Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 6 maj 2014

Tjuvjakt i Sverige - vanligare än du tror

Tjuvjakt är ett gissel som vi dras med. Den är vanligare än de flesta kanske tror men den inriktas inte på det media lyfter fram som nyheter. I de flesta fall uppmärksammas anmäld misstänkt tjuvjakt inte alls. Jag tänker då på den allra vanligaste tjuvjakten - den på köttvilt. I norr har det understundom härjat rena ligor som tjuvjagat älg och sålt dem med god vinst.

I Dalarna arbetar polisen just nu med en härva som handlar om tjuvjakt på ren. Alltså inte varg som Rovdjursföreningen mfl* brukar lyfta fram när det blir tal om tjuvjakt i Dalarna. I mora tidning kan man läsa:
Polisen har lyckats koppla kött i en frysbox till en av slaktplatserna med hjälp av DNA. Trots det är fallet långtifrån en lösning.
– Från min myndighets sida och från mig själv så tycker jag att det rent polisiärt är uppklarat, men det ska vara ställt utom alla rimliga tvivel och det är ju det som är svårt i bevishänseende.
– I det här fallet säger den misstänkte att han har köpt köttet, säger Hjelm och utvecklar problematiken med att få fast den skyldige:
– Kan man köpa renkött av någon annan än en same? Ja, det kan man.
– Borde du ha misstänkt att det här kan vara tjuvskjutet? Nja, varför skulle det ha varit det. Det är såna svar man får hela tiden, förklarar Hjelm.
Metodiken som tjuvjägarna tillämpar i Dalarna känner vi igen från andra delar av sverige. Det är bil som gäller för att hitta lämpliga djur samt skjuta ifrån:
Lennart Hjelm bekräftar också tillvägagångssättet om den illegala jakten.
Personer åker runt på skogsvägarna, skjuter från bilar och om djuret inte faller tillräckligt nära vägen får det ligga.
– Många gånger påträffas en älg, långt, långt senare död i ett kärr – skadeskjutet. Då kommer genast frågan upp. Är det grannjaktlaget som har skjutit på nåt under älgjakten och inte sagt något? Så tror inte jag att det är. I stället är det den illegala tjuvjakten som pågår, säger Hjelm och fortsätter:
– Alla som är jägare värnar om djurens lidande. Skadeskjuter man så sätter alla fart för att djuret inte ska behöva lida i onödan.
Tillvägagångssättet bland de illegala jägarna är dock ett annat.
– Just de som håller på med den här illegala jakten, de har inte den känslan. För de här personerna handlar det om att tjäna pengar. Filmen Jägarna är baserad på verkligheten. Det är så här det ser ut i vildmarken, kommenterar Hjelm.
 Polisen i Västerbotten arbetar just nu med ett allvarligt fall av tjuvjakt. Det rör sig om en björn som jagats från snöskoter i flera mil in i ett område där skoterförbud rådde. När den fällts lastades den på en skoterpulka och forslades bort. Jaktjournalen skriver:
 – Det råder skoterförbud i området men vi kan se hur jakten skett från skoter och påbörjats uppe på kalfjället, säger Lennart Häggbom, kriminalinspektör vid kriminalpolisen.

Björnen har förföljts och jagats med snöskoter i en dryg mil innan den avlivats. Vid jakten har flera snöskotrar varit inblandade. En av skotrarna har framförts på björnens spår för att därigenom försöka dölja jakten. Efter det att björnen avlivats har ytterligare en snöskoter med pulka anlänt till avlivningsplatsen. Björnen har lastats och sedan har den körts till närmaste väg för vidare transport. Där upphör spåren. Enligt Polismyndigheten har troligtvis jakten skett nattetid eller under den mörkare delen av dygnet.

Spår har säkrats på brottsplatsen och DNA har skickats för analys till Statens kriminaltekniska laboratorium.
Frågan är varför man jagat björnen så. Det förefaller som om gärningsmännen organiserat det hela tämligen väl och varit förberedda.Men jag är nyfiken på varför. Björnen betraktas av många jägare som det främsta viltet. Har man jagat björnen på detta vis för att sälja kött och skinn? Eller är det något som kan liknas vid ett hatbrott? Är det en §28 som gått fullständigt över styr?

Vem är då tjuvjägaren? Jag beskrev honom (ja det är en man) i en blogpost för ett tag sedan. Såhär utkristalliseras han när man kikar på domslut:
1: den lokala mannen som bor på landet, han jagar allt i sin omgivning med fokus på ex vildsvin, dov eller ren, han jagar för att äta djuret och ibland men mer sällan för att sälja köttet.  Här är det ofta frågan om att han inte kunnat motstå ett tveksamt läge, djuret kanske stod nära jaktmarksgränsen eller så trillade det först på fel sida gränsen och han tog hand om det utan att meddela jakträttsinnehavaren.
2: den kringresande mannen, som beväpnad kör runt i sitt fordon, spanar, planerar och skjuter vilt på fält och gärden, där syftet är rent kommersiellt, sälja köttet och tjäna pengar.
Mängden domar som täcker tjuvjagade stora rovdjur är så få att dessa inte går att generalisera kring.

Ett problem är såklart just statistiken. Brottsförebyggande Rådets rapport om tjuvjakt för ett par år sedan har kritiserats för att den tar upp anmälda jaktbrott och inte förklarar dem. I många fall är det ren okunskap som ligger bakom anmälningar (här är några exempel). Helt naturliga fenomen anmäls som misstänkta jaktbrott. Samtidigt har mina efterforskningar visat att många som identifierar jaktbrott inte bemödar sig om att anmäla dessa. När jag samlat in statistik från jägare så visar det sig att så lite som en tredjedel av de misstänkta tjuvjaktsfallen anmälts! Och svaret är alltid detsamma, det leder ingen vart. Och jag är lika misstroende jag. Jag tror inte att det är lönt att anmäla att jag hittat ett dussin tämligen färska hagelpatroner i ett gömsle på mitt (och bara mitt) skärgårdsarrende. Lika lite tyckte vår jaktledare på hemmamarken att det var någon idé att anmäla den man som observerades gående genom delar av vår mark bärandes ett gevär första älgjaktsdagen för ett par år sedan.
____________________
* not: APU skriver på sin FB sida: "Dalarna är sedan länge känt för utbredd illegal jakt och utrotning av djur"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar