Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 16 februari 2014

Tjuvjakt i Sverige

Jag har funderat en del på det där med tjuvjakt. Inte minst som man kan misstänka att tjuvjakten på stora rovdjur kommer att öka som en direkt frustrationsreaktion på vargvärnarnas lyckade försök att stoppa allt vad vargjakt heter. Gunnar Glöersen konstaterade härom sistens:
Den som tror att SNF, WWF eller SRF någonsin kommer att stödja jakt på vargar eller andra arter tror fel. I bästa fall överklagar de inte alla beslut om jakt. Men det kommer de mindre ännu extremare organisationerna att göra.
Och som en konsekvens av detta:
 Nyhetsbyrån AFP skriver i en artikel att vargfrågan är känslig i Sverige. Gunnar Glöersen säger till nyhetsbyrån att han är rädd att den illegala jakten på varg kan komma att öka om inte riksdagens beslut om vargjakt införs.
– Det finns gränser för hur mycket du kan plåga enskilda människor. Det kommer att dyka upp döda vargar. Om inte demokratiska beslut fattade av riskdagen genomförs är jag övertygad om att den illegala jakten kommer att öka explosionsartat, säger han till AFP.

"Det finns en uppgivenhet"

Gunnar Glöresen, som verkar i Värmland, utvecklar sitt resonemang för Expressen.se
– Det är inte märkvärdigare än att om spritskatten är för hög börjar folk att smuggla. Det är samma sak här. När man inte får gehör och inte ens demokratiskt fattade beslut får genomslag är risken för illegal jakt stor.
– Tonläget ute i bygderna har tuffat till sig. Det finns en uppgivenhet. Jag tror att acceptansen för illegal jakt som företeelse ökar. Vi varnar för det här och vill inte ha en sådan utveckling. Vi vill ha en legal förvaltning.
Och att det sedan tar över ett år för rättens kvarnar att bearbeta ett skyddsjaktsbeslut skapar inte större förtroende. Frustrationen kommer att leda till mer tjuvjakt på stora rovdjur, det är jag helt övertygad om . Men jag tror ändå att tjuvjakt på stora rovdjur är en synnerligen marginell företeelse. Den omfattande tjuvjakten är den på matvilt. Eller om man ser till absoluta tal så är det tjuvjakt på råttor och möss genom användande av icke godkända fälltyper (t.ex. vippfälla ner i en hink glykolvatten) som är vanligast (och helt accepterat). Men det är inte det jag är ute efter i denna blogpost.

I mitten av 1980-talet hade Jaktjournalen en lång artikel om en modern tjuvjägare. På sätt och vis tror jag faktiskt att den är ganska representativ även för vad som gäller idag. Tjuvjägaren i Jaktjournalen jagade bara matvilt och han höll sig på sina egna marker. Det han gjorde var att ignorera allt vad jakttider hette, samt i viss mån vapenklassning. Han skjöt råbock vid midsommar och älg dagarna innan älgjakten. Om någon frågade vad det var som smällde så sa han bara att han jagade räv. När älgjakten väl startade smällde han ett par skott i backen och kunde sedan ta ut älgen ur skogen utan att grannarna anade oråd. Jag är tämligen säker på att detta är en vanligare form av tjuvjakt än den som det oftast står om i media, dvs jakten på stora rovdjur eller möjligen ett och annat klövvilt  där man av ren slump råkat fånga in förövaren (nu senast en dansk troféjägare på Österlen).

För att undersöka detta med tjuvjakt så startade jag trådar i några olika FB grupper samt på ett par olika forum. Jag har även haft kryssfrågor på bloggen. Av de som svarat så har inte mindre än 13 personer indikationer på att någon tjuvjagat på deras mark under det senaste året. Min blogg har förvisso en hel del besökare men av erfarenhet är det få som besvarar dylika frågor, därför tycker jag att det känns som om 13 personer är ganska många.

Vad är det då man reagerat på?

På min hemmamark har jag inte sett tjuvjaktsspår på några år, men i samband med älgjakten för två år sedan såg vi en gubbe med gevär. Jaktledaren var inte förvånad, han visste vem det var men ville inte säga mer än "Jasså är han tillbaka nu igen"... Jag vet inte hur det löstes, kanske genom ett samtal. Sedan hittade vi en 5.56 kula i en älgtjur vi styckade härom året, den satt i låret(!). På en annan mark där jag jagar har grannmarkerna haft besök, dessa har upptäckts genom slaktrester. På mitt ö-arrende så tror jag att folk kommer och skjuter sjöfågel utan min tillåtelse. Har funnit mängder av hagelhylsor. Alltså, på/invid samtliga mina tre arrenden har jag spår av tjuvjakt.

I ett svar som jag fått in så beskrivs en händelse i Bohuslän såhär:
 Under Bockjakten så sköts 2 Rågetter av okänd person så att de hittades skadade vid ett tillfälle och dött vid ett annat.
Misstankarna gick till en person som bor i en sommarstuga på platsen men inget gick att bevisa.
Under älg jakten sköts en Älgtjur (Vomskott) på morgonen av "någon" som inte brydde sig längre än så.
 Ett väldigt konkret fall från Östergötland har jag lyft fram tidigare. Där hittade man ett bukskjutet vildsvin samt skottplatsen. Tydligen har någon skjutit från vägen mot ett hus. Antagligen i mörker så kanske visste inte skytten att där fanns ett hus...

Det här hittade man utanför Katrineholm i Södermanland härom året:
Vi har både hittat skadesjutna djur (.22a i huvet, men inte direkt dödande),  och ränta (3st, ute på åkern, under icke klövperiod). och i nått fall delvis styckat djur.(kronhind)
22-a, vilket är tämligen typiskt. Den är tyst och träffar man rätt så är den direkt dödande. I något enstaka fall förekommer pilbåge, en kommentar jag fick var att de fångat en person med kamouflagekläder och pilbåge på bild med åtelkameran.

Ett annat exempel från Götene i Västra Götaland utgörs av blodiga släpspår i snön från legor intill vägen. En stor blodpöl på väg samt släpspår. Fysiskt vittne ser skjutning som sker från bil 23.15 februari. Alltså tre olika tillfällen. Samt hittad död hind med kulhål i halsen (sommaren innan). Bild på hinden nedan:
Ser man istället till svaren på mina kryssfrågor så ser statistiken över spår och vad som orsakat misstanke ut såhär, procentsatsen anger hur många av de svarande som sett respektive typ av svar - det var en multisvarsfråga:
  • Sett obekanta med vapen 6%
  • Hittat slaktrester 40%
  • Hittat påskjutna djur 46%
  • Hört / bevittnat skottlossning 26%
  • Annan orsak till misstanke 20%
När man studerar närmare vad man anser eller vet att tjuvjägaren var ute efter så ser statistiken ut såhär, även här var det frågan om multisvarsmöjlighet vilket gör att procenttalet visar andelen av de svarande:
  • Vildsvin 12%
  • Hjort / rådjur 68%
  • Älg 31%
  • Rovvilt 6%
  • Fågel 0%
  • Annat 12%
Här kan nämnas att jag på annat sätt fått in exempel på äggplundring, i det fallet rörde det sig om fiskgjuseägg från Jämtland. Personligen trodde jag att vildsvinen skulle komma högre upp i statistiken, men kanske är det så att de är lagom stora att vräka in i bilen och köra iväg med för att ta omhand på annan plats. Ett exempel på tjuvjagad älg har jag fått in från i fjor i Bohuslän:
Senare under veckan så fann man räntan av en äldre Älgko i diket
Det jag fått fram har varit tydligt, tjuvjaktsproblemet i Sverige handlar inte om stora rovdjur utan om matvilt. Vilket var precis vad jag trodde från första början. Därmed inte sagt att tjuvjakten på stora rovdjur skulle vara ett ickeproblem, det är den inte men den är inte den vanligaste formen av tjuvjakt även om man kan få det intrycket när man läser dagsmedia. Nu inbillar jag mig inte att jag fått fram en nyanserad sanning, men jag är helt övertygad om att jag har identifierat tendensen. Vilket faktiskt stöds av den juridiska statistiken, vilken jag hoppas att en gästskribent kan utveckla lite senare. Men vi kan i alla fall göra en liten ytlig reflektion vad gäller juridiken.

Om man däremot kikar på vad domarna säger så är de tämligen tydliga. Det vanligaste jaktbrottet är att fälla fel vilt alternativt fälla vilt på fel mark. I sammanhanget framträder grovt sett två kategorier:
1: den lokala mannen som bor på landet, han jagar allt i sin omgivning med fokus på ex vildsvin, dov eller ren, han jagar för att äta djuret och ibland men mer sällan för att sälja köttet,
2: den kringresande mannen, som beväpnad kör runt i sitt fordon, spanar, planerar och skjuter vilt på fält och gärden, där syftet är rent kommersiellt, sälja köttet och tjäna pengar.
Ett problem är såklart just statistiken. Brottsförebyggande Rådets rapport om tjuvjakt för ett par år sedan har kritiserats för att den tar upp anmälda jaktbrott och inte förklarar dem. I många fall är det ren okunskap som ligger bakom anmälningar (här är några exempel). Ett annat uppenbart problem vad gäller statistiken är vad som polisanmäls. Mitt intryck är att en mycket liten andel av jaktbrotten polisanmäls, av de jag haft kontakt med så är det så lite som en tredjedel av fallen som anmälts!

 Tack till alla er som på olika sätt bidragit med material. Ingen nämnd ingen glömd. 

Andra former av vanliga jaktbrott torde vara att köra motorfordon med patroner i vapnets magasin eller att skyttar postar om med hjälp av bil under pågående jakt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar