Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 13 maj 2016

När forskningen blir förutsägbar - om tendentiös vargforskning

Man blir sällan förvånad när man läser vad det extrema ytterligheterna i vargfrågan skriver. Härom dagen publicerade Natursidan ett långt referat av forskning kring hur möjligheten till legal jakt påverkar tjuvjakt. Jag kommer nu att citera delar av resonemanget för att lägga kommentarer där jag tycker att man gör helt felaktiga slutsatser.
Guillaume Chapron från SLU i Sverige och Adrian Treves från universitetet i Wisconsin-Madison har undersökt vargbeståndet och jaktlagarna i Wisconsin och Michigan mellan 1995 och 2012. Under den här tiden förändrades lagarna kring vargar hela tolv gånger. Vid sex tillfällen var vargarna helt skyddade och vid sex tillfällen var jakt tillåtet på vargar som misstänktes ha attackerat boskap i området. Jakten motiverades även med att vargarna kunde utgöra ett hot mot människor i området även om det aldrig skett någon vargattack mot människor i varken Wisconsin eller Michigan.
Redan här borde forskarna stannat upp och funderat över om det över huvud taget är möjligt att se några beteendetendenser under en 17 år lång period då lagarna ändrats 12 gånger. Beteendetendenser är fullt möjliga att se över tid, men då krävs just att man låter tid förlöpa innan man ens försöker dra några slutsatser. Hade det rått en situation/regelverk 1995-2000 och en 2001-2012 så hade det varit möjligt att jämföra skillnader dem emellan och se en tensens, men när regelverket ändras med 18 månaders intervall?
Forskarna fann att tjuvjakten på vargarna fortsatte även när jakt var tillåten.
– Idén att tillåten jakt ökar toleransen och därmed minskar tjuvjakten är en av de mest spridda antaganden kring hantering av stora rovdjur. Men den här studien visar det motsatta, säger José Vicente López-Bao på Oviedo-universitetet i Spanien.
Det är inte någon "idé" att tjuvjakt minskar när legal jakt tillåts. Det hela handlar om att ge djuren ett värde och erkännande. Detta går lätt att demonstrera genom att jämföra olika afrikanska länder där en kontrollerad legal jakt på rovdjur (eller elefanter, eller noshörningar eller vilket djur som helst) innebär större och stabilare stammar än jaktförbud. Vad det handlar om är att djuren ges ett tydligt värde. Ett förbud innebär ett ickevärde, ibland även en utgift.
Adrian Treves, en av författarna bakom studien, tror att tjuvjägarna resonerar att de också kan få skjuta vargar om myndigheterna gör det. Att tillåta jakt sänder i sådana fall signaler om att det är accepterat att skjuta vargar eller att inte jaktlagar tillämpas.
Det är ett statistiskt belagt samband att statligt dödande, tex genom dödsstraff, leder till åsikten att öven privatpersoner får döda vilket antyds gneom att amerikanska stater med dödsstraff har högre mordstatistik än övriga stater samt att mängden mord brukar öka i samband med att dödsstraff genomförs. Problemet är att för att få ner tjuvjakten så måste invånarna, de som drabbas, aktivt involveras i förvaltningen. I praktiken innebär det att de måste tillåtas delta i jakten eller känna att de kan dra nytta av den. Därför faller hela studien och dess slutsatser...
– Man minskar inte plundringen genom att tillåta snatterier utan genom att ha nolltolerans, säger Guillaume Chapron som menar att lösningen är att ha mer fokus på att se till att lagar efterlevs.
Jämförelsen med snatteri är direkt förolämpande, i frågan om illegal vargjakt är det snarare så att folk inte respekterar lagarna och reglerna för att de upplevs som orimliga. Flera tidiga dommar om illegal vargjakt handlade om att bönder sköt vargar som attackerade deras får eller boskap samt jägare som försvarade hundar. Att försvara sina djur och sin egendom är en fullt rimlig reaktion trots att det är ett brott när lagstiftningen upplevs som tokig. När §28 i jaktförordningen ändrades så att det blev möjligt att försvara sina djur vid rovdjursattack gick den illegala jakten ner. Vad gäller Svenska förhållande så kan vi inte se någon direkt koppling mellan de tillfällen då licensjakt tillåtits och hur det åverkat tjuvjakten, tidsserien är för kort och förutsättningarna inom tidsserien har varit så extremt ojämn och ryckig att den möjligheten faller på precis samma premisser som den inledande kritiken jag hade mot studien som Natursidan refererar.
__________________
Nu skall man vara medveten om att jag inte läst ursprungsstudien utan ger mig på ett mer eller mindre bra referat av studien. Det kan hända att ursprungsstudien är bättre vetenskapligt belagd, å andra sidan är Guillaume Chapron på SLU känd för att överlag vara negativ till vargförvaltning via jakt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar