Jag har inte varit jägare särskilt länge, jag är inne på slutet
av min sjunde jaktsäsong. Det jag tidigt fastnade för var dock kulskyttet.
Framförallt skyttet på lite krävande avstånd. Jag vet inte riktigt vad som gör
det till mitt opium, men känslan av att vara väl förberedd, påläst och bemästra
vind, avfyrning och rekylupptagning så bra att man kan höra klangen från den
självmarkerande plåten 2 sekunder efter att man sett den dingla till och 3
sekunder efter smällen är klart beroendeframkallande. Att det sedan är otroligt
nyttig träning inför jakten är en ren bonus.
Jakten har gett mig flera nya vänner och en av dem är
kursledare för jägarexamen. Han är egentligen inte så intresserad av skytte,
särskilt inte med studsare. Han frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa till
med kulskyttedelarna av examensträningen. Det har fört med sig att han satt mig
i kontakt med det studieförbund han jobbar för och de var även intresserade av
föreläsningar om kulskytte. Detta var för dem helt nytt, det har inte funnits
något sådant här tidigare men de var villiga att testa mig och se om det skulle
bli något intresse.
Det har blivit två föreläsningar hittills, den första var
inte särskilt välbesökt, det kom ett halvdussin nyfikna och vi hade en
intressant kväll med mycket diskussioner. På grund av det något ljumma
intresset trodde jag att konceptet skulle få ligga i träda, men efter ett par
månader kom det en förfrågan från en lokalkrets i SJF om jag kunde köra en
repris där.
Den andra föreläsningen var klart mer välbesökt, det var ett
trettiotal intresserade och den lokala jaktbutiken var där med ett urval ur
sortimentet. Jättekul att så många kom men samtidigt lite stressande. Prestationskravet blir ganska påtagligt, i alla fall för mig personligen. Det
är omöjligt att veta vad deltagarna förväntar och om det jag har lyckats
tillägna mig och vill förmedla räcker för att ge dem valuta för tiden. Pirrigt.
Tack för din veckas inlägg. Alltid lika intressant att läsa.
SvaraRaderaHa en bra helg!
Majsan/
Trevligt att du kommer ihåg mig, det är ett år sedan sist. Och framförallt trevligt att du uppskattar det jag skriver.
SvaraRaderaDet här kan bli intressant! =)
SvaraRadera/ Susanne