Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 21 september 2014

Råbock och dödsök


Så fort regnet mattades av stack jag ut. Råbock eller spetshjort var vad jag tänkt mig. Men som vanligt när jag är ute går räv före allt annat. 

Jag lämnade hundarna i bilen och gick över gärdena. Satte mig i ett lämpligt torn. Efter en kvart såg jag en rörelse i en bäckfåra. Satte kikaren till ögonen och fann en råbock med mördarhorn. Den var tämligen skymd och höll sig lågt i gräset säkert tjugo minuter innan den exponerade sig ordentligt ungefär 100 m bort. Då hade jag hunnit fundera både framåt och bakåt, jag gjorde bedömningen att det var en returare*.

Jag fann bogen i siktet. Tryckte av. 
BAM!
Såg bocken hoppa upp och tvärvända i luften för att rusa tillbaka mot skogen 150 m bort. Ett andraskott var omöjligt. Därefter försvann bocken i en glipa i skogsridån. 

Satan. 

Jag gick tillbaka till bilen och lämnade allt onödigt som kikare, skjutkäpp, regnrock mm. Hämtade spårlina och terriern. Vred ner kikarsiktesförstoringen till minimal förstoring.

Gick och kollade skottplatsen innan jag släppte på hunden som var taggad till tusen. Inga tveksamheter där. Hon började i bäckfåran. Följde bockens betesdtrövande fram till skottplatsen och bort mot skogen. 

Och där låg han. Fem meter innanför skogskanten med båda lungorna genomskjutna av ett bra skott förstår jag inte att han kom så långt. Nåja. Det visar bara än en gång hur viktigt det är med tränade eftersökshundar. 
*men någon returare var det inte utan en ungbock med spetsiga mördarhorn

2 kommentarer:

  1. Grattis med bocken. Trygt med en bra hund som kan spore opp når det tar avsted.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.
      Det är skönt med en fungerande hund, då vet man att man klarar sig även om olyckan skulle vara framme. Jag har varit med om liknande saker tidigare och fått ringa in hund, men som sagt det slipper jag nu.

      Radera