Grävlingjakt i brittsommarvärme

I går kväll var det ljummet och skönt i luften. Eftersom jag haft mycket grävling i farten på åteln så tänkte jag att det var läge att släppa Essa en sväng som omväxling till den vanliga kvällspromenaden. Sagt och gjort, strax efter halv nio gick vi ut.

Väl över landsvägen och inne i skogen strök jag Essas koppel och hunn for iväg. Hon jobbade runt i täta slag och efter en stund hördes skall. Det rasslade ordentligt i undervegetationen sedan slutade spåret framme vid grävlinggrytet i närheten. Essa hängde kvar en kort stund vid öppningen innan hon sökte sig ut och hittade ett nytt spår. Några korta skall och sedan bar det iväg ganska fort. Jag funderade som hastigast om hon växlat över till dov men så stannade det vid en bäck. Tydliga hetsiga ståndskall.

Jag traskade dit. Inne i en skalmur hade en grävling gömt sig. Där fanns gångar men jag drar mig för att kalla det gryt, möjligen skydds- eller sovhål. Inledningsvis höll sig grävlingen precis utom räckhåll för en allt hetsigare Essa men när jag kom i närheten och försökte komma till skott så kröp den allt längre in i hålet.

När man lyfte på mossan blottade sig flera olika hål. Inga så stora att grävlignen eller Essa kunde tränga sig igenom men stora nog för at se grävlingen och dess krypin. Efter att ha försökt finna en lämplig vinkel under närmare 10 minuters tid kom jag så till skott. När det var avklarat så kunde jag flytta en sten och Essa kom åt att dra ut grävlingen.

Lite ruskande sedan kunde det konstateras att det rörde sig om en galt. Fet men inte så stor i kroppen vilket gör att jag tror det rör sig om en som föddes i vintras/våras.

Väl hemma så flådde jag grävlingen, skinnet skall bli locket på en jaktväska av älgskinn som jag håller på att garvar en hud till. Slaktkroppen togs ur och rensades på kött. Skelettet märktes upp och placerades i kadaverfrysen, det skall ingå i en museal referenssamling och komma forskningen till gagn så fort osteologen hämtat och skeletterat det.