Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 12 augusti 2017

Fin kväll med grävlingjakt

Var ute med Essa och jagade grävling i torsdags kväll. Det blev ingen grävling denna kväll heller, börjar bli länge sedan sist...

Hon jobbar på ordentligt och jag märker att hon hittar spår som hon intresserar sig för. Men, hon följer de bara något hundratal meter om de inte är riktigt färska. Det innebär att jag för att jakten skall fungera måste gå långt och i princip täcka in hela området själv varvid Essa tätar upp det med sina slag. Å andra sidan så är det ju ungefär så hon går oavsett vad hon jagar, vilket ju är helt OK när hon jagar under hagelbössa men lite mer fysiskt krävande när man jagar något annat än fälthöns....

Känner att en kompletterande hund med annat arbetssätt inte hade varit helt fel....

fredag 11 augusti 2017

Test: Zero Tolerance 0452CF

Zero Tolerance 0452CF är en stor och dyr amerikansk kniv. Totallängden ligger på drygt 23 cm samtidigt ligger vikten på ringa 130 gram, vilket förklaras av att handtaget är i titan och kolfiber.
 Kniven har en handtagssida i kolfiber.
 Och en i titan, på titansidan finner man även bladlåsningen - välgjord framelock.
 Utfälld är kniven lång och smäcker samtidigt som den är rejäl.
 Ryggen är helt öppen vilket underlättar rengöring. I kombination med låsmekanismen är detta en av de mest lättrengjorda fällknivar jag testat.
 Kniven ligger mycket bra i handen. Dess längd och bladform gör den bättre lämpad för sotning än flåning. Bladet är tillverkad i highendstålet S35VN så jag hyser inga som helst tveksamheter om att den bör hålla skärpan långe och väl.
 Kniven öppnas genom att man knycker till med fingret på flippern som man finner i änden på knivens rygg. Knivbladet far då ut fort och smidigt, det hela underlättas genom det kullager som bladet roterar kring. Flippern innebär också ett fingerskydd vilket vissa föredrar.
Närbild på låsning och flipper.

Kniven är väl egentligen inte av den typ jag gillar. Är vanligen inte så förtjust i flipper även om det är en smidig och effektiv enhandsöppning vilket jag tycker det skall vara på jaktfällknivar. Den är som nämnts lätt att rengöra samtidigt som dess jaktliga användning är aningen begränsad genom knivens form.

Sammanfattningsvis en på det hela taget mycket bra jaktkniv, men inte i min smak.

Den som lockas av denna amerikanska highendkniv finner den för 2799 kr på knivbutik.

torsdag 10 augusti 2017

DIY skaftning av kniv

Jag skaftade min första kniv någon gång kring 2001 eller 2002. Det var på en kvällskurs för något bildningsförbund i Jönköping. Jag fasnade direkt och tyckte det var jättekul. Senare fördjupade jag mina kunskaper och lärde mig smida egna blad. Men det är lite lurigare så denna gång tänkte jag bara i all enkelhet beskria hur man skaftar ett knivblad med sticktånge.

Vad behöver man? Jo:
-Knivblad
-Träbit till skaftet
-Borrmaskin
-Fil
-Såg
-Täljkniv
-Sandpapper
-Epoxilim (det går att limma med harts också, luktar godare och är mer miljövänligt)
-Läder
-Tråd och nål
-Syl (eller tunn borr)

Vi börjar med själva kniven:
 Ett knivblad och en träbit är grunden. I detta fall har jag tagit ett knivblad jag smidde för snart 15 år sedan. Träbiten är en bit äpple eller möjligen päron som jag tog till vara på för länge sedan.
 Man börjar med att rita ut tången på träbiten, därefter ritar man upp den skaftform man vill ha. I detta fall behövde jag en "vikingakniv" till ett reinactmenttillfälle så jag valde att rita ut ett vikingainspirerat drakhuvud på mitt skaft.
 Såga till den ände av skaftet där knivbladet skall in och finputsa det med sandpapper. Därefter borrar man så djupt i träbiten som tången räcker. Välj ett borr som är aningen mindre än tången och fila upp storleken på hålet.
 Prova och justera med filen tills tången passar bra i skaftet.
 När bladet är bra inpasat i skaftet så går man vidare.
 Och plockar fram sitt lim.
 Eftersom skafthålet i mitt fall var lite större än knivbladet så blandade jag slipdamm i limmet för att få ungefär samma nyans på limmet som på skaftet.
 Limma fast bladet, jag brukar använda flödigt med lim för att slippa håligheter där bakterier kan växa till.
 Sedan sågar man ut formen lite grovt.
 Ser man kniven från rygg eller buksida så är det bra med en utdragen spolform på skaftet, det ger bra grepp.
 När man sedan formar sitt skaft så kan man arbeta på många sätt. Jag tycker det är trevligast att tälja till skaftet men jag har även arbetat med bandslip. Bandslipen är väldigt effektiv så många som tillverkar på halvproffessionell basis använder bandslip.
 Tälj tälj tälj. Börja med hörnen och försök arbeta ner lika mycket på alla sidor. Det är bättre att vända kniven ofta och byta arbetsyta än att göra en sida klar innan man börjar på nästa.
 När man är nöjd med täljandet så kan man antingen nöja sig där eller gå vidare med sandpapper. Väljer man att sandpappra så arbetar man från grovt till fint papper och man slipar alltid längs med fibrerna.
 För säkerhets skull så är det alltid bra att tejpa knivbladets egg så man inte skär sig.
 Slidan kan göras på många sätt. Jag valde det absolut enklaste, nackdelen är att det inte blir speciellt snyggt ;-)
Jag tog ett stycke grovt spilläder som jag helt enkelt vek runt kniven. De som gör lite noggrannare slidor brukar arbeta med mallar och finare läder än jag gjorde i detta fall.
 Jag höll ihop slidlädret med klädnypor och skar ner lädret till önskvärd storlek. Arbetar man med mall så är lädret sedan tillskuret korrekt när man viker det runt kniven.
 Hål gör man i lädret med syl eller fint borr, i vanliga fall brukar jag använda syl men här använde jag borr...
 När man syr använder jag en stoppnål, arbetar jag i tunnare läder så fungerar en skärande lädernål bra. En tapetserarnål funkar med. Den bästa sömmen är skomakarsöm vilken innebär att man arbetar med två nålar samtidigt och kan dra åt sömmen hål för hål. I detta fall hade jag bara en nål och fick nöja mig med att sy fram och tillbaka för att få en hållbar söm. Tråden man använder brukar vara vaxad lintråd, men det går med tandtråd med. I detta fall använde jag någon slags nylontråd som min svärfar haft till nät och tinor, stark var den i vart fall....
 Upphängare kan man göra på en mängd sätt, i detta fall gjorde jag ett litet jack i sidan på slidan och knut en spunnen lädersnodd kring den. Enkelt men inte jättebra. Det finns fler och bättre sätt att ordna en upphängare men denna var lämplig till mitt ändamål.
Slutresultat, notera att kniven oljats in på denna bild. Linolja tycker jag är bäst, man kan avsluta med att försluta träet med lite vax.
___________________________
Länkar till några sidor som säljer material:
knivmaterial
brisa
mix fishing
Skara slöjddetaljer
tjäder läder

Länkar till andra beskrivningar mm:
Recension av stora knivboken
Gör Det Själv
Konstiga Axel
Annars finns det flera bra beskrivningar på youtube, sök på knivskola, knivslöjd eller göra kniv så hittar ni något lämpligt.



onsdag 9 augusti 2017

O - jaktens ABC

Oryx, det skulle jag tro är den vanligaste bondade kula i sverige. Naturligtvis finns det alternativ men väldigt många svenska jägare är märkestrogna Norma.

tisdag 8 augusti 2017

Test: Bark River Bumblebee

 Bark Rivers lilla kniv bumblebee introducerades för snart 10 år sedan. Mitt exemplar är från första tillverkningsrundan. Kniven har idag en aningen justerad bladprofil, antagligen lite mer lämpad för flåning än ursprungskniven.

Kniven är totalt 15 cm lång varav bladet är runt 6,5 cm. Idag tillverkas den i det suveräna stålet Elmax, mitt exemplar är antagligen i A-2.
Kniven är liten och smidig, den ligger mycket bra i handen. Den fungerar alldeles utmärkt när man plockar ut bröstbitar på en fågel eller öppnar ut mindre klövvilt. Flåning fungerar också bra även om jag aldrig skulle ge mig på en storoxe eller en större galt med den. Som korvkniv eller liten täljkniv är den ypperlig!

Slidan till mitt exemplar är lite väl luftig och håler inte kvar kniven speciellt bra, bilderna på de nyare knivarna verkar dock ha en tightare slida. Jag skulle nog inte bära den i bältet utan snarare ha den i fickan, 15 cm är trots allt inte speciellt stort.

Som alla Bark Rivers knivar så är bumblebee en dyr sak, i sverige landar den nog på minst 2000 kr. Knivar från Bark River köper man bäst från Survivalstore.se, priset blir oftast samma eller till och med lägre än priset från USA om man lägger på tull och frakt.

måndag 7 augusti 2017