Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 10 november 2014

Den senaste veckans jakter

Jag jagar ganska ofta. Inte nödvändigtvis länge varje gång med jag är ute vid många tillfällen. Detta är möjligt eftersom jag bor på min primära jaktmark så jag kan gå ut från gården i stort sett åt vilket håll jag vill. Norr ut mot mossen. Väster - söder ut och upp i skogen. Öster ut och ut på gärdena.

Tre olika kvällar släppte jag Essa på lite olika gärden. Syftet är tvåfaldigt. Skulle hon få fatt i en grävling blir jag nöjd. Springer hon bara av sig en 5-7 km på 15-20 minuter så har det varit effektiv rastning.... Dessutom kan jag se hur hon arbetar på pejlen. Hon är väldigt duktig på att snabbt och effektivt söka av hyfsat stora ytor.

Vid fyra tillfällen har jag varit ute med Missan. Inget har varat i mer än tre timmar så det har inte varit fråga om någon heldagsjakt.Vid varje tillfälle har Missan haft ett eller flera drev. Dock inga som gått så jag fått skottchans på något djur. Missan driver i upp till 10 kanske 15 minuter innan hon släpper. Springer djuret fort släpper hon tidigare. Går det långsamt och buktar mycket så hänger hon kvar i upp till 30 minuter. Emellanåt kan hon inte låta bli att titta ner i ett gryt, men det är långt ifrån varje jakt detta sker. Senast igår blev jag lite förvånad. Jag hade nämligen två kåta dovhjortar i pass. Först en spets och fem minuter senare på samma ställe en helskovel. (Får väl sätta mig där på måndag när de blir lovliga). Som närmst var den store inne på 25 meter. Han var uppenbarligen nyfiken på om jag var en rival eller något att sätta på. Intressant nog var Missan inte speciellt intresserad av deras spår. Hon var intresserad av dem så länge hon såg dem, men så fort de var utom synhåll tappade hon intresset. Så jag får väl lägga tid på att pürcha en hjort som jag sedan låter Missan dödsöka. Med lite tur blir hon intresserad av det. Annars så har hon haft väldigt roligt med fasanerna som blivit kvar i marken från fjolårets utsläpp. Uppenbarligen har det lyckats för det finns ett gäng stora och små som håller till nere i mossen och de oslagna vallarna kring den. Fin fågelbiotop där jag tidigare sett bland annat lärkfalk. Men Missans intresse för dem är lite frustrerande. Hon kommer helt enkelt inte loss, då fasanernas doftspår tydligen är väldigt lockande just nu.

Sammantaget innebär detta att jag jagade 5 av veckans 7 dagar förra veckan. Detta trots att det var en vanlig 40-timmars arbetsvecka.
______________
Noterat man skall väl vara glad att man inte är hundägare i Iran. Följande notis fanns att läsa i helgens nyhetsflöde:
Hundägare i Iran riskerar upp till 74 spörapp eller höga böter om de har hunden i sin bostad eller går ut med den offentligt, enligt ett lagförslag som bekrivs i tidningen Shargh.
I lagförslaget hänvisas till att hundinnehav hotar islamisk kultur, förutom att det är ohygieniskt och störande.
I islam anses hundar som orena. Att ha hund som husdjur är därmed relativt ovanligt i Iran, även om det blivit vanligare i välbärgade områden.
Polis, jägare och bönder omfattas inte av förbudet, som i första hand ska vara riktat mot hundägare i storstäder
Nåja, jag är ju jägare så jag skulle klarat mig undan spöstraff om Iran vore mitt hemland.

2 kommentarer:

  1. Härligt att ha så nära till jaktmarken :))

    Svårt att förstå att 75 spörapp skulle vara ett rimligt straff för att ha hund...skrämmande!

    SvaraRadera
  2. 75 rapp i Iran är väl rena ordningsboten om man jämför med handens avhuggande, stening och hängning. :)

    SvaraRadera