Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 9 maj 2016

Extremt förslag eller försök till nytänkande?

Härom veckan skrev professor emeritus Sverre Sjölander en debattartikel i DN. Den länkades rätt flitigt på FB, de flesta var ganska kritiska.

Men vad är det Sjölander säger egentligen? Jo han förespråkar en form av rewilding, inte den extrema formen som plockar bort människan ur ekvationen utan en annan form som mer liknar jaktbaserad förvaltning i tex afrika. Han förespråkar de facto ökad jakt. Det han skjuter in sig på är den moderna rennäringens särställning, han vill ersätta lejonparten av tamrenarna med vildrenar vilka ger såväl vildrensjakt som rovdjursföda. Detta skulle skapa jobb:
Vildrenens återkomst skulle också ge oss en jaktbar, stor stam av alla de stora rovdjuren. Vi har under årens lopp varit många som snappat upp den här idén. Vad betalar en tysk, fransk, italiensk, spansk, engelsk jägare för en björnjakt? För en järvjakt? Vargjakt? Lojakt? Renjakt? Varför kan vi inte ta ut lika saftiga pengar för den saken som man gör i Alaska, Kanada, Östeuropa, eller Sydafrika? Inte bara för djuret, utan för guidning, transport, hotellvistelse och allt annat? Hur många arbetstillfällen skulle det ge?
Om en tysk jägare betalar trettiotusen kronor för en björnjakt, eller tio- till tjugotusen för en varg, (säkert en låg siffra) då tjuvskjuts det garanterat inte ett enda djur mer. En egenhändigt skjuten hornkrona av älg eller ren att köra hem på biltaket är nog värd en hel del turistinkomster, den med. Dessutom är väl turisterna – som redan betalar rejäla pengar för att lyssna på vargar som ylar – rimligtvis en bättre affär, än att betala folk för att skjuta bort varg och björn.
Det finns dock problem. Sjölander nämner några:
Men kommer man med det här förslaget får man sedan årtionden alltid samma kommentar: Det går aldrig! Inte konstigt, förvisso. Den som väl har fått privilegier, statligt stöd och annat, vill givetvis inte ha någon förändring. Titta på hur mycket subventioner renskötseln får årligen, relativt hur många som den försörjer. Svenska jägare är nog inte heller så glada om de blir bortträngda av utlänningar.
Här närmar han sig ett av problemen med idén, den kräver stora lagmässiga förändringar. Den kräver att hela rennäringlagen görs om, den kräver också en förändrad syn på jakträtt. En förändring som innebär att inte bara statens mark skall kunna utnyttjas på detta vis utan att jakträtten inte längre kopplas samman med äganderätt. Sjölander har alltså inte tänkt klart i sitt förslag. Men han är inne och nosar på den egentliga kärnan i hela rovdjursproblematiken. De stora rovdjuren måste ges ett ekonomiskt värde. Det räcker inte att säga att "det är förbjudet att tjuvskjuta varg", det måste vara tydligt lönsamt att spara varg - inte bara straffbart att skjuta dem. Detta är nyckeln till lyckad förvaltning av hotade arter internationellt. Men det är allt för få lattedrickande fb-surfare som fattat det när de skriver att en lejonskjutande tandläkare i USA borde dö.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att professor emeritus Sverre Sjölander är något viktigt på spåren. Han har förstått att djuren måste ges ett ekonomiskt värde. Det kan låta riktigt konstigt för naturvärnarna som tycker att alla djur har ett eget värde i sig, Men i ett krasst bevarandeekonomiskt perspektiv är det ofrånkomligt. Ty värde och acceptans är intimt förknippade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar