Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 20 oktober 2014

Djurskyddets tillämpning: olika för olika personer

Attityden till djur skiljer sig från land till land, från kultur till kultur. I Sverige har vi tämligen högt ställda krav på djurhållare. Etiken står högt i kurs även om man kan fundera på om kunskapen om djur är så värst hög hos relevanta beslutsfattare och myndigheter. Kanske är det därför vi märker att kraven på skärpningar av reglerna framför allt förespråkas av storstadspartiet (mp). Det (mp) totalt missar är att ett ytterligare utökat djurskydd i Sverige kommer att leda till minskad mängd djur i Sverige och ökad import med följden att det totala lidandet ökar bland världens djur. Men det spelar ingen roll för (mp) eftersom Sverige har världens bästa djurhållning.... Samtidigt som hagar växer eller planteras igen och den biologiska mångfalden minskar. Men det var inte det denna blogpost skulle handla om. Den skulle handla om att vi inte är lika inför lagen.

Den senaste veckan har man i media, framför allt norrländsk sådan, kunnat läsa om en obehaglig händelse där en italiensk fågeljägare lämnat sin setter Billy vind för våg efter avslutad jakt. Italienaren for alltså hem med tre av de fyra hundar han hade med sig... Hunden hittades efter ett tag och togs omhand. Den var då extremt avmagrad, hade gått ner från 28 till 14,5 kg på 12 (!) dagar.

Det finns två saker som gör händelsen extra obehaglig:
1/ det var inte första gången detta hände.
2/ han vill ha, och får, tillbaka hunden nu efteråt.

Både jägareförbundets jaktvårdskonsulent Björn Sundgren och polisens djurskyddshandläggare Martin Wass är kritiska, extremt kritiska. Sundgren säger:
– Hade det handlat om en svensk djurägare som behandlat sin hund på det här sättet är det frågan om han inte hade fått djurförbud. Jag förstår inte hur myndigheterna har resonerat i det här fallet, fortsätter han.
Wass är inne på samma linje:
– Jag kan tycka det även som polis, att den här hunden måste ha blivit övergiven. Det är ju dessutom ett brott mot djurskyddslagen, vilket är straffbart om det anmäls, säger Martin Wass.
Problemet är att det inte är polisen utan länsstyrelsen som äger frågan. Wass igen:
– Vi rår inte på länsstyrelsen, det är dem som äger ärendet och all beslutsrätt. Polisen bara förvarar hunden under utredningstiden, sedan ser vi till att den får ett nytt hem om ägaren inte får tillbaka den, säger Martin Wass.
Kontentan av detta är att länsstyrelsen anser att det är OK att lämna sin hund att dö i skogen. Åtminstone om man är utländsk gästjägare. För en svensk jägare hade i 9 fall av 10 inte fått tillbaka sin hund i den situationen. 

Ja vad kan man göra? Jo man kan JO-anmäla länsstyrelsen, för detta sänder ut helt fel signaler kring vad man får göra med sina djur.

3 kommentarer:

  1. Har du upptäckt något??
    Så här gäller alla regler inom EU!
    "Man får pina sina egna medborgare efter eget tycke! Men inte andra medlemsstaters medborgare!"
    Så den lokala demokratin är upp till det lokala samhället att styra...
    Demokratiskt underskott kan inte skyllas på Bryssel utan på Stockholm (riksdagen) eller landstinget och kommunen där man bor...
    Demokratin idag kräver lokalt och individuellt engagemang!
    Inte skall man diskutera problemen i Latinamerika (som förr) eller demokratiska problem i Mellanöstern (Palestinafrågan) utan demokratin utanför dörren, i kommunen, landstinget/regionen och inte minst i svensk Riksdag!

    SvaraRadera
  2. Ok, vem JOanmäler då??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade jag haft diarienummer på beslutet så hade jag kunnat göra det. Skall se om jag kommer åt deras diarium...

      Radera