Fårägare igen

Nu handlar det mesta om bränder. Härom veckan handlade det mesta om hur svårt det är för bönderna att få betet att räcka samt att över huvud taget få fatt på vinterfoder. Nyheternas gemensamma nämnare är torka, missväxt skulle man kallat det för på 1800-talet.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det gäller inte minste just nu. Alla kan undvika att tända grillar och mysbrasor eller slänga glödande cigarettfimpar. Vissa kan erbjuda ängar att slå andra har bete. Jag har ängar men de har körts sönder av grannbyns fiberprojekt så där finns inget foder att hämta. Jag har hagar som stått tomma i ett par år. Dem har jag nu sett över och i början av veckan så tog jag över 6 bagglamm, ungefär vad vår mark bär. Jag köpte dem för ungefär vad den bonden brukar få i slaktpris på hösten så jag tycker inte jag utnyttjade situationen utan tar ansvar fullt ut. På så sätt får bonden lite lättare med betet till kvarvarande djur samtidigt som han inte går back. Kanske var det till och med en bra affär för honom eftersom risken finns att slaktvikterna kommer att bli låga i höst, slaktpriserna kommer antagligen att bli det....

6 bagglamm av rasen gutefår mumsar nu sly, örter och gräs i mina hagar.