Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 12 mars 2017

Skjut först - fråga sedan

I många deckare och westernfilmer hamnar huvudpersonerna i moraliskt märkliga situationer som de allt för ofta löser genom:
Jag gillar inte attityden att alla man möter kan vara fientliga så det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Men härom veckan hamnade min granne i en sådan situation då det verkligen hade passat att skjuta först och fråga sedan:

Det var kväll, snön vräkte ner. Bilen bromsade men gick ändå med hög fart rakt på rådjuret. Fronten ramponerades, ena lyktan krossades. Grannen kom ut och kollade vad som hänt ute på vägen. Hittade lite blod. Föraren var chockad. Rådjuret låg och sparkade på ängen 50 m bort. Polisen ringdes upp. Först pratade föraren med polis. Sedan fick grannen luren. Han är jägare med stort intresse för eftersök. Godkänd för trafikeftersök. Men samtalet med polisen drog ut på tiden. Polisen ville veta precis allt. Vad hade marken för beteckning? (Marken är min) Vem har jakträtt? (Jaktlaget där både jag och grannen ingår) Etc. Etc. Till slut sa grannen. Häng kvar. Så tog han bössan från axeln och gick för att avsluta djurets lidande. 

Det var borta.

Samtalet med polisen avslutades till sist och grannen fick klartecken att gå på spåret med sin ena hund. Tyvärr spårar den bara och avfångar inte skadade djur. Grannen spårade och spårade. Två gånger kom han på legor där djuret stannat upp och lagt sig men rest sig igen när grannen närmade sig. 

Efter två timmar började pannlampan ge sig. Grannen var totalt lost. Han plockade fram telefonen som fortfarande hade batteri. Kalibrerade kompassen och började gå. Tillslut nådde han landsvägen och kunde ta sig hem med allt svagare lampa. 

Grannen hade spårat i 5-7 km, lite svårt att avgöra. Men när vi pratade om det hela så var det helt uppenbart att det bästa i denna situation hade vart att skjuta först och fråga polisen sedan. Som det var nu så går det ett skadat rådjur på marken. Av spåren att dömma så rör det sig snarare om en kroppsskada och kanske "näseblod" än något brutet ben. Om djuret återhämtar sig eller om det dör en utdragen plågsam död vet vi inte. Grannen gjorde i vart fall ett tappert försök.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar