Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 10 februari 2014

Lagen och lagstiftarens intention - mer om åtelkameror

Läser en artikel i Svensk Jakt där en person riskerar att få sina vapenlicenser indragna pga en åtelkamera som utreds av polisen. Svensk Jakt skriver:
En jägare från Hälsingland ansökte för en tid sedan om licens för en ljuddämpare. Förra veckan fick han ett brev från polisen där hans begäran avslogs. Dessutom övervägde polisen att återkalla mannens samtliga vapenlicenser eftersom han var misstänkt för jaktbrott.
– Jag förstod inte vad de menade med jaktbrott. Men med hjälp av det angivna brottsdatumet i polisens brev insåg jag att det handlade om en åtelkamera som jag satte upp för drygt ett år sedan, berättar mannen för Svensk Jakt.
Tydligen har man börjat betrakta åtelkameror som ett mycket allvarligt brott. Polisen skrev i fjor i ett pressmeddelande:
Polisen kommer därför vid upptäckt av kameror som satts upp utan tillstånd att beslagta kameran och inleda en förundersökning. Brottet kan medföra ett års fängelse eller böter vid fällande dom. Beslag sker med stöd av reglerna i Rättegångsbalken.
Finns det andra kriterier som gör att polisen misstänker att åtelkameran används som en del i jakt, kan brottet istället rubriceras som förberedelse till jaktbrott alternativt grovt jaktbrott (vilket kan medföra upp till fyra års fängelse) eller brott mot artskyddsförordningen .
Domstolarna verkar dock inte helt ense. Jägareförbundet skriver med anledning av en dom i Jönköpings kammarrätt:
Kammarrätten i Jönköping har nyligen avkunnat en dom i ett fall där en person ville ha tillstånd att ha övervakningskameror på sina åkrar samt på en åtelplats för vildsvin. Domstolen kom fram till att tillstånd inte behövdes för att ha övervakningskameror på åkrar med växande gröda eftersom allemansrätten inte innebär att man får beträda sådana åkrar. På åkermarken i övrigt ansåg domstolen däremot att tillstånd krävdes eftersom allemansrätten gäller där. I den delen beviljade domstolen dock inte tillstånd att ha övervakningskameror.
Och åtelplatsen? Jo såhär skriver jägareförbundet:
När det gäller kameraövervakning av själva åtelplatsen ansåg domstolen att ”den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad vad gäller själva anordningen som finns på åtelplatsen”. Detta betyder på ren svenska att allmänheten inte får fingra på en anläggning, till exempel en foderspridare, som fastighetsägaren eller jakträttshavaren uppfört. Dessutom uttalade domstolen att tillgängligheten i övrigt fick ”anses begränsad vad gäller området i anslutning till anordningen, eftersom den verksamhet som bedrivs vid åtelplatsen löper stor risk att allvarligt störas om allmänheten gör sig tillträde till området”. I klartext innebär detta att man alltså inte får störa jakten genom att lägga vittring kring åtelplatsen. När det gäller själva syftet med övervakningen, ansåg domstolen att det var ett samhälleligt och legitimt syfte att kartlägga vildsvins rörelsemönster för att kunna bedriva en effektiv jakt.
Det är ju lite intressant att en åtelplats inte omfattas av allemansrätten.... Men då kommer man osökt att tänka på miljöåklagare Åse Schoultz, som härom veckan intervjuades i DalaDemokraten
Åse Schoultz har en speciell uppgift. Hon är en av de tre miljöåklagarna i landet som är speciellt inriktade mot att utreda grova jaktbrott.
– Jag har bland annat flera pågående förundersökningar just där det handlar om att det suttit otillåtna kameror i skogen.
Ja, Åse Schoultz och polisen kanske följer lagens ord i sin nit att samla in åtelkameror. Men inte kan man med bästa vilja i världen anklaga dem för att följa lagstiftarens intention. Uppenbart är att lagstiftaren vill att åtelkameror inte skall omfattas av lagen om kameraövervakning. Såhär står det i tilläggsdirektiven till jaktlagsutredningen:'
Utredaren får i uppdrag att också utreda möjligheten att införa ett undantag från tillståndsplikten enligt den föreslagna kameraövervakningslagen för övervakning av vilt. Det utvidgade uppdraget om kameraöverakning för viltövervakning ska redovisas i ett delbetänkande den 30 juni 2014.
Närmare specificeras det såhär:
Utredaren ska utreda om det är möjligt att göra undantag från tillståndsplikten för kameraövervakning av vilt.

Utredaren ska ha som utgångspunkt att ett undantag från tillståndsplikten endast ska avse övervakning där det inte är motiverat med en individuell prövning i varje enskilt fall (se prop. 2012/13:115, s. 51-52). Ett undantag ska således vara avgränsat till kameraövervakning där intresset av övervakning regel-mässigt väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad.
Utredaren bör vidare ha som utgångspunkt att kamera-övervakning som undantas från tillståndsplikten endast ska avse fall där kamerorna fångar ett begränsat område (se prop. 2012/13:115 s. 72 f.)
Om utredaren bedömer att ett undantag från tillståndsplikten bör införas ska det övervägas om den undantagna övervakning-en ska omfattas av anmälningsplikt till länsstyrelsen.
Om utredaren inte föreslår undantag från tillståndsplikten ska det övervägas om andra åtgärder bör föreslås för att underlätta övervakning av vilt.
Lagstiftaren anser med andra ord att den lagändring som gjordes i kameraövervakningslagen vilken medförde att åtelkameror blev tillståndspliktiga inte var lyckad. Den är inte i samklang med samhällets intressen. Kanske borde polis och miljöåklagare lyssna lite på detta och koncentrera sina insatser på de jaktbrott som samhället finner mer relevanta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar