Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 26 februari 2016

Förtroendevald

Så då vart man förtroendevald i Jägareförbundet nu då. Sitter sedan igår med i kretsstyrelsen. Samtalet från valberedningen kom på nyårsafton när jag var på väg in från jakt i Bohusläns skärgård. Jag blev överrumplad men samtidigt positivt förvånad. Så nu är jag djupare insyltad i organisationen. På gott och på ont.

Varför? Kanske någon undrar.

Jo, jag anser att man i jaktliga frågor blir starkare om man är organiserade*. Och då tänker jag i detta fall på det regionala inflytande och möjligheten att påverka, inte minst i fråga om kontakter med länsstyrelsen. Det dök på mötet upp ett konkret exempel på detta. Länsstyrelsen var nämligen där och informerade om rovdjursläget. Klart intressant, de har ett svårt arbete det är bara att konstatera. Får nog återkomma bara till det. Hur som helst. Länsstyrelsen här har i flera fall tagit initiativ till skyddsjakt på lodjur. Eftersom det är en bygd präglad av smågårdar där många har får för att markerna inte skall växa igen i kombination med att trakten hyser en mycket stark lodjursstam så hade man kanske kunna tro att fåravelsförbundet eller lrf skulle ta initiativ till skyddsjakt. Men så har alltså fallet inte varit här. Det är länsstyrelsen som tar det initiativet. Just nu pågår skyddsjakt på en lodjurshane som har tagit många får, senast i går natt tog han ytterligare ett par. Det beslutet var förberett och i samma stund som kretsordföranden ringde in till länsstyrelsen och meddelade att kretsen har ett förslag på lokal skyddsjaktsorganisation med några olika jaktledare så valdes en jaktledare och beslutet kunde fattas. Detta innebär att jaktledaren inte plockas utav länsstyrelsen utan kommer på förslag från jägarled. Nu hade det kanske lika gärna kunnat vara Jägarnas riksförbund som organiserat upp jägarna på detta vis och i andra områden är det säkert de som är bäst organiserade men här är det jägareförbundet och då är valet givet. 

Sedan är engagemang det sätt man kan förändra förbundet på. Så istället för att stå utanför och rya tänkte jag att engagemang är vägen till förbättring. Och att förbundet inte är hugget i sten visar om inte annat förändringen av förbundets vapenpolicy.

Jag tycker att det skall bli roligt, samtidigt som jag hyser vissa farhågor för att jag kanske tar på mig för mycket. Redan nu har jag mycket att göra. Hur som helst. Det skall bli intressant, och styrelsen förefaller bra. Den är definitivt inte lastgammal, snarare verkar de flesta vara något yngre än mig. 
__________________
*Jag är av samma åsikt i arbetsrättsliga frågor och har därför tidigare varit fackligt engagerad. Jag ser hur stor skillnad det är mellan arbetstagarnas rättigheter i länder med och utan stark fackförenignshistorik och blir lite bekymrad över att facken tappar medlemmar. Samtidigt måste tjänstemän och förtroendevalda i facken hela tiden vara på tå och uppträda oklanderligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar