Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 3 mars 2015

Polisens godtycke vid licenshantering - en vända till

Igår lyfte jag fram godtycket som polisen uppvisar gentemot sportskyttarna. Lite av det får vi jägare också känna på. Kraven på motivering för vapen 5 & 6 i vapengarderoben är olika strikta (egentligen petiga) i olika delar av landet, detta trots att kravet inte skall ställas allt för högt:
Den s.k. vapengarderoben omfattar sex skjutvapen för jaktändamål. Den som nyligen har avlagt jägarexamen och som således ännu inte hunnit etablera några jaktvanor bör endast i undantagsfall meddelas tillstånd till innehav av fler än fyra vapen för jaktändamål. Vid ansökan om fler än fyra vapen bör sökanden visa att behov fö- religger. Kravet på den enskilde bör dock inte ställas alltför högt i detta hänseende. I normala fall torde det räcka med att sökanden på ett trovärdigt sätt kan motivera behovet med utgångspunkt från sina jaktvanor och sammansättningen av tidigare vapeninnehav. Finns det skäl att ifrågasätta någon uppgift bör sökanden föreläggas att styrka denna genom att ge in relevanta handlingar, såsom avtal om jakträtt, inbjudan till jakt, intyg från jaktlag eller dylikt. Prövningen bör grundas på en helhetsbedömning av sökandens behov. För att få tillstånd till innehav av fler än sex jaktvapen krävs enligt 2 kap. 4 § vapenförordningen att sökanden har ett mycket kvalificerat behov. Tillstånd till innehav av fler än sex jaktvapen bör därför meddelas endast undantagsvis.
Sedan har vi det där med grytrevolvrar. Som jag skrivit flera gånger har jag och grannen behandlats olika trots att vi båda uppfyller kraven över fällda djur. Jag fick som sagt livstidslicens medan han fick 5-årig licens. Åldersdiskriminering? Kanske! Jag är 43 och han 72.... Skall man kika på reglementet är det följande som gäller:
Tillstånd bör meddelas endast den som bedriver omfattande jakt eller fångst. Verksamheten bör dokumenteras och grytjakt, jakt efter i första hand grävling med ställande hund eller fällfångst bör ha bedrivits på egen eller upplåten mark under åtminstone tre jaktsäsonger. Det årliga resultatet av jakt eller fångst bör, för att verksamheten ska anses vara omfattande, uppgå till i genomsnitt minst fem större djur, t.ex. grävling, alternativt tio mindre, t.ex. mink, och enstaka större.
Behovet förstärks genom redovisning av lämplig hund samt redovisning av fällor. Grannen har fler fällor än jag medan jag har ett par lämpliga hundar. En som jag tror mer avgörande skillnad mellan mig och grannen är att han inte är akademiker medan jag är akademiker och dagligdags har med myndigheter att göra. Sitter just nu med ett konsultuppdrag (uppföljning) åt en myndighet samt håller på att skriva ett anbud på ett länsstyrelsejobb. Jag jobbar mot myndighetsbeslut och kan myndighetsspråk. Men det skall väl egentligen inte behöva krävas? Det blir en form av kunskapsdiskriminering i systemet om det krävs proffessionell erfarenhet av myndighetsutövning för att man skall kunna få en vapenlicens...

Skall vi knyta ihop säcken och slutföra jämförelsen med målskyttet, där polisen inte vill uppge vad som krävs för att få licens på ett enhandsvapen så skulle det överfört till jaktliga ändamål innebära att min granne skulle kunna få licens på grytrevolver om han fäller 2 grävlingar per år medan jag som fällt 23 får veta att det behövs fler men inte hur många. Jag är inte intresserad av sportskytte eller målskytteslicenser, men jag är väldigt intresserad av rättvisa och rättsäkerhet. Jag vet också att negativa licenstillämpning i sportskyttet kan skapa en än mer restriktiv praxis som drabbar jaktvapnen. Därför väljer jag utan minsta tvekan att försvara sportskyttets licenser med samma intensitet som jag försvarar jaktvapeninnehav. Därför vänder jag mig mot godtycke och subjektiva bedömningar.

1 kommentar: