Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 30 september 2018

Grävlingjakt

Bloggens läsare vet vid det här laget att jag uppskattar grävlingjakt med ställande hund. Jag gör det inte helhjärtat men med jämna mellanrum, tex nu i helgen.

Jag släppte Essa efter grävling i ett fågelskyddsområde tillika naturreservat både fredag och lördag natt. Lördagnatt är inte mycket att orda om men fredagnatten finns det lite mer att säga om. Vi gick ut vid 22-snåret. Svepte över de hetaste delarna av ön utan att hitta någonting. Så efter en knapp timme vände vi hemmåt, jag vill ju få lite sömn också. Någon km från huset så visade Essa att det hettade till och hon sprang i förväg. Jag traskade på men såg på pejlen att hon var något på spåret, det syntes för övrigt på att hon sprang med nosen i backen med.

Efter ett tag såg jag att markeringen på pejlen var stilla och i fjärran hörde jag ett svagt skällande. Jag ökade farten och efter ett par minuter hördes det tydligare. Jag smög fram och såg Essa inkrupen under en sten, hon vrålskällde. Jag tittade in och anade en gräving. 

För att komma åt grävlingen fick jag kalla ut Essa varefter jag la mig på rygg och sträckte mig in. Då fick jag rent skottläge och kunde avliva grävlingen med ett skott från grytrevolvern. Essa kämpade lite och fick sedan tag om grävlingens tass och kunde släpa ut henne. Det var en gammal höstfet sugga med ganska dåliga tänder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar