Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 14 november 2016

Vikingatida vildsvinsbetar

Jag är till yrket arkeolog. Ett yrkesval som utgår ifrån mina intressen. Ett gammalt men relevant intresse som åter* bubblat upp i takt med att barna blivit lite äldre är intresset för reinactment, dvs historiskt återskapande. I år har vi ägnat oss åt vikingatid, kanske inte min fokusperiod vetenskapligt sett men det är kul....
Familjen drar upp båten

Historiskt återskapande, inte minst vikingatid och medeltid, är något som blivit rejält stort under de år som jag varit borta från hobbyn. Förr fanns någon enstaka marknad, fest eller annan tillställning. Nu kan man lätt fylla ett par helger i månaden och då inte åka mycket längre än 20 mil enkel resa för att besöka tillställningen. Hobbyn har vuxit. Och med den handeln.....
Vikingastrid på Hornbore Ting.

Som arkeologer (ja, min hustru är också arkeolog) lägger vi stor vikt vid att detaljerna stämmer rent historiskt. Vi litar inte på krämarna utan dubbelkollar allt, verifierar smycken, redskap, kläder med arkeologiska fynd eller andra källor. Då inser man att mycket av det som säljs som historiskt korrekta föremål är bluff och båg. På en vikingamarknad hittar man tex "kvinnoknivar" och skramasaxer (en stor huggkniv). Kvinnokniven så som den ser ut på marknaderna är ett mycket ovanligt fynd från vikingatid och det som säljs på marknader verkar vara en förvanskad variant av det man inom arkeologin kallar krumkniv, de förekommer typ 600 år före vikingatiden..., Skramasaxerna, huggknivarna, som säljs på marknader är fräcka. De ser hyfsat mycket ut som förlagor från 6-900- talet. Problemet är att de som säljs på våra marknader aldrig ser ut som de som är hittade i skandinavien utan är kopior på de som hittats på brittiska öarna....

Eftersom mitt stora intresse just nu är jakt så har jag naturligtvis intresserat mig för hur trofeer kan inkorporeras i mitt historiska intresse. Inom reinactmentkretsar, framför allt engelska/amerikanska, är det populärt att vikingakrigarna smyckar sig med vildsvinsbetar. Vildsvinet är ju ett potent byte och vildsvinet Gyllenborst/Gullibursti var Lokes riddjur. Det kan därför vara förståeligt att det finns en massa smycken av vildsvinsbetar att köpa på historiska/vikingatida marknader runt om i världen.
Vikingasmycken med vildsvinsbetar, de flesta finns att köpa på etsy...

Men finns de över huvud taget belagda arkeologiskt? För i så fall kunde det vara kul att tillverka lite sådana smycken av betar som jag har liggande....

Svaret är enkelt, det är detsamma som för kvinokniven ovan. Ja, det finns smycken med vildsvinsbetar, men de är alltid mycket äldre än vikingatiden. Några vikingatida** smycken av vildsvinsbetar finns helt enkelt inte, varken i skandinavien eller på de brittiska öarna.
Bilden ovan är från en antikhandlare som påstår att föremålet är en infattad vildsvinsbete från 3-500-talet. Varje jägare och benkunnig arkeolog ser omedelbart att det inte är frågan om en bete eller ens en tand. Vildsvinets betar är som alla vet ihåliga och inte spongiösa som på bilden. Snarare är det frågan om en yttre falang (tå/fingerben) från ett större kloförsett djur där själva klon försvunnit med åren. Storleken, 46 mm, ger vid handen att det måste rörs sig om ett rejält kloförsett rovdjur, kanske en björn?

I en rolig blogpost dödar "Haldor the viking" hela myten om vikingatida vildsvinssmycken....

Hur som helst så tycker jag att smycken av vildsvinsbetar är ett bra alternativ till traditionell montering på sköldar. För på något sätt tycker jag att man bör minnas djuret man fällt och då är en tillvaratagen bete ett bra sätt.

_______________
*pysslade med historiskt återskapande så mycket jag hann mellan typ 1989-1995, därefter föll intresset i dvala pga olika saker som hände i livet.
**Här är ett som påstås vara från 900-1100 talet, dvs ungefär senare halvan av vikingatiden. Men fyndet är inte vetenskapligt publicerat och finns i en privat samling så det kan lika gärna vara från 500-talet som 1500-talet......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar