Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 26 februari 2017

En älgkalv i grevens tid

Älgjakten börjar närma sig sitt slut. Sedan årsskiftet har alla kvarvarande älgar inom mitt ÄSO hamnat i en pott där de får skjutas genom avlysningsjakt. När vi gick ut i morses fanns de 10 kalvar kvar i potten, när vi var klara var där bara nio...

Två hundförare och fyra passkyttar slöt upp denna blåsiga söndag. Jag fick ett pass på ett stort hygge. När jag närmade mig passet såg jag get med kid som betade direkt under tornet. Kunde smyga in på hagelhåll innan de smet in i granplanteringen invid.
Väl uppe i tornet så satte jag mig till rätta. Satte på radion och spanade av hygget med kikaren. Tomt. Hällde upp en kopp kaffe varefter jag tyckte mig höra Bertils röst på radion som meddelade att hans hund fått upp tjur, ko och kalv. Strax därpå hörde jag ståndskall på andra sidan granplanteringen nära Svantes pass.

Jag väntade på skott men inget hördes. Kort därpå meddelade Svante att det var en ensam ko och vi insåg att det var Olofs hund som skällde. Inte Bertils, för han hade inte fått upp något. Det var något annat lag i närheten som också låg på öppen 1:a.... Sådana misstag kan ju ske. Hur som helst. Efter någon timme kallade Olof av hunden från ståndet och gick iväg för att släppa igen.

Det gick en stund. Jag satte mig till rätta och rätt som det var kom en ko med kalv traskande över hygget rakt emot mig. Hållet var fortfarande lite drygt när de vinklade och började gå åt öster. Jag tog sikte på kalven och släppte iväg ett skott. Han stannade utan att teckna medan kon fortsatte. Sedan började han lunka efter kon. Jag var tämligen säker på att jag träffat så jag bara väntade på att han skulle ramla omkull men när han fortfarande inte gjort det efter närmare 100 m sköt jag två snabba skott till och älgen for i backen*. Kon var vid det laget långt borta.
Efterhand dök de övriga i jaktlaget upp och vi tog omhand om tjurkalven som visade sig ha en slaktvikt på knappa 50 kg. Halvstort för dessa marker vilket säger något om älgstammens kvalitet här nere.... Vi har snarare kvantitet än kvalitet.
__________________
*I slaktboden resonerade vi om skotten och kom fram till följande hypotes:
skott 1: högt lungskott
skott 2: bukskott
skott 3: taggutskott strax framför och precis ovan bogbladen
Kort sagt, med lite mer is i magen så hade älgen ramlat omkull om ytterligare några 100 m. Men det är svårt att ha is i magen när man ser älgen närma sig hyggeskanten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar