Fasanjakt med Essa

Jag har försummat Essas träning som stående fågelhund. Nu under julledigheten har jag låtit henne gå in i ett område med fasaner för att jobba på just detta. De första gångerna körde hon upp dem som ett expresslok men de senaste har det gått lugnare till. Men inte förrän idag satt det hela som det skulle. 

Essa ställde sig stramt framför ett buskage. Jag sa JA! Och hon gick på och körde upp en fasantupp. Bössan for till axeln och jag stoppade hunden. Det var med andra ord inte perfekt men en början. 

Apport!

Essa gick på. Vid en fallen sälg stramade Essa upp. Jag misstänkte att det kunde vara tuppen.  Antagligen vingad och hårt tryckandes så jag sa JA! Igen. Essa gick på och tog tuppen. Lämnade den motvilligt till mig, fick beröm och vi bröt. 

Det är bea att bryta direkt efter att man lyckats bra med något. Och det tycker jag vi gjorde idag, Essa och jag. 

Jag kommer att fortsätta med korta pas i samma område. Men på sin höjd skjuta två tuppar till. Mer vågar jag inte ta ut, tror inte de är så vansinigt många.