Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 28 mars 2014

Invasiva arter: mårdhund

Såhär inleds wikipedias text om mårdhund:
Mårdhund (Nyctereutes procyonoides) är ett hunddjur som placeras som ensam art i släktet Nyctereutes. Den har sitt ursprungliga utbredningsområde i östra Asien men har introducerats längre västerut där den spridit sig och idag förekommer i Skandinavien, norra Europa och längre söderut i Östeuropa. Den är trots sitt trivialnamn inte nära släkt med mården.
Det ursprungliga beståndet i östra Asien har minskat främst på grund av jakt, pälshandel och habitatförstöring. Det introducerade beståndet i Västeuropa bedöms istället på många håll som en potentiellt skadlig invasiv art.
Mårdhundar är inget som det finns säkra belägg för i mina trakter. Emellanåt dyker det upp uppgifter om förekomster men ännu så länge har inga verifierats. Den bizarraste uppgiften och "beviset" var för ett par år sedan när Terje Hellesö terjade fram mårdhundar i mullsjöskogarna. Detta polisanmäldes för övrigt för oredigt förfarande. Här är en animation som demonstrerar den terjade bildens tillkomst:
Bilden är länkad från siten "terjade foton".

Att det inte finns mårdhund på mina breddgrader betyder inte att jag inte sklle bry mig eller engagera mig i dem. Tvärt om. Jag ser dem, tillsammans med tvättbjörnar, som allvarliga hot mot ekosystemen så som dem ser ut här och nu. Mårdhunden klassas på de flesta håll som en invasiv art, vilket betyder:

En invasiv art är en art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde, som sprider sig av egen kraft, som skadar ekosystemet som de introducerats till, har negativa effekter på jordbruk och dylikt, åstadkommer ekonomisk skada, eller påverkar hälsan negativt hos djur och människor.
Regeringen definierar invasiv art med orden:
En invasiv främmande art är en art som hotar den biologiska mångfalden eller orsakar socioekonomiska skador och skador på människors och djurs hälsa om den förs in och sprids. Det är ett växande globalt problem att sådana arter slår ut lokalt förekommande arter och därmed utarmar biologisk mångfald. 
För närvarande ses de flesta invasiva arter som problem. De flest är växter eller lägre djur. Bland däggdjuren är det framför allt två som det talas om och som ses som stora hot. Tvättbjörn och mårdhund. I regeringens miljömål nr 16 ett rikt växt- och djurliv ses bekämpandet av invasiva arter som ett etappmål. Samtidigt kan vi till följd av den pågående relativt snabba klimatförändringen förvänta oss fler invasiva arter i Sverige. Problemet är såklart inte isolerat till Sverige, det finns överallt. I höstas diskuterades det på allvar i EUs korridorer på ett möte mellan ländernas miljöministrar, en förordning har presenterats men om den är klubbad ännu vet jag ej. Det finns delar av naturvårdsorganisationerna som är tveksamma till mårdhundens farlighet. Jag funderar på om detta har sin grund i godtrogenhet att naturen sköter sig själv eller en skepsis mot jägarkåren.

Kikar man lite på de senaste mårdhundsnyheterna ser man att det regelbundet fälls mårdhundar i norra sverige. Mårdhundsprojektet skapades för att möta problematiken. Det är också mårdhundsprojektet som indirekt ligger bakom några av den senaste tidens nyheter.

En metod som använts är att fånga och kastrera mårdhundar. De har sedan försetts med gps och man har låtit dem leda jägarna till grupper med mårdhundar vilka kunnat skjutas. Härom året fälldes en sändarförsedd mårdhund i Haparanda, ett djur med problem:
Under sändaren på den vuxna mårdhunden var pälsen avskavd, huden var sårig, blodig och varig och halsbandet med sändaren satt som klistrad vid halsen.
Självklart var ingen nöjd med detta, varken myndigheter eller projektrepresentanter. Jägaren upprördes såpass att han polisanmälde saken:
Nu efter påsken kommer polisens förundersökningsledare Lotta Daniels att få del av den inlämnade polisanmälan om djurplågeri.
- Nu under påsken har det inte hänt någonting i ärendet, mårdhunden är redan död. Men efter påsk tar utredning vid, säger Anders Calderäng, vakthavande befäl.
Frågan är väl vilken lagstiftning som skall användas. Jaktlagen anger i §2:
Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar
Vidare i §27:
Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.
Men är det jakt när djuret fångas in och sändarmärks? Kan det vara djurskyddslagen som träder i kraft då? Jag tror inte det eftersom det där står i §1:
 Denna lag avser vård och behandling av husdjur och försöksdjur. Den avser också andra djur om de hålls i fångenskap.
Eller ja, om mårdhundarna som fångas i projektet betraktas som försöksdjur så borde den kunna vara tillämplig. Det intressanta blir då vad SVA säger om den sändarförsedda mårdhunden som sköts för ett år sedan. Detta blev en nyhet härom dagen i NSD:
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har obducerat den skadade mårdhund som NSD tidigare har berättat om och som upprörde jägare i Haparandatrakten. Enligt jägarna satt halsbandet på den märkta mårdhunden alldeles för hårt och under halsbandet syntes att hår skavts bort och även var och blod syntes. SVA gör däremot bedömningen att halsbandet tvärt emot har suttit för löst, vilket orsakat håravfallet. De anser inte att huden var sårig och varig och de skriver i rapporten "inga uppenbara skavsår" och de anser också att halsbandet lätt gled över huvudet.
 Detta stöter på patrull från den som sist såg mårdhunden i Haparanda och skickade ner den till SVA:
– Jag förstår ingenting, är det samma mårdhund som vi har sett? Den mårdhund som jag såg hade ett halsband som satt alldeles för hårt och huden var skadad. Mårdhunden har plågats, det råder det ingen tvekan om. Det var bedrövligt att se den, rent djurplågeri. När vi tog bort halsbandet syntes tydliga skador och en mårdhund utan päls på halsen på vintern plågas, det var också helt omöjligt att sätta tillbaka halsbandet då det var alldeles för litet, säger Kaj Rundgren.
Det må vara hur det vill med den saken. Men en sak är säker, det finns i alla fall en mårdhund mindre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar