Det bättrar sig - om polisens licenshandläggning

Efter att i många år ha varit sämst i klassen börjar tillståndsenhenten vid Polisen i Västra Götaland skärpa sig. Snart ligger handläggningstiderna i linje med hur de låg för 10 år sedan.....

Den 18 januari lämnade jag in en licensansökan över disk på den lokala polisstationen. Självklart med en bibba papper för att slippa förseningar pga kompletteringskrav. Tänkte inte heller riskera dröjsmål med hänvisning till att avgiften inte var betald eller något liknande. Igår fick jag infallet att maila tillståndsenheten och fråga hur den låg till.

Idag fick jag följande besked:

HejDit ärende är avslutat och beslut är på väg hem till dig.

Det var ju lovande. Så då kanske jag kan mämta bössan idag eller i morgon med lite tur.

De senaste 4-5 åren så har jag JO-anmält polisen för saktfärdig handläggning, alternativt deras vapenlicenshantering i allmänhet, minst en gång per år, det är ungefär så ofta jag justerar min vapengarderob.

Nu får vi dock hoppas att polisen bättrar sig även vad gäller sportskyttarnas vapen så att det inte är en fråga om att de bara har kapat handläggningstiden för jägarna på sportskyttarnas bekostnad.

Sedan får vi hoppas att Polisen inte fortsätter den inslagna vägen med att hitta på egna regler för vapenlicenser. Det finns tydliga riktlinjer från Naturvårdsverket som är ansvarsmyndighet (åtminstone för jaktvapen, vet ej hur det ligger till med sportskyttevapen) men de är polisen emellanåt inte nöjda med. Vilket påpekades så sent som igår i en ledare i Norrbottens Kuriren, jag citerar hela för den är rätt bra:

I ännu ett förunderligt fall av tjänstemannaaktivism inom polisen vägrar myndigheten att ge en sökande vapenlicens. Anledningen är att polisen vill vänta in en dom i Förvaltningsdomstolen. I vilken av landets domstolar? Ingen vet eftersom polisen vägrar att berätta.
Till slut visar det sig att ett ärende ligger för avgörande i Malmö där polisen begärt ett yttrande från Naturvårdsverket, där verket förklarat att vapnet är godkänt för jakt, som polisen sedan undlåtit att berätta för sökanden, samt för rätten.
Byrån förstår att det kanske inte är så roligt att få svart på vitt att man har fel, men polisen bör fundera på att meddela berörda parter att så är fallet. För inte kan det väl vara så att polisen medvetet försöker vilseleda både allmänheten och domstolarna? Det vore att luckra upp gränsen mellan polisen och bedragaren på ett sätt som näppeligen för civilisationen framåt.