Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 22 maj 2014

Fler kinakopior, nu ESEE

ESEE gör fenomenalt bra knivar. Jag recenserade kniven ovan (en ESEE 3) i höstas, här kan ni läsa mitt omdöme. Bra knivar drar åt sig dåliga kopior lika snabbt som flugor till hundskit. Det, dvs piratkopiering men även designstöld, är något jag skrivit om upprepade gånger tidigare (här, här, här, här, här och här). ESEE har under det senaste halvåret drabbats av en kraftig ökande mängd kinesiska piratkopior på sina fina knivar:



45 till 209 dollar, det är väldigt mycket pengar för piratkopior med tveksam kvalitet. Då kan man faktiskt gå direkt till originalet och slippa bli besviken. Skulle man mot förmodan bli besviken har ESEE en mycket generös garanti.... På de äkta knivarna vill säga.

För ett tag sedan gav Jeff Randall, mannen bakom ESEE en intervju kring knivar i allmänhet och hur han ser på knivar i synnerhet. Några utdrag kan vara intressanta för er att läsa, t.ex. hans åsikt i fråga om valet av stål:
IW: Knives have been around for thousands of years. What technical innovation is still possible?
JR: Maybe on the material side of things we will see some innovations. There are a lot of exotic steels being used in the industry, but after using a lot of them, I really can't see where the extra cost is justified in terms of performance, especially when it comes to a simple field knife. I'm just waiting for a portable light sabre or laser knife. In the meantime, I will stick with plain old carbon steel cutting edges and be happy.
Kolstål alltså, här utvecklar Randall detta:
 IW: There's so many different steels out there. How do you evaluate the abilities of each and apply that to knife design?
JR: We don't. Carbon steels have been used to sustain life and wage war for a long, long time. It works, so why change it? The villagers and indigenous tribes of the Amazon use carbon steel every day to sustain themselves. They sharpen their knives on flat rocks and could care less about perfect edge angles, aesthetics or whether it's the latest fashion trend in steel.
The only downfall to carbon steels is they will rust pretty quickly. And, while that doesn't bother us since it wears off with use and patinas up nicely, some folks are anal about keeping their knives pristine. So, we are answering that by coming out with a stainless steel line of knives.
Me? I'll still be carrying carbon since it's easy to sharpen in the field and simply works for everything with a lot cheaper price tag. ESEE build simple, ugly knives that work.
En annan intressant aspekt gäller massproducerade knivar i jämförelse med top-end knivar:
IW: In what ways does a quality knife differ from a seemingly identical one that's mass-manufactured?
JR: I guess that question could apply to any industry that has custom shops as well as mass-production factories. Quality means controlling your processes, whether that's in a one-off piece or a mass-produced product. I've seen terrible quality from custom knife makers and exceptional quality from high-volume manufacturers. The reverse is also true.
Quality knives will have symmetrical grind lines and edge grinds. They will also have exceptional fit and finish on mating surfaces such as where the handles meet the blade. Most important is the maker will have heat-treating processes down to a science and will do destructive testing on each batch of knives. Again, quality simply means controlling your processes and caring about the finest details as well as the overall picture.
Så, jag tycker hur som helst att Randall är väldigt ärlig när han ger följande svar:
IW: What trends are currently influencing the knife market?
JR: In all honesty, the knife industry is about 99 percent bullshit. We sell knives every day to people who will never use them. Knife buying is more of a want than a need.
I grew up on a farm carrying a three-bladed "Old timer" pocketknife. It did everything I needed and got used daily. All these new weird shapes and designs that keep coming out are made just to have something new and "tacticool." Most companies refuse to speak the truth and just say, "the reason we designed this is because some mall ninja would think it's cool and spend money on it."
Once you get in the real world of knife use, whether it's butchering a deer or building a fire, you will see that a simple, basic knife design is all that's really needed to perform the task.
Kanske något att ha i bakhuvudet när man läser produktreklam för fantastiska nya knivar, reklam som kan låta såhär:
  • Knivarna har handslipad full V-egg som ger upp till 30% bättre skärpa än konventionella knivseggar*
  • Hela kniven är smidd i ett homogent stycke högkvalitativt CrMoV 18 stål, eftersom vi bedömer att det ger de absolut bästa egenskaperna för en jaktkniv. Den höga halten Molybden och Vanadin gör CrMoV 18 stålet både mycket hårt och segt vilket ger den skarpa eggen dess fantastiska slitstyrka
Mitt tips är att det säkraste är att hålla sig till etablerade knivar med gott rykte, inte massproducerade knivar som köps in med försäljarens namn ditetsat men med design från annat håll...

2 kommentarer:

  1. Som amatörsmed och knivslöjdare måste jag bara hålla med om detta!
    Har alltid intresserat mig för knivar, och då pratar jag enbart om bruksknivar.
    Köksknivar, jaktknivar, fiskeknivar, knivar för att tälja trä och rena rama allroundknivar - alla dessa har jag i stort upplag och egentligen har jag nog fler knivar än jag kommer att behöva under hela min livstid, men det hindar inte mig från att snegla på nya knivar mellan varven ;)

    Jag skaffade min första Global kniv i mitten av 90-talet och de har fortfarande en betydande plats i mitt kök. Tror jag har 9 st just nu?
    De är oslagbara vad gäller skärpa och bladen tål att ligga utan att diskas och de varken rostar eller missfärgas.
    Nackdelen med dessa är att de är ofantligt svåra att slipa själv och jag måste skicka iväg dem mellan varven för även om jag har utrustning för att slipa knivar har de en så pass hård legering att nästan bara diamant biter på dem...

    De knivarna jag använder absolut mest i köket är rena kolstålsknivar för de slipar jag utan problem på mina whetstones och även om eggen fortare blir slö än mina stenhårda Global knivar så är de alltid vassare än nya rakblad.
    Man måste diska dem direkt efter användning om man har skurit tomater t ex eftersom det annars etsar metallen, och en droppe olja efter varje disk ger bladen en skyddande hinna som förhindrar rost och andra missfärgningar.

    Har tillverkat ett stort antal knivar själv med AEB-L och de är riktiga rakblad med skaft, men samma problem har man här och det är slipningen... Det tar väldigt lång tid att slipa upp en ny egg på dem när de blir slöa och det är inget man gör ute i skogen under jakt om man säger så... Fördelen med dessa knivarna är att de tål väder och vind bättre än kolstål.
    Vilken kniv använder jag då mest vid jakt? Jo det är ett kolstålsblad från Poul Strande och det tar bara några sekunder så är det lika vasst som en av mina japanska kockknivar.

    Är alla bra knivar dyra? Nej. Den gamla Svenska morakniven med kolstål, som dessvärre inte längre finns, hade ett av de bästa bladen man kunde hitta förr i tiden och det var synd att man kastade så många för de moderna varianterna är av betydligt sämre kvalitet...

    Ett riktigt japanskt knivblad kostar en del pengar men det beror på att det ligger ett stort hantverk bakom, men det har blivit mer tillgängligt och i dag kan man köpa ett knivblad till en kökskniv för 700 kr och bättre kvalitet än så kan man inte tillgodogöra sig.

    De som piratkopierar i Kina gör det bara till utseende och aldrig funktion, men de är riktigt duktiga på att göra dessa kopior väldigt billigt och de ESEE knivar du nämner här som är kopior kostar troligen bara ett par dollar styck att köpa i bulk men då är stålet i knivarna det allra billigaste skrotstålet som går att hitta i Kina, och då enbart härdade genom upphettning och hastig nedkylning vilket skapar en mycket skör kniv som i värsta fall kan gå av. Det går aldrig att slipa upp en riktig egg på dessa knivarna oavsett hur duktig man är på att slipa och då spelar det ingen roll hur billiga de var eftersom de aldrig kommer att funka ändå.

    Det man betalar för när man köper en "riktig" kniv är både hantverket och kvalitetssäkringen. Bladen är av kontrollerad kvalitet och stålet har en optimal seghet kontra hårdhet och de räcker utan problem i en hel livstid.

    Köp en sådan kniv i stället för en massa skitknivar, men har man aldrig haft en riktig kniv så vet man inte hur de fungerar.
    Jag har många riktiga knivar, och flera är säkert onödiga, men jag uppskattar riktiga knivar och eftersom jag också gör mina egna knivar så betyder det att man har ett antal som "bara ligger" också ;)

    Köp inte knivar på Tradera, eBay eller direkt från Kina om ni inte vet att det handlar om äkta vara för det är värt de extra hundralapparna för en riktig kniv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag instämmer som du säkert vet i nästan allt. AEB-L har jag inte gjort några knivar i däremot Marss500, även det ett bra rosttrögt stål. Men de jag använder är kolstålsknivarna, antingen köpta eller egentillverkade. En gammal Solingen Othello från 1970-talet är favoriten. En ny slida så får den komma till heders igen....

      Radera