När jag smög ut var de redan på plats och förhållandena var optimala, fukt i luften som svalde dofter och en svag vind från åteln mot mig. De hördes överallt runt omkting i skogen. Vid åteln stod ett ensamt stort djur som jag inte kunde avgöra om det var en galt eller sugga så jag avvaktade. Djuret avlägsande sig men det var mycket rörelse runt om så jag väntade. En ny gris dök upp, mindre. Men den stord hela tiden med tryne eller svans mot mig om den inte höll sig bakom ett träd. Sedan avlägsnade sig den och ersattes av tre jämnstora brungrisar. Perfekt. De gick alla in med bredsidan mot mig men täckte varandes så det var bara att vänta. Efter en stund frigjorde sig den främsta och presenterade ett skottläge.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte men jag höll ganska långt fram när jag kramade av skottet. Hela skogen vaknade till liv och det tjöt och rasslade överallt. När det tystnade var åtelplatsen tom. Jag gick fram och gjorde en snabb skottplatsundersökning. Ingenting, inte ens doft av gris. Funderade på om jag missat, jag höll ju rätt långt fram och Sako Hammerhead i 9,3-62 brukar ge bra genomslag och stänk även på vinterfeta svin. Nåja, inget att fundera över, bara att hämta hunn.
Upp till bilen och plocka ut Essa. Hon kände doften i luften med en gång, till och med jag kände grisdoften vid gärdena och böket där ute. In i skogen och upp till åteln. Essa sökte runt en halvminut innan hon målmedvetet markerade åt vilket håll hon ville gå. Vi gick genom täta snår. Alltid lite lurigt att hålla koll på bössa, hund och lampa samtidigt när det blir tätt men mindre än 50 meter bort låg en vinterfet brun gylta. Träffen var låg men hade gått genom båda lungor och rispat nederkanten på hjärtat så döden gick fort. Hela händelsen var ytterligare ett kvitto på att Essa är en ok hund för dödsök och eftersök på gris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar