Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 18 november 2017

Att fälla en gammal hagga

Var ute och jagade härom dagen. Lät Essa vila och valde att smygjaga istället. Såg totalt 15 rådjur, såväl bockar som kid och hondjur, under min tur så vi verkar ha rätt gott om dem. Efter ett tag så identifierade jag ett ensamt hondjur. Hon kändes rätt, kan inte riktigt förklara varför.

Jag började med att smyga en runda in på ängen brevid för att komma rät i vind. Kunde smyga in på ca 50 meter och sätta mig bakom en mur utan att hon såg mig. Vid det laget hade djuret lagt sig tillrätta och idisslade. Jag smög upp bössan, min gamla 6,5-a, på muren och lade an. Fick inte någon bra bild av bog eller bröstdel så jag gjorde något jag aldrig gjort förut, jag riktade in hårkorset på halsen. Jag är mycket väl förtrogen med bössan i fråga och eftersom djuret låg stilla valde jag denna lösning.

Skottet gick. Djuret sjönk ihop och sprattlade två gånger med benen innan det blev stilla. Allt gick som det skulle.

Jag gick fram och kikade på djuret. Det första jag såg var att hon var alldeles bajsig i baken, kraftig diarré. Sedan kikade jag av nyfikenhet i käften på henne. Fan, har hon huggtänder tänkte jag. Sedan insåg jag att hon bara hade kvar tre framtänder i nederkäken, de längst ut på sidorna. Uppenbarligen var det en gammal get. Hon var i gott hull, men jag ät tveksam till om hon burit kid senaste säsongen. Är även tveksam till om hon skulle överlevt den kommande vintern.

Kort sagt helt rätt djur att fälla.


Men varför kallar jag henne gammal hagga i rubriken?

Jo, vi har en granne till stugan uppe i Bohuslän. Han kalla alla äldre hondjur för gammel hagga, särskilt sin hund Elsa...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar