Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 19 april 2015

Göteborg och vapnen

I göteborg är förhållandet till vapen närmast traumatiskt. Den lokala debatten är frustrerad och präglas av krav på skärpning. Egentligen är det inte en skärpning av vapenlagen som behövs utan en tillämpning av den riktad på de legala vapnen. Det behövs att juridiken prioriterar upp vapenbrotten och utnyttjar lagens straffmöjligheter. I det klimatet är gästkrönikan på Göteborgspostens ledarsida igår mycket intressant. Den är signerad Johanna Andersson och har den rätt korkade titeln "Rörö inte våra vapen", En relevantare titel hade varit "Jaga rätt vapen". Såhär skriver Johanna (citat):
Skärpta krav på jägare löser inte Göteborgs problem
Så har det varit nya dödsskjutningar på öppen gata i Göteborg. Varje gång det händer kräver politiker strängare straff för vapenbrott. Ofta framförs också krav på skärpta regler för dem som innehar legala vapen. Som exempelvis jägare. Att skaffa ett legalt vapen är redan idag en lång och omständlig process. Låt mig förklara hur den går till genom att kort redogöra för hur det gick till senast jag köpte ett jaktvapen.
En förutsättning är att du har jägarexamen och ett godkänt vapenskåp hemma. Skåpet är tungt och förankras med bultar i väggen. Säljaren ska fylla i en blankett som finns på polisens hemsida, samt skicka in originallicensen för vapnet ifråga. Säljaren ska därvid uppge vapen-id, tillverkningsnummer, vapentyp, fabrikat, modell, kaliber, patronantal, ammunitionsklass, piptyp, piplägestyp, laddsystem, laddtyp och andra liknande uppgifter. Köparen ska skicka in kopia på bevis om jägarexamen. Köparen ska också betala för polisens handläggning av ärendet, mellan 250-700 kronor.
Som ni vet kostar det 700 kr första gången, Därefter 250 kr per vapen/vapendel man ansöker om.
Sedan går det några veckor. Polisen hör av sig och vill ha ett foto på köparens vapenskåp, samt veta vilket serienummer det har. Skåpet finns visserligen i polisens register sedan länge, eftersom andra vapen förvaras där. Men, du tar ett foto och skriver upp serienumret och skickar in.
I början fick jag telefonsamtal men nu är det tydligen långsamma brev som gäller. Vet inte om det har att göra med att det skall gå långsamt att få en licens. Jag är i vart fall tydlig med att lista samtliga skåp jag har och ange att vapnet troligast skall stå i skåp X.
Några veckor går. Nytt brev från polisen. Nu vill de ha besked om vilka vapen som förvaras i skåpet. Dessa vapen är naturligtvis redan registrerade hos polisen, men de vill ha uppgifterna igen. Polisen vill veta vapen-id samt tillverkningsnummer på alla vapen i skåpet. Detta står alltså på de licenser polisen en gång utfärdat för just dessa vapen. Men du skriver lydigt av numren på licenserna och skickar in dem till polisen. Polisen vill också ha uppgifter om piplängder på alla vapen som finns i vapenskåpet. Fram med måttbandet, du mäter efter bästa förstånd och skickar in uppgifterna.
Det går några veckor. Ytterligare ett brev kommer från polisen. Nu vill de ha namn och personnummer på alla som har vapen i skåpet, samt en förteckning över vem som äger vilket vapen. Du kallar till familjeråd och levererar sedan denna lista.
Det går några veckor. Och så kommer licensen! I mitt fall tog processen 3 månader. Rimligen tyder detta på att polisen har en synnerligen god överblick över exakt vilka jaktvapen som finns i Göteborg, vem som äger dem, hur långa piporna är och i vilket skåp de står. Det är svårt att se hur denna process skulle kunna skärpas ytterligare? Hembesök? Kvartalsvisa uppgiftsinlämningar från alla jägare?
Tre månader är förhållandevis bra. För mitt senaste vapen sökte ajg licens i februari och hämtade vapnet i juli såfort jag fått licensen. Här har Johanna glömt ett steg. För oss som har många vapen kommer alltid ett brev som ber oss att motivera det nya vpanet i förhållande till hela vapeninnehavet. Detta oavsett om man har lämnat med en skrivelse kring detta redan eller ej.
Att gängkriminella skulle besvära sig med att genomgå den process jag nu beskrivit förefaller direkt osannolikt. Dessutom skulle de aldrig beviljas tillstånd att inneha jaktvapen. Enligt en några år gammal undersökning från Handelshögskolan i Stockholm är det ytterst få legala vapen från svenska jägare som hamnar i händerna på kriminella. Att stjäla jaktvapen är svårt och ovanligt, vilket vi kan tacka de tunga vapenskåpen för. Jägare som själva begår brott blir av med sina vapen direkt. Det samma gäller vid vissa former av sjukdom.
Sammanfattningsvis kommer skärpta krav på jägare inte att lösa problemet med automatvapen på gatorna i Göteborg. Det är helt andra insatser som krävs.
 Amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar