Kråkjaktsmorgon

Vid fem, i näst intill totalt mörker gick jag upp. Släppte ut hundarna. Plockade i ordning mina prylar, lastade uven på biltaket, bössan på pasagerarsätet och hundarna i skuffen. Sedan bar det av ett par km till min uttänkta kråkjaktsplats. Bilens termometer skvallrade om att det var minus fem grader ute.

Bilen lastades av och jag traskade bort till stenmuren där jag tänkte jaga. Uven på sin stång restes i ett buskage och jag kröp ner bland ett par träd. Halvdold, men jag litade på min lövcammoponcho. Efter ett tag satte sig en koltrast på en gren en meter bort. Jodå, camouflaget verkar OK.

Tre älgar gruffade lite en bit bort. Det verkar som kon har börjat stöta bort kalven. En råbock strossade fram, lite småbetande i kanten på gärdet.

Krax!

En kråka. På hög höjd drog förbi.

En stund senare kom tre kråkor. Skränande. Tydligt irriterade på uven. Luften var hög och klar. Kråkorna cirklade högt. Ingen slog. En styv hagelskytt hade kunnat få ner två av dem, men jag är inte styv, jag är medioker när det kommer till hagelskytte så jag behöver ha in dem på kortare håll. Strax därpå flög dem vidare.

Ett par grupper till passerade på hög höjd. Därefter började solen titta upp över trädtopparna och jag insåg mitt misstag. Jag hade motsol. Vilket nybörjarfel! Bra att plocka ihop och åka hem. Men det var rätt skönt. Både tår och fingrar hade börjat domna bort. Kroppen skrek efter kaffe. Varmt kaffe. Den blev tillfredsställd 15 minuter senare.