”Älgjakt är ingen enskild angelägenhet”

Måndagen den 9 oktober börjar älgjakten i södra Sverige. Tiotusentals jägare söker sig ut i skog och mark denna vecka. Flera av dessa jägare har, liksom jag, barn i skolålder. Då får man ansöka om ledighet för barnet, detta regleras i 7 kap. 18§ skollagen.

Min son fick sin ledighetsansökan beviljad med vändande skolväska, värre var det för barnen i skolan i grannbyn. Där avslogs ledighetsansökningarna av rektorn med orden:

 ”Älgjakt är ingen enskild angelägenhet”.

Men vad är då enskild angelägenhet?

En semesterresa till Thailand? Kanske.

En släktings begravning? Definitivt.

Går man in och läser om enskild angelägenhet på skolverket så hittar man efter lite letande följande formulering i ett faktablad om ledighet:

”Vad som utgör en enskild angelägenhet anges inte i bestämmelserna. I förarbetena ges som exempel att det skulle kunna vara vissa resor, familjehögtider eller religiösa högtider.”

På landsbygden är älgjakten på många håll definitivt att jämföra med en högtid. Lokalt har den av folklivsforskare beskrivits som en högtid präglad av återvändande, många som flyttat från en bygd återvänder för att just jaga älg och träffa gamla vänner och släktingar. Att bortse från älgjaktens sociala betydelse är typiskt för de som inte kan något om älgjakt, för de som inte förstår hur mycket mer utöver fällandet av ett par djur älgjakten är. Att inte se älgjakt som en giltig grund för ledighet i enighet med förarbetena till skollagen är ett uttryck för en urbaniserad syn på naturen kombinerat med en okunskap och okänslighet om landsbygdens traditioner så som de utvecklats under andra halvan av 1900-talet.
________________
Texten finns även som debattinlägg på Svensk Jakt.