Härom dagen fick jag frågan:
Är det inte svårt känslomässigt att skjuta ett så stort och mäktigt djur?Jag funderade lite innan jag svarade:
Den gång man inte känner något när man skjuter ett djur så skall man sluta jaga.
Det är väldigt många känslor som far igenom en när det dyker upp ett lovligt djur när man jagar (detta oavsett om man jagar älg, räv eller duva). Där finns mycket spänning och förväntan. Där finns ett litet mått oro, man vill ju att det skall gå bra och snabbt. Fram tills det ögonblick man bestämmer sig för att trycka in avtryckaren finns det alltid ett visst mått tvekan, de försvinner och ersätts av målmedvetenhet när man bestämt sig. När djuret faller ihop och allt gick bra kommer glädje, tillfredsställelse och respekt.
Och hela tiden rusar adrenalinet i kroppen.
Så man känner alltid oerhört mycket. Men svåra känslor? Nej det tycker jag inte, däremot är det stora känslor.
när jag kommer fram till det skjutna djuret och adrenalin och anspänning släpper så brukar glädjen och tillfredsställelsen över att allt gått bra oftast blandas med ett styng av sorg över det avslutade livet. så är det för mig!
SvaraRadera//Jonas