Perfekt start på julsemestern

Vi sköt fullt vad gäller vuxna älgar på 2 dagar när älgjakten startade. Men så var det inte i alla grannlag och eftersom vi i år i mitt ÄSO har infört ett system där kvarvarande älgar from 17 december skjuts som avlysningsjakt så kunde vi gå ut igen nu i onsdags. Vilket passade mig bra då jag inledde min semester den dagen.

Vi var tre jägare som slöt upp. Jag, Pelle (hundförare med en envten gråhund) samt Lasse. Två pensionärer och en semesterjägare med andra ord.

Jag och Lasse satte oss i två torn där djuren ofta brukar lämna såten. Pelle släpte hunn sisådär 2 km bort. Två minuter efter släpp hade hunn httat älg och fem minuter senare var det fullt ståndskall. Pelle Bad att någon av oss skulle posta om och jag la min ryggsäck i bilen och gick iväg till ett annat pass, bilen fick stå kvar. Väl framme meddelade jag mig över radion och Pelle började smyga in på ståndet.

Efter en stund som kändes som en evighet hördes:
PANG!
Jag pustade ut och förberedde mig för att göra patron ur. Pelle är en säker skytt som aldrig lämnar något åt slumpen. Så döm av min förvåning när jag över radion hörde honom säga att djuret inte låg och att han trodde vi hade bommat men att vi måste få om kull kalven då den var påskjuten. Djuren rörde sig åt sydost mot vinden i gångstånd. Peller försökte ta sig fram efter dem och han bad mig att försöka genskjuta dem genom att gå i rakt östlig riktning. Vi stämde av med jaktgrannarna och fick klartecken att följa djuret in på deras mark om så behövdes.

Jag stövlade på och efter en stund hörde jag dem. Då hade de stannat och verkade stå rätt hårt nere i en mosse. Vi var typ 1 km fågelvägen från den plats där Pelle skjutit, jag hade ca 400 m till ståndet. Jag stämde av med Pelle och han sa åt mig att försöka smyga in. Själv postade han på ett stort hygge strax norr om mossen där hunn skälde.

Jag började smyga. Med mig hade jag svärfars gamla 6,5-a. Försiktigt närmade jag mig platsen där det skällde. efter ett tag anade jag något som rörde sig sisådär 100 m bort mellan björkris och enstaka granar. Jag smög mycket försiktigt frammåt. Passerade en gran och såg båda älgarna tydligt. Där var lövtomma björkar mellan oss och båda älgarna vände huvudet åt mitt håll.

Jag noterade hunden ca 10 m till höger om dem, den lilla stod på höger sida. Läget var inte optimalt pga riset. Men vad hade jag för val? Den lilla var påskjuten och stod friställd från den stora. Jag höjde försiktigt bössan, fann bogen i hårkorset och kramade in avtryckaren. Kulan for iväg och älgarna tog två steg frammåt för att sedan stanna. Jag repeterade fram en ny patron och fann på nytt bogen i hårkorset. Mindre än 10 sekunder efter första skottet lät jag numer två gå. Denna gången var effekten tydlig. Älgen gick omkull och jag såg en pust ångande varm rök forsa ur djurets frånsida.

Träffad. Tydligt träffad. Men den reste sig och travade in i skogen. Jag stod som ett fån och meddelade över radion att älgarna gått sin väg. Sedan dök den stora älgen upp, lockade på den lilla älgen. Hunden skällde. Efter några minuter kom hunden fram och fick fart på det stora djuret. De försvann år OSO.

 Pelle tog sig ner över mossen till mig och vi gjorde en skottplatsundersökning. Det var betryggande, där var gott om blod.Vi följde spåren och fann upprepade blodstänk.

 Ett träd var nerblodat. Kanske hade djuret raglande gått emot det för blott 20 m längre in i skogen låg hon. För ett hondjur var det. En riktigt stor kalv eller en fjoling (kviga). Vi var lite osäkra men efter en stund kom Lasse och vi räknade tänderna. 6 kindtänder, dvs klockrent vuxet djur. Och hon låg på vår mark, med max 50 m till godo.

Vi tog ur henne i skogen. Efter en stund slöt två till ur jaktlaget upp med en 4-hjuling. Tyvärr var det väldigt tät skog så vi fick dra henne 250 m innan 4hjulingen kunde ta vid. Det var ett riktigt slit. Jag frog i frambenen och styrde henne förbi stmammar och tuvor medan Lasse, Pelle och Olof drog i ett rep. Lotta gick efter med en hel drös gevär och annan utrustning.

När vi väl transporterat djuret till slaktboden så for Pelle ut i skogen igen för att försöka fånga in hunden, det gick först 06.30 dagen därpå. Vi andra tog hand om kviga.

En perfekt start på julsemestern.