Vargsymposiet i Vålådalen 2018

Idag är sista dagen på årets upplaga av Vargsymposiet i Vålådalen, enligt arrangörerna det sista symposiet. Som jag förstår det har har symposiet spelat ut sin roll. Ursprungligen skapat som en mötesplats men uppenbarligen så fick det snabbt en slagsida mot betraktarperspektiv på bekostnad av brukarperspektiv. Om jag förstått rätt, vilket även framgår av årets program, så är det åter betraktarperspektiv som gäller samt förvaltningsinformation.

Dagens tema är tjuvjakt och såhär ser schemat ut:

Miljöåklagare Christer Jarlås passar såklart på att utnyttja situationen och ser till att media basunerar ut hans åsikt att tjuvjakten eskalerar:

Christer Jarlås hade tidigare en förhoppning om att situationen skulle kunna ändras om man satsade hårdare på att upptäcka brott och skapa en större acceptans för lagstiftningen, nu tycks den illegala jakten istället eskalera.
– Tittar man på hur det är idag så är det kanske värre än det var då, konstaterar han.
Att man tycker sig se en ökning förklarar Jarlås med att polis och åklagare får information på ett sätt som indikerar att den illegala jakten sker mera organiserat än man tidigare har sett.

Jag är mycket nyfiken på hur han belägger att tjuvjakten ökar. Sedan klagar han på att polisen inte satsar på dessa brott. Samtidigt har det skett rejäla kraftsamlingar som tagit åtskilliga polisårsveken i anspråk, kraftsamlingar som minst lika ofta lett till friande som fällande dommar. Så frågan är om polisen arbetar på rätt sätt eller prioriterar rätt förmodade brott. 

Åter till Vålådalen. Sist ut igår var Elisabeth Höglund. Hon skriver om det hela på sin blogg och det var bland det mest förvirrade jag läst på länge. Det framgår att Höglund är mycket fascinerad av vargar men själva bloggposten är ett totalt sammelsurium. Jag kan inte se någon röd linje i texten över huvud taget, möjligt en utpräglad jagfixering...

Intressant att notera är att det inte står något (tom 14/3 kl 08.30) om symposiet på Svenska Rovdjursföreningens FB-sida.