Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 10 mars 2015

Vargsymposiet i Vålådalen

Det årliga vargsymposiet i Vålådalen är igång igen. Det pågår måndag-onsdag denna vecka. Ännu så länge hittar jag inte speciellt mycket info om det hela.

Jägareförbundet skriver om det. Gunar Glöersen lyfter fram tre föredrag, det första av Mike Bruford, Cardiff University:
– Han berättade att antalet vargar inte är så viktigt med hänvisning till genetiken. Det är istället hur många invandrare vi får in som är avgörande. Det är väl i sig inget nytt. Den viktiga frågan är istället vilka riskmarginaler vi ska ha. Detta får stor betydelse för de socio-ekonomiska konsekvenserna, säger Gunnar Glöersen.
Därefter refererades ett föredrag a Lin Svennsson från Viltskadecenter:
– Hon berättade att vargjakten inte har minskat stammen. Det visste vi väl redan innan, men nu säger inventeringarna samma sak. En osäkerhet i underlaget gör att Viltskadecenter inte kan säga om det rör sig om en liten ökning av stammen eller om den är ungefär lika stor som förra vintern.
Isak From från Socialdemokraterna höll också ett anförande:
– Han kom med ett väldigt tydligt besked. Regeringen tänker under denna mandatperiod inte lägga fram en ny rovdjursproposition, eftersom det inte finns någon politisk majoritet för det. Detta var en tydligt och välkommet besked. Detta innebär att inriktningen på politiken troligtvis ligger fast, säger Gunnar Glöersen 
Via Rovdjursföreningens FB-sida framgår det att det även pratades lodjur:
Lopopulationen har repat sig sedan 2013...
Från 142 till 185 på ett år.
Lodjurspopulationen i Sverige tycks ha repat sig ganska bra sedan 2013. Förra vintern inventerades endast 142 lodjursfamiljer (hona med minst en unge). I vinter har denna siffra vänt uppåt och pekar nu mot ca 185 familjegrupper.
Fortfarande pågår bearbetning av insamlad data så vinterns siffra är ännu högst preliminär.
Resultatet presenterades av Magnus Kristoffersson från Naturvårdsverket när årets Vargsymposium drog igång under måndagen. 
Rovdjursföreningen ser förståss orsaken till detta som jakt, att det kan vara bristande inventeringsunderlag eller till och med problematiska mål satta utifårn en orealistiskt hög och konstant rådjursstam nämns såklart inte:
I Sverige har lopopulationen gått från ca 1 700 djur år 2009 till under 800 förra vinter.För att få fram antalet individer i lopopulationen räknas antalet familjegrupper och multiplicera dessa med 5,8 individer.
Stämmer siffran 185 familjegrupper innebär det att antalet lodjur i landet för tillfället är tillbaka i en population på dryga 1 000 individer. 
När vi ändå är inne på Rovdjursföreningen så kan det konstateras att Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahleus reagerade på socialdemokraten Isak Froms beskrivning att jakt behövdes som en del av vargförvaltningen:
- Om de anser att acceptansen är helt förknippad med en fortsatt licensjakt på varg utan att göra några närmare reflektioner om det verkligen finns förutsättningar för det, inkluderat vargstammens genetik och de rättsliga processer som pågår, då blir jag oroad, säger hon. 
Vi får se om jag kan återkomma med ytterligare info om det viktigaste från symposiet framöver.
___________
Hittade tillslut lonyheten även på SR jag reagerade på detta.
– I mellersta Sverige finns flera faktorer som påverkar det här som vi inte är riktigt klara över. Dels vet vi inte i vilken utsträckning lodjuren påverkas av bytesdjur som är till exempel rådjur. Vi vet inte hur de påverkas när det finns etablerade vargrevir. Och i det här fallet vet vi inte i vilken utsträckning det påverkas av att vi faktiskt haft snö så vi kunnat registrera de här familjegrupperna, säger Magnus Kristoffersson på Naturvårdsverket.
Jag hade fått uppfattningen om att forskningen var enig om att rådjursspecialister som lodjur påverkas kraftigt när det sker förändringar i bytesdjurstillgången, även omd et sker med ett års eftersläpning. Jag har skrivit om det tidigare, här .

Här kan du höra det hela:

4 kommentarer:

  1. När det gäller inventering så är det ju bara kvalitetssäkrade familjegrupper som räknas. Av den anledningen är det tveksamt om det är någon som helst idé att rapportera utan att det finns bra spårsnö eller att man kan fota.
    Ex hade vi för några år sedan 3 olika lo med unge som bara räknades som en. Att det gick att särskilja berodde på att det var hona med 1 unge, hona med 2 ungar samt hona med 3 ungar. De spårades dock aldrig samma dag och dessutom för nära varandra....
    Numera rapporterar jag endast spår om jag bedömer att de kan kvalitetssäkras annars ser jag ingen mening med det. Vilket skall ses som en liten protest mot nuvarande regelverk för hur man räknar rovdjur, och detta har jag naturligtvis meddelat spårare samt länsstyrelse och de håller med men hänvisar bara till att regelverket inte är deras fel utan de direktiven kommer uppifrån. Sant förvisso men skall det till en ändring så är det bättre länsstyrelsen klagar uppåt än att jag gör det som ensam privatperson... även om jag naturligtvis gjort det också. Lite händer iaf för nu är det ju ok att använda kamera men det räcker inte i mina ögon.

    Från symposiet så är det iaf bra att SJF nu är där som föreläsare och inte bara lyssnare. Det gör att budskapet från jägarna inte går att undvika utan problemen som finns faktiskt lyfts på scen inför rätt många nyckelpersoner så att de inte kan säga att de inte hade koll. Detta givet att Glöersen, Ligné o co gör sitt jobb men det tror jag de gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt förunderligt att man öht kan konstatera familjegrupper av lo i södra sverige med gällande regler. I västra götaland är det uppenbart att kamerorna varit helt avgörande för att identifiera individer och konstatera att det faktislt kan finnas flera familjegrupper tätt inpå varandra. Något som var i princip omöjligt tidigare. Samtidigt bidrar den restriktiva hållningen när dt gäller hur man räknar att folk, precis som du, håller inne med observationer. Jag tycker ofta att man hör "det är ingen idé att ringa in" när lodjur kommer på tal. Samtidigt som rovobs talar sitt tydliga språk, oaktat om det är kvaltietssäkrade spår eller ej så är rapporterna väldigt många.

      När jag hade lo på gården, den tog både tuppen och ett par katter, så såg jag den och fick hår från den. Så gick den in som en icke kvalitetssäkrad observation. Detta trots att länsstyrelsekillen jag pratade med höll med om att det inte kunde vara något annat än ett ungt lo jag sett...

      Tröttsamt.

      Förövrigt är det bra att vara med i alla sammanhang där man kan påverka. Därför tycker jag att det var bra att sjf återvände till vålådalen, jag tror frånvaroprotesten noterades och gick hem. JRFs snack om bojkott i vart och vartannat sammanhang tror jag bara är kontraproduktivt. Det gynnar bara jaktens motståndare.

      Radera
    2. En kommentar till angående rovobs och det är att de rovdjursobservationer som man kan se på rovobs och skandobs är ej synkade dvs de finns inte på bägge ställena. Alla obs som rapporteras ex de flesta rovobs som rapporteras direkt till spårare eller görs av spårare själv kommer heller inte kunna ses av allmänheten. Jag får mail från en spårare på rovdjursobservationer gjorda inom främst Skaraborg och det är inte många av dessa man kan hitta på ex rovobs.se
      Det enda ställe som samlar alla gjorda rovdjursobservationer är rovbase och dit har allmänheten inte tillträde än så länge.
      Är det något jag tror skulle gynna att fler obs rapporteras så är det att man delar med sig av alla obs till allmänheten dvs öppnar upp rovbase!

      Radera
    3. Information wants to be free.... Håller med dig.
      För övrigt är dubbel bokföring aldrig bra. Inte för företag och inte vad det gäller rovdjur.

      Radera