Prioritera rätt - annars minskar den biologiska mångfalden

I varje verksamhet gäller det att prioritera rätt. Jag tycker, som ni redan vet, att SNF och WWF för tillfället är ute på tunn is. De prioriterar i mitt tycke totalt fel. De driver frågan om att till varje pris skydda vargen mot varje form av jakt till sin yttersta spets. Utan tanke på konsekvenserna. Möjligen kan man lite vagt se argument om att vargen är hotad eller att det gynnar den biologiska mångfalden.

Men jag skall nu avslöja, igen, var det stora problemet ligger. Det är inte frågan om hur många vargar vi har. Det är frågan om hur vi behåller hävden på vår värdefulla ängs- och hagmark. Jordbruksverket kom igår med ett mycket oroväckande pressmeddelande:

18 procent av de värdefulla ängs- och betesmarkerna har försvunnit på 10 år

Den svenska ängs- och betesmarksinventeringen visar att det skett stora förändringar i markerna sedan den första inventeringen 2002-2004. Totalt sett har 250 000 hektar värdefulla ängs- och betesmarker inventerats på uppdrag av Jordbruksverket. Vid ominventeringen i 14 län 2013 visade det sig att 18 procent inte längre kan klassas som värdefulla ängs- och betesmarker. Markerna har vuxit igen eller exploaterats och artrikedomen har minskat.

- Att så mycket som en dryg sjättedel av markerna förlorat sina värden på tio år är allvarligt både för den biologiska mångfalden och för det öppna odlingslandskapet. Det är viktigt att följa förändringar i landskapet då stora värden kan försvinna på relativt kort tid, säger Anna Nordberg på växt- och miljöavdelningen.

Visar miljötillståndet i markerna

Ängs- och betesmarksinventeringen är en viktig indikator på miljötillståndet i Sveriges odlingslandskap. Inventeringen används bland annat för att sätta mål för de miljöersättningar som betalas ut till lantbrukare som gör insatser för miljön.

Kunskaperna måste uppdateras

Utvärderingen visar att många användare som myndigheter, kommuner och forskare behöver kunskap om de värdefulla ängs- och betesmarkerna men att de är tveksamma till om inventeringen är aktuell. Jordbruksverket vill uppdatera kunskapen om markerna och hoppas att en ominventering kan starta 2016.

Fakta om egna eller andras marker

All information från ängs- och betesmarksinventeringen samlas i databasen Tuva på Jordbruksverkets webbplats. Databasen används ofta av myndigheter och forskare men är öppen för alla. Du kan söka på egna marker eller marker i ditt närområde och läsa om växt- och djurarter, kulturlämningar, gamla värdefulla träd (solitärer) och mycket mer.

Mer information

Läs hela rapporten Utvärdering av ängs- och betesmarksinventeringen och databasen TUVA
Sök information om marker i databasen TUVA

Det jag inte förstår är varför SNF, WWF med flera organisationer som verkar för miljön och naturen så totalt vägrar att se ett samband mellan en ökande vargpopulation och minskad (irrationell) hävd. För det är just den irrationella småskaliga hävden som genererar de artrikaste ängs- och hagmarkerna. Då kvittar det att den totala mängden får i Sverige ökar, för det är inte de små fårgårdarna som ökar i mängd det är besättningarna på de stora och mellanstora gårdarna som blir ännu större och därmed påverkar statistiken.

En gång hörde jag den tidigare föreståndaren för CBM, Urban Emanuelsson, säga att de irrationella småbrukarna skall betraktas som nyckelarter i vår miljö. Nyckelart är enlig wikipedia:

En nyckelart (eng: keystone species) är en art som har stor betydelse för andra arters överlevnad i ett ekosystem. ^[1]
Sådana arter påverkar många andra organismer i ett ekosystem och hjälper att avgöra vilka typer och antal olika andra arter i ett samhälle.
En sådan organism spelar en roll i ekosystemet som kan jämföras med en hörnstens roll i en båge. Medan hörnstenen känner det minsta tryck av de stenarna i valvbågen, faller konstruktionen ihop ändå. Likadant kan ett ekosystem uppleva en dramatisk förändring om en nyckelart utrotas, även om den arten var en liten del av ekosystemet räknat i biomassa eller produktivitet. Begreppet har kommit att bli ett väldigt populärt koncept inom naturskyddsbiologin

Först när SNF och WWF inser detta och börjar verka för att underlätta för småbrukare, och för den delen fäbodbrukare, genom att inte lika strikt motsätta sig rovdjursförvaltning kan vi med lite tur ana en förändring som innebär att minskningen av den värdefulla ängs och hagmarken bromsas. Och det är faktiskt viktigt, dessa biotoper är bland de rikaste vi har i landet. Att värna vargen men strunta i ängs- och hagmarken är som att slänga ut barnet med badvattnet.