Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 4 november 2014

Wassberg skapar vargrubriker

Gårdagens stora snackis var inte lika mycket vargrättegången i Mora som det faktum att den i vanliga fall tystlåtne legenden Thomas Wassberg nu tagit bladet från munnen och uttalat sig i vargfrågan. Ursprungligen i en artikel i OP/DT, men eftersom den ligger bakom paywalls så får jag nöja mig med övrig medias sekundärrapportering. Bland rubrikerna ser vi:

Thomas Wassberg om vargen: "Tar snart ett barn"

Wassberg: "Hade lika gärna kunnat vara jag"

 Wassberg: Utrota vargen

Det är rubriker det. Men det som döljer sig bakom de skarpa orden är genuin oro från en man som lever på landsbygden, gärna i vildmarken. Det är storstadstidningen SvD som ligger bakom rubriken om utrotning*, det är därför värt att kika lite extra på deras referat av intervjun.
– Som landsortsbefolkningen har levat, så finns det inte plats för den, säger Thomas Wassberg som alltså menar att vargen bör utrotas eftersom den är ett farligt rovdjur som inte hör hemma i bebyggda trakter.
Ordet utrota har SvD valt att sätta i rubriken för att spetsa till och polarisera nyheten. Lite senare skriver SvD:
Det finns i dag ett tydligt riksdagsbeslut om att Sverige ska ha en stam på minst 270 vargar. Men den nivån anses av många vargforskare som alltför låg för att hålla god genetisk variation inom stammen.
Detta visar att SvD för det första tar ställning och för det andra inte förstått någonting. Genom att bara nämna "många vargforskare", i praktiken Laikre och Rydman, så utesluter man en stor mängd genetiker och ekologer vilka lyfter fram att stammen klarar sig på ett lägre antal. Sårbarhetsanalysen gav faktiskt vid hand att så länge stammen är över 40 individer så finns ingen akut risk för utdöende inom 100 år. Nu är den minst 10 gånger så stor om man räknar med 2014 års föryngring. Sammanfattningsvis är SvDs rapportering, genom utelämnande av basala fakta, inte neutral utan ett tydligt ställningstagande för större vargstammar i Sverige vilket jag tolkar som ett brott mot god publicistisk sed.

Vi kan kika på vad Aftonbladet skriver under rubriken om att ett barn snart blir taget:
– Varg är ett problem på landsbygden. Det är bara en tidsfråga innan de kommer och tar ett barn söderut, säger Wassberg till ÖP.
För Aftonbladet utvecklar han resonemanget:
– Jag ser det som möjligt. Vargen har tagit hundar som har suttit i koppel och hundar som varit lösa. Därifrån är steget inte så jävla stort. Bitvis är det så mycket varg att de börjar få slut på mat. Då tar de vad de kan, säger han.
Självklart reagerade SNFs nya ordförande på detta:
– Det finns ingenting som tyder på att vargen skulle börja ta människor. Vi har ett vargbestånd som inte når upp till en gynnsamt bevarande status. Dessutom finns det andra sätt att komma åt de här problemen, bland annat stängsling. Skyddjakt är ett annat verktyg som vi tycker att man ska kunna använda om det finns enskilda vargar som utgör ett hot människor. Men jag känner inte till några sådana fall, säger Johanna Sandahl.
Sandahl ser inte frågan internationellt utan ser bara till svenska vilda vargar (kolmårdenincidenten räknas såklart inte). Jag vet inte om Sandahl känner till ekologen Valerius Geists trappa över eskalerande farligt beteende hos varg. Den ser i alla fall ut såhär i vargfaktas översättning:
  1. I reviret börjar det bli ont om bytesdjur. Dels genom vargens jakt men också genom att hjortdjur, räv, harar och fåglar helt enkelt lämnar området. Tecken på detta kan vara att hjort och rådjur plötsligt börjar upphålla sig väldigt nära ladugårdar och lantlig bebyggelse, dag- som nattetid. För den gröne vandraren blir det uppenbart hur tyst det plötsligt har blivit i skogen.
  2. Matsökande vargar börjar närma sig bebyggelsen nattetid. Deras närvaro påannonseras ofta av plötsligt och ihållande nattskällande bland gårdarnas hundar. ”Skälldueller” börjar bli vanligare nattetid. Dagtid börjar det höras ylanden från vargflocken.
  3. Vargarna dyker upp dagtid och börjar på avstånd observera människorna i deras dagliga sysslor. Vargar lär sig främst genom att observera allt omkring sig mycket noggrant. Efter en tid börjar de komma närmare bebyggelsen även dagtid.
  4. Nu börjar mindre tamdjur attackeras, både nattetid och i dagsljus och vargarna blir allt djärvare. De börjar nu jaga hundar. Ibland ända upp på verandan. Folk som promenerar med sin hund får nu för första gången försvara hunden mot en eller flera aggressiva vargar. Dessa är dock fortfarande rädda för människor och många hundar sparas bara genom denna kvarvarande respekt. Men vargarna börja etablera sitt territorium.
  5. I det här stadiet börjar vargarna utforska större tamdjur som hästar och kor. Det leder till många avslitna svansar, bitna lår och ljuver samt ansiktsskador. De första allvarligt skadade korna hittas. Här är det skador på ljuver, ljumskar och könsorgan som gäller. Att boskapen håller sig intill gårdarna hjälper inte längre. Vargar börjar nu också förfölja och omringa ryttare. De börjar titta in på gårdarna och till och med spana in genom fönstren på husen.
  6. Vargarna börjar nu också gå mot människor för att sedan stanna och iaktta dem. Ibland i flera minuter. De börjar nu övergå från etableringsstadiet till att faktiskt betrakta människor som bytesdjur. Det som nu kan verka som ren lekfullhet – närgånget beteende, nafsanden i byxor och jackor – är nu förstadiet till fullskaliga attacker. Än så länge drar de sig tillbaka när människor gör utfall tillbaka eller ryter. Mot jägare eller lokala slaktare kan de hotfullt ställa sig att bevaka de ”bytesdjur” människorna ska börja jobba med. De ylar och skäller, ibland på bara några stegs avstånd.
  7. Nu attackerar vargarna människor. De första attackerna är klumpiga för vargarna vet ännu inte riktigt hur de ska gå tillväga, och många av de attackerade hinner sätta sig i säkerhet eller slå tillbaka. I det här läget bör alltså en frisk och stark man kunna övermanna, eller rent av kväva, en varg. Men om vargflocken blandar sig i finns inget försvar. Inte ens för två beväpnade män. Vargar som jagar i flock är så starka ihop att de till och med kan ta en Grizzlybjörn. Det har maginnehållet i kanadensiska vargar visat.
Ganska länge vidhöll SNF och svenska rovdjursföreningen att vargen inte tog kor och hästar. Varför de inte skulle göra det när de tar älgar förstår jag inte men nu är det ställt utom allt rimligt tvivel att detta sker i Sverige (se tex viltskadestatistiken för 2013). Det gör att vi i Sverige redan befinner oss på nivå 5 på skalan. Orädda vargar som tar hundar i koppel  eller är extremt närgångna och inte låter sig skrämmas torde stegra det hela ytterligare och göra så vi hamnar på nivå 6. Förhoppningsvis når vi aldrig nivå 7, men internationellt sker det så att blunda för riskerna i Sverige är tämligen naivt. Samtidigt skall man såklart inte överdriva dem. Wassbergs kommentar angående SNFs ordförande och andra är slående:
– De har ett ideologiskt tänkande, att alla vargar kan vara kvar. Men de vet inte hur det är i själva verket. De vet inte hur det är att leva med det, säger han.
Noterar även att det är förhållandevis lugnt på Rovdjursföreningens FB sida angående Wassberg. Det verkar faktiskt som om sidan i praktiken modereras hårdare nu.
________________
*även DN har en utrotningsrubrik

2 kommentarer:

  1. Man kan väl inte begära att vår storstadspress skall vara införstådd med vilka problem gråben ställer till med för djurhållare på landet.
    Gråben är ju inget större problem på kvarterskrogen i Stockholm där det rödgröna gänget har sitt vattenhål.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De skall vara objektiva. Den kan man begära. Och det oavsett om de sympatiserar med mp och snf eller hur de förhåller sig. Det ingår i yrkesrollen. Det är egentligen bara på de redaktionella sidorna som åsikter och oppinionsbildning får bedrivas.

      Hävdar en vars farbror var politisk redaktör på en större smålandstidning under många år.

      Radera