Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 13 april 2017

Folke - en jägare av den gamla skolan

För en stund sedan fick jag beskedet att Folke avlidit.

Folke var jaktlagets ålderman när jag antogs. Han hade varit med ända sedan det formellt bildades i början av 1960-talet och under många årtionden varit lagets riktman i det att saker och ting ofta blev som han ville oavsett om det gällde styckning, passröjning eller avskjutningsstrategi.

Några få år fick jag möjliget att jaga med Folke. Eftersom han hade lite dåliga knän och höfter fick han såklart fina vägpass. Jakt skall alltid anpassas efter de som är med och jagar.

Älgarna kördes ner till Folkes gård, hängdes och styckades i hans uthus. På försommaren brukade vi samlas på hans gårdsplan och spika jakttorn.

För sisådär fem eller sex år sedan valde Folke att lägga bössan på hyllan. Givetvis var han fortsatt hedersmedlem i jaktlaget, men jag tror inte han utnyttjade den möjligheten. Han var insiktsfull nog att känna sina begränsningar.

Folke var viljestark, kunnig och trevlig. Det hade varit roligt om jag hade träffat honom i hans krafts dagar, nu fick jag bara en ytlig bekantskap med en riktig skogsman av den gamla skolan. Jag får glädja mig åt minnet av honom och erinra mig de fina, och ibland dråpliga, historier mina jaktkamrater berättat vid kaffeelden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar