Skott på räv och ett svårt eftersök

I det förra blogginlägget skrev jag om en hjortjakt som inte lyckades eftersom hjortarna skrämdes av en räv. När hjortarna försvunnit var jag ju tvungen att ta reda på vart räven tagit vägen så jag smög frammåt utefter dikeskanten.

Efter en lite stund fick jag syn på den. Jag smög ytterligare lite närmare och var inne på ca 120 m håll. Eftersom där var en del vass så kunde jag inte lägga mig ner och utnyttja benstöden. Mitt enda alternativ, om jag ville skjuta, var ett skott på frihand. Hållet var lite väl drygt men räven stod med bredsidan mot mig.

Jag lyfte bössan och hittade bogen i hårkorset. Kramade in avtryckaren och räven for omkull bara för att resa sig igen efter ett par sekunder. Den började linka mot mig och när den vinklar lossar jag kula nummer två. Räven far omkull igen.

Och reser sig.

Känslan är overklig när jag kamrar en tredje patron som jag närmast slänger iväg smått desperat. Sedan är räven borta.

Jag traskar fram till skottplatsen. I blå timmens fina ljus ser jag massor med blodstänk på såväl skottplats 1 som 2.

Jag tänker att den räven nog ligger en kort bit in i skogen så jag följer spåret. Plundrar bössan och meddelar grannen att jag går in på dennes mark. Sedan fortsätter jag. Hittar en första sårlega med blod. Sedan ytterligare en. Inser att jag behöver hund och går hem.

Hämtar Essa. Tanken är att om räven är så skadad att den börjat ta sårlega på sårlega redan efter något hundratal meter så borde den ligga inte allt för långt bort och med tanke på hur snabb Essa är så borde hon kunna gå ikapp denoch göra processen kort med den. Hon kan sådant.

Jag låter Essa gå i lina från skottplatsen fram till en tredje lega. Då släpper jag henne och hon far iväg som ett skott. Jag följer i hennes spår (både det i snön och det på GPSen). Hittar ett par sårlegor till, eller är det så att räven fallit omkull med jämna mellanrum?

Ca 400 m från skottplatsen så tar det stopp. Vi befinner oss alldeles intill en riktigt blöt mosse som definitivt inte bär mig och med viss tvekan bär Essa. Essa söker ut åt alla håll och snart ser jag att hon sprungit 8 km enligt pejlen. Vi har varit ute i över 2 timmar och nu gör vi mer skada än nytta så vi bryter. På vägen hem ringer jag en eftersöksjägare och vi kommer överrens om att göra ett försök kommande morgon.

Kl 09.00 sätter vi igång. Vi utgår från skottplatsen och efter 400 m, där jag och Essa gav upp, så finns en sårlega.

Vi jobbar på och lyckas spåra ytterligare 150 m (verifierat via enstka bloddroppar och lite mer blod när räven tagit sig över trädstammar) innan vi tappar spåret. Vi går tillbaka till bilen och hämtar hans andra hund.

Inte heller denna hund reder ut det hela. Vi kommer helt enkelt inte längre än 550 m från skottplatsen. Vi är överrens om att räven borde vara död med tanke på blodmängden vi sett, samtidigt är det försmädligt att vi inte kunde verifiera det. Totalt lade jag lite drygt 5 timmar på att söka efter räven.

Såhär i efterhand så inser jag såklart att jag borde ha kontaktat en jägare med rävintresserad stövare istället. Men nu är det lite väl sent att tänka på det.