Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 16 april 2015

SNFs jaktpolicy - därför är medlemskap omöjligt för jägaren

Naturskyddsföreningens riksstyrelse har fastslagit en jaktpolicy. Delar av den är bra men där finns stora delar som försvårar jakt och andra delar som är direkt jaktfientliga. Sammantaget ger dokumentet intryck av att vara en produkt av djurrättsliga intressen snarare än ett uttryck för naturintresse. Det märks att det gått över 100 år sedan namnkunniga jägare var med och startade SNF....

De jägare som är medlemmar i SNF borde ta sig tid att läsa dokumentet för att se vilken politik och lobbyverksamhet de stödjer. Dokumentet är dock långt, hela 18 sidor. Jag tar nedan upp några punkter i dokumentet som jag reagerade extra starkt på. Jag refererar och citerar ur dokumentet och vid citat lägger jag till mina kommentarer i rött.

1. Inledningen, sida 4. 
Först lite tal om gynnsam bevarandestatus, något som man får att låta enkelt och oproblematiskt vilket det absolut inte är.
All jakt ska ske varsamt och respektfullt, med god jaktetik, och ska ske inom ramen för ett hållbart nyttjande. Detta tror jag faktiskt att de allra flesta jägare ställer upp på, självklart skall jakten skötas etiskt. Jag tror även att många söker sig till jakten som ett etiskt försvarbart alternativ till köttindustrin, åtminstone gäller det mig. Här ser föreningen ett stort behov av reformer av såväl jaktmetoder som när det gäller vilka myndigheter som ska fatta vilka beslut, och hur det ska gå till. Nej, det där håller jag inte med om. I sverige har man plockat brt avarterna och kokat ner jaktmetoderna till en god och etiskt försvarbar blandning med stor bredd.
2. Grundläggande utgångspunkter. sida 4-
Här delas det hela upp i ett antal underrubriker som handlar om respektfullt utnyttjande, rättsliga och förvaltningsmässiga principer, socioekonomisk hänsyn samt kunskapsbaserad jakt. Många delar av detta är helt självklara, men där finns en liten vridning eller glidning under nästan varje punkt. En liten tendens till att hela tiden peka på att jakten idag inte uppfyller de olika kraven utan bör modifieras, detta trots att de allra flesta jägare rent principiellt ställer upp på de grundläggande utsagorna under varje punkt, och dessutom anser att man uppfyller det som står. Några exempel, även här med mina kommentarer inskjutna med rött:
3. All jakt ska ske respektfullt, ska säkerställa att allt onödigt lidande undviks och ska också i övrigt kännetecknas av en god jaktetik. All viltförvaltning ska kännetecknas av stark hänsyn till djurskyddsaspekter. Nu blev det fel, djurskydd är en lagstiftning som gäller tamdjur och försöksdjur, att lyfta in detta annat än för de hundar och illrar som används vid jakt innebär en förändring av de juridiska definitionerna. Risken för skadeskjutning ska minimeras
5. Viltförvaltning inklusive all jakt ska utgöra en del av hållbart nyttjande av biologiska resurser, i linje med konventionen om biologisk mångfald. Det betyder att nyttjandet ska ske på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald. Varje gång biologisk mångfald och rödlistning och annat tas upp så är undertonen att jakt under inga omständigheter skall ske på våra stora rovdjur....
11. Utformningen av viltförvaltningen och jakten bör ske med hänsyn till socioekonomiska och kulturella aspekter och avvägningar behöver ske mot samhällsintressen, såsom skogsbruk, jordbruk, turism, friluftsliv, svamp- och bärlockning och trafiksäkerhet. Ja, jakt skall ske med hänsyn. Men hänsyn skall tas åt båda håll och man måste vara på det klara med att jakt är något som går över allemansrätten då det är frågan om en äganderättslig aktivitet. Detta innebär att man får störa jakt lika lite som man får klampa ut i bondens havreåker.
13. Arter som enligt vetenskapliga bedömningar, grundade på allt relevant vetenskapligt underlag, inte har gynnsam bevarandestatus ska inte jagas. Dessa arter har enligt bedömning utifrån den tillgängliga kunskapen inte sin långsiktiga överlevnad säkerställd inom landet. Undantag från denna princip får ske endast under vissa omständigheter när det gäller skyddsjakt.  Åter igen är det värnandet av primärt stora rovdjur som lyser igenom. Genom ordet relevant ger sig SNF rätten att välja vilka studier som skall användas för att avgöra vad som är gynnsam bevarandestatus eller ej. Detta innebär att Dag Lindgren kommer att dissas av SNF medan Linda Laikre höjs till skyarna...
14. Det ska ställas grundläggande och relevanta krav på den som ska ha rätt att jaga, dvs. utbildningar och examenskrav ska vara rätt utformade till innehåll och kravnivåer. Självklart, det finns ju redan med i jaktlagen som grundläggande krav!
3. När kan och bör allmän jakt vara tillåten? sida 7
I princip kan man säga att SNF är emot allmän jakt, även om det de skriver i stort sett är förenligt med nuvarande lagstiftning. Notabelt är att åretruntjakten på tex mink, mårdhund och tvättbjörn inte är något SNF gillar, de vill att det skall införas jakttider på dessa arter vilket skulle freda dem under yngeltiden. Notera att SNF även under denna punkt anser att jakten skall anpassa sig till rörligt friluftsliv trots att jakten juridiskt sett är en tyngre rättighet än allemannsrätten. Därtill kan nämnas att SNF i princip är emot all form av jakt i naturreservat, naturskyddsområden och nationalparker oaktat hur de är formulerade och hur förvaltnignsplanerna ser ut.

4. När kan och bör det bedrivas licensjakt? sida 9
I princip kan man säga att skrivnignarna här avser att motverka jakt på varg och i någon mån lo, järv och björn. Människan bör enligt SNF stå tillbaka till förmån för rovdjuren och tilldelningen av älg minska radikalt i rovdjursområden. Fenomenet kaskadeffekt skall vägas in även om den senare forskningen tydligt visar att effekten felaktigt tillskrivs stora rovdjur och att det hela är mer komplicerat än så. Licensjakt på stora rovdjur får enligt SNF inte ske i områden med skydd (reservat mm). Att detta kan innebära problem för tex renskötseln som i många fall har beten just i sveriges mest omfattnade skyddade områden... Följande citat är talande för SNFs inställning i stort:
Även om något av de fyra stora rovdjuren med marginal uppnått gynnsam bevarandestatus kan skyddsjakt av flera skäl likväl vara att föredra framför licensjakt.
5. När kan det bedrivas skyddsjakt? sida 11
Här blir det intressant, vi märker de djurrättsliga aspekterna tydligt när SNF kommer in på skyddsjakt. Det hela känns faktiskt postmodernt i anslaget:
Vilda djur kan orsaka skada på människans verksamhet. Det gäller inte bara rovdjurens angrepp på tamdjur som ren och får utan även angrepp av till exempel småfåglar som kan orsaka skada i bärodlingar och dylikt. Föreningen anser att människans verksamhet i första hand måste anpassas efter sådana förutsättningar och så långt möjligt inriktas på att förebygga angrepp och skador. ”Skadedjur” finns bara i ett mänskligt synsätt och skadan är relaterad till samhällets syn på ekonomisk verksamhet och egendomsinnehav. Det finns en rad åtgärder att vidta för att hindra skador
Här har SNF fel. Skadedjur finns. Det handlar inte om någon relativistisk mänsklig syn, de existerar på riktigt även om det i många fall rör sig om invasiva arter. Tydligast är det om man kikar på naturens och djurens historia i Australien. Ingen kan säga annat än att många av de arter som förts in där av människor är något annat än skadedjur sett i ett biologiskt mångfaldsperspektiv.

SNF listar en mängd önskemål och krav för att skyddsjakt, underförstått på stora rovdjur, skall få ske. Kraven är så vagt och relativt utformade att SNF i stort sett i varje enskilt fall kan avstyrka skyddsjakt.

6. Hur bör man få jaga? sida 13
SNF vill förbjuda bly i hagel omedelbart, för kulammo inser de att det inte finns något riktigt lämpligt alternativ. Överlag är SNF kritiska till jakt med hagelvapen och verkar för att begränsa användningen av hagelvapen.

SNF är kritiska till löshundjakt:
Löshundsjakt är en vanlig jaktform vanlig i Sverige. Ett så kallat drev kan pågå i flera timmar och kan innebära en våldsam stress för det jagade djuret, varför jaktformen kan diskuteras från djurskyddssynpunkt. För det första är dreven sällan speciallt stressande för det jagade djuret. För det andra slirar SNF åter på terminologin och försöker föra över lagstiftning för tamdjur på vilda djur, se mina tidigare kommentarer om termen djurskydd. 
Vidare:
I de fall drivande hundar används bör raser och individer prioriteras som stressar djuren så lite som möjligt. Vad är problemet? Det finns ju redan regler för detta? En stövare får tex inte användas för rådjursjakt. Skyddsutrustning så som vargpinglor, skyddsvästar och skyddshalsband ska så långt möjligt användas vid löshundsjakt i områden med vargrevir. De flesta som jagar vildsvin använder skyddsvästar till sina hundar. Nu sticker jag ut nacken lite och menar att det kanske är dags att bita i det sura äpplet och börja använda västar i större utsträckning även i vargområden.
SNF vill till och med gå så långt att löshundsjakt inom vissa vargrevir bör avlysas.

Föga förvånande är SNF emot fällfångst. Risken för illegal jakt är så stor menar man. Pilbågsjakt är inte heller något man tillstyrker. Åteljakt kan SNF tänka sig för vildsvinsjakt men inget annat, utfodring med anledning av jakt kan man inte tänka sig. Vad gäller grytjakt är inställningen såhär:
Grytjakt bör inte tillåtas, och inte heller träning av hundar genom s.k. grytanlagsprov i konstgryt. Här är det helt uppenbart att de som antagit policyn aldrig varit vid ett konstgryt eller en hundträning. Med rätt hundar är grytjakt inte speciellt dramatiskt och just anlagsprovens syfte är att hitta rätt hundar och att sålla bort olämpliga hundar. Men det är klart. När all jakt uppfattas som farlig och olämplig så måste grytjakten uppfattas som det värsta av det värsta. Att vi i framtiden kommer att behöva grythundar för att komma till rätta med mårdhundarna är inget man över huvud taget tänker på i SNF.
För övirgt anser SNF att det behövs upprepade skjutprov för jägarna.

7. Viltförvaltning och myndighetsutövning. sida 16
Här trycker SNF hårt på att all förvaltning och alla beslut skall vida på vetenskaplig grund och att besluten skall vara transparenta. Det finns en viss tveksamhet till att deligera ut myndighetsutöveningen regionalt. Jaktbrott bör enligt SNF tas på större allvar, här tycker jag mig ana att de snarare tänker på rovdjur än på tant Agda 86 som missar att anmäla att hon kört på ett rådjur trots att det är lika mycket ett jaktbrott det. Viltvårdsfondens medel är inte jägarnas och "det allmänna uppdraget" bör avskaffas. Denna skrivelse gör i sig att jag inte kan se att Jägareförbundet skulle kunna samarbeta i någon form med SNF. Det är Naturvårdsverket som är den myndighet som skall hantera jaktfrågor, SNF är nöjda med dem. Tillsynen bör öka från yndigheternas sida. SNF skriver även:
Århuskonventionen ska tillämpas vid beslut och prövning av jakt- och viltförvaltningsbeslut. Det innebär bl.a. att miljöorganisationer i lag ska ges talerätt i alla beslut som rör jakt- och viltförvaltning. WOW, de vill kunna uttala sig om ALLA beslut, alltifrån att Nisse N skall få använda ljusförstärkare när han skyddsjagar grisar på fastigheten Knohult 1:3 till licensjaktsbeslut på varg....
_________________________
Summa summarum, SNF strävar efter tämligen stora inskränkningar i möjligheten att utöva jakt, argumentationen har kraftiga djurrättsliga förtecken vilket innebär att man kan anta att SNF, likt MP, kidnappats av djurrättsintressen. Jag kan därför inte se det som någon realistisk möjlighet för den aktive och inbitne jägaren att vara med i SNF centralt. SNFs lokala aktiviteter är många gånger något helt annat och betydligt mycket mer inriktade på just praktiska insatser och där drar jägare och SNF i många fall åt samma håll. Men medlemskap i SNF centralt bör för jägaren vara ungefär lika omöjligt som att rösta på (mp) eller (v)

3 kommentarer:

  1. Man kan väl inget annat säga än att de följer sin policy iaf... att den på många punkter är direkt jaktfientlig avspeglar sig helt klart på SNFs agerande i frågor som berör jakt.

    Kanske dax att starta Svenska Naturvårdsföreningen där man redan i stadgarna slår fast att människan och därmed jakt är en del av naturen?

    SvaraRadera
  2. Lite läskigt dokument kan jag tycka. Formulerat för att ge sken av någonting annat än det verkligen är. Det går att läsa väldigt mycket mellan raderna. Flera stycken är ju rent ordbajsande om saker som det redan finns gällande regler och lagstiftning. Ren okunskap och ideologiska skygglappar i skön förening lyser igenom.

    SvaraRadera
  3. Jag gick ur Naturskyddsföreningen härom året...att vara med där är ungefär som att göra självmål när man sparkar boll..

    SvaraRadera