När jag funderar igenom vad som är min grail så kommer svaret tämligen automatiskt. Det är samma kniv som jag suktat i sedan jag först såg den när jag var riktigt liten. Det är min fars huggare som han använt i fjällen i bortåt 50 år. Jag lade märke på den på bild redan som liten knatte och såg den i verkligheten när jag var lite drygt 10 år. Den fyllde mig med vördnad och habegär.
Härom året konstaterade vi att farsan inte använde kniven längre. Den hade legat i princip oanvänd i hans låda i fjällstugan i kanske 10 år. Resultatet blev att jag slängde ut en trevare och efter nästa fjälltur så fick jag kniven av min far.
En underförstådd funktion med en grail är att den skall skapa glädje och tillfredsställelse. Det skall vara ett svårt mål att uppnå och det skall kännas skönt när man är framme. Detta blir ett problem för mig. Jag kan ha föremål som mål, men glädjen och tillfredsställelsen ligger egentligen inte i själva ägandet. Glädjen och tillfredsställelsen ligger i att bruka föremålen i rätt sällskap. För mig är rätt sällskap mina barn/familj i första hand och i andra hand vänner eller jag själv. Så föremålets, grailens, värde realiseras inte förren den kommer i bruk. Förrän jag hugger upp lite ved till en eld på älgpasset, eller kanske hugger lite grenar som ungarna an tälja till så de kan grilla mashmallows eller jag röjer ett pass. En pryl som bara hänger? Näe, det är inget för mig.
Nedan följer några bilder på mitt livs grail. En Rich Abr Herderer Solingen från första halvan av 1960-talet.*** Bladet (kolstål) klockar in på 26 cm (10"). Handtaget är i horn, antagligen kronhjort. Över lag en rätt obekväm kniv att arbeta med, men den har känsla.
*EDC-världen eller EDC-communityt är en fin omskrivning för prylbögar med inriktning på små (påstått) praktiska saker som man kan fylla fickorna med. Det rör sig om knivar, ficklampor, zippotändare, kapsylöppnare (generellt ett förklätt knogjärn), multiverktyg, samt i någon mån pennor, pennfodral och block som funkar att skriva på om man så skulle befinna sig på Atlantis. Över lag är grejerna dyra, en seriös EDC-are går sällan omkring med prylar värda mindre än 5 papp, och då räknar jag inte ens in mobiltelefonen som ofta används för att fotografera alla grejerna i en handflata i någon kul miljö med något spännande filter. Javisst, jag raljerar men det är med viss hatkärlek då jag sitter i EDC-kvicksanden själv om än inte ända upp till halsen.
**notera att jag skriver priset och inte värdet då värdet är relativt. Man kan köpa en pryl för 10.000 kr men den är bara värd så mycket som någon är villig att betala, åtminstone om man ser till det ekonomiska värdet. Den kan ha ett högt statusvärde eller emotionellt värde.
***kniven finns såklart inte kvar på marknaden. Tror för övrigt att Rich Abr Herderer försvann redan på 1980-talet i samband med den stora utslagningen av mindre oberoende europeiska knivtillverkare. De som är kvar har i de flesta fall outsourcat hela eller stora delar av sin tillverkning till låglöneländer (ffa Kina), detta kommer jag dock att fördjupa i en kommande blogpost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar