Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 27 augusti 2015

Tankvärt om vargens påverkan på biologisk mångfald

Mikael Gemsiö är ordförande i Naturskyddsföreningen Södra Sörmland, kretsarna Nyköping och Oxelösund. Han har skrivit vad som antagligen är årets viktigaste debattartikel om varg. Han har skrivit den i egenskap av privatperson och det han skriver är alltså (tyvärr) inte Naturskyddsföreningens officiella ståndpunkt. Det skall bli intressant att om ett år kontrollera om Gemsiö fått förnyat förtroende eller om han drabbats av SNFs räfst och rättarting. För det han säger ligger helt i linje med SNFs syfte, men inte dess handlande. Jag väljer att citera hela debattinlägget eftersom det är extremt lsvärd från första ordet till sista punkten. Inlägget återfinns i eskilstunakuriren, klicka gärna in där och dela inlägget:

När lammen tystnar

 
Med varg i jordbrukslandskapet minskar antalet betesdjur över tid.

Relaterat

Min ungdoms längtan efter varg är som förbytt.
Betesdjuren blir långsiktigt allt färre enligt Jordbruksverket. Naturvårdsverkets inventering av häckfåglar noterar i rapporten för 2014: Långsiktigt har det generellt gått sämst för jordbruksfåglarna. Här finner vi svalor, stare, sånglärka och andra hotade arter. För växter beroende av beteshävd är situationen motsvarande mörk. I Sörmlandsfloran, Rydberg och Wanntorp, framgår att betad skogs- och hagmark minskat med 95 procent i Sörmland från 1913 till början av 1990-talet.
Jordbruksverkets enkätundersökning visar att djurhållare med färre än 50 får har dem för att de vill ha djur eller vill hålla landskapet öppet. De utgör 74 procent av samtliga fårägare och med så få djur finns ingen lönsamhet. När ekonomin sviktar är man känslig för ytterligare problem och kostnader. Och vem vill vara med om att få sina husdjur dödade?
I fjol rev ett lodjur ett lamm i min beteshage. Det ledde till eftertanke och nya insikter. Fåren i min beteshage är engångsfår, för om massdödaren vargen river dem kommer de inte ersättas med nya. Många djurhållare lär tänka likadant och inte heller kor går säkra för vargen.
Att stängsla runt åkermark är förhållandevis enkelt, men det är inte här på plan, övergödslad mark vi finner höga naturvärden. Att sätta upp rovdjursavvisande stängsel i kuperad terräng med berg, där vi finner naturbetesmarkerna med stor biologisk mångfald, är alldeles för dyrt, tids- och underhållskrävande för att bli annat än en skrivbordslösning som inte funkar i verkligheten!
I april 2015 föredrog tjänsteman från Länsstyrelsen Södermanland för externa åhörare om rovdjurssituationen i länet. Som svar på fråga om vargarna i norra Sörmland antas få valpar hörde jag tjänstemannen svara: Det hoppas vi på!
Länsstyrelsen ska verka för öppet odlingslandskap och biologisk mångfald men inte hoppas på vargar. För djurhållaren innebär varg nämligen kostnader, arbete, oro och risk för avveckling.  Att be om varg när även mjölkböndernas betesdjur är försvinnande är ogenomtänkt och ansvarslöst!
I år har Nyköpings naturreservat Strandstuviken saknat betesdjur, till men för flora och fågelliv. Redan i dag är det brist på betesdjur.
Vargen har betydande spridning över norra halvklotet och är inte utrotningshotad. Vi får inte förblindas av den fascination för vargen som naturintresserade biologer i statlig tjänst upplever och marknadsför. Myndighetsutövning får inte styras av tjänstemäns personliga ambitioner.
Vi ska inte offra en mångfald av arter för några fler individer av en art som är mer spännande. Med min erfarenhet av djurhållning, stängsling och rovdjursangrepp är slutsatsen självklar:
• Med varg i jordbrukslandskapet minskar antalet betesdjur över tid.
• Många arter fåglar, växter och insekter drabbas då av nedgångar.
Låt oss värna om återstående biologisk mångfald och säga bestämt nej till varg i jordbrukslandskapet.
Den som fortfarande önskar både varg och biologisk mångfald bör göra som Lisbeth Salander – en konsekvensanalys.

Mikael Gemsiö
Civilekonom, företagare och beskyddare av biologisk mångfald

Fotnot: Författaren meddelar att han förknippas ofta med Naturskyddsföreningen men förmedlar här endast sin personliga uppfattning.

1 kommentar:

  1. Vad många verkar missa är att betesdjur också är en slags topppredaror.
    Växternas predator.
    Tar vi bort den predatorn vet vi att vi kommer att ha en rejält utarmad natur.
    Som jag ser det kommer vi till en punkt där vi måste välja.
    Vilken predator ska vi ha kvar?

    SvaraRadera