Det jag spontant känner när jag läser förundersökningsprotokollet och referatet från förhandlingen är en stor känsla av obehag och osäkerhet. Det känns som hela åtalet inte bara vilar på indicier utantill och med på mycket svaga indicier. Det känns som om hela förloppet varit subjektivt styrt av tjänstemän med förutfattade meningar. Samma tjänstemän som nationellt sett sticker ut i fråga om att polisanmäla folk som skyddar sina djur mot varg (så kallade §28-skjutningar).
Varför känner jag obehag och osäkerhet?
Jo, så som resonemangen förs och så som myndighet och åklagare har agerat kan vem som helst som är ute och jagar i ett område med varg misstänkas för förberedelse till grovt jaktbrott. Även om man bevisligen* är ute i ett annat ärende kan beteenden som uppfattas av myndigheten som misstänkta leda till utredning, häktning och åtal.
Åklagarens uppgift i detta fall är att bevisa bortom allt rimligt tvivel att de åtalade gjorde det som åklagaren hävdar. Jag har personligen svårt att se att hon lyckats med detta utifrån vad jag läst i förundersökningsrapporten och vad som framkommit i rätten. Jag är faktiskt lite förvånad att det hela ledde till åtal, men min amatörmässiga kunskap** om det svenska rättsväsendet gör att det kanske finns saker som jag inte förmår tolka allvaret i fullt ut.
________________________
*som i detta fall där de misstänkta hävdade att de rekade inför bäverjakt och det bevisligen kom upp ett par danska gästjägare dagen därpå.
**inskränker sig till ett par veckors "prao" på tingsrätten i Göteborg under gymnasiet samt en rättegång där jag stod åtalad för brott mot totalförsvarslagen, en lag som inte längre finns. Jag totalvägrade nämligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar