Partiet för djuren har väldigt dålig koll

NKPB, noll koll pingis boll.

En gammal vän tyckte att sådana förkortningar var roliga. Jag kom att tänka på den när jag ramlade på en artikel i Jakt & Jägare som handlade om "djurens parti". Artikeln handlade om att hållbarhetskonsult Johanna Parikka Altenstedt håller på att samla namn för att bilda detta enfrågeparti. Ett parti som om det blidas blir en svensk motsvarighet till det holländska Partij voor de Dieren. Ett ytterst jaktfientligt parti som fått till stora begränsningar avseende möjligheterna att jaga i Holland. Naturreservatet Oostvaarderplassen är ett extremt exempel på vad som händer när partiet utövar sitt inflytande. I reservatet har naturen fått härja fritt i flera år. Med resultatet att maten tar slut och djuren svälter ihjäl! Men detta tycker man är bättre än att människan tar makten över djurens liv och död genom jakt.... Videon nedan är textad:


Fenomenet Rewilding Europe skall ses i samma perspektiv. I Forskning & Framsteg kan man läsa en  artikel om fenomenet, en hyllning som lyfter fram Oostvaarderplassen som ett bra exempel....

 Gräsätarna lever helt fritt i reservatet och ganska många av dem dör under vintrarna. Det gör att gräset hinner växa sig långt på våren. Möss trivs i det långa gräset, vilket gynnar rovfåglar och hägrar som äter dem. Man har även planterat in taggbuskar som hagtorn. I skydd av dem kan nya lövträd gro. Buskarna hålls i schack av kronhjortar som också satts ut i parken.
– De processer som styr Oostvaardersplassen är betningen från gässen och de stora gräsätarna som är funktionella ersättare för den ursprungliga megafaunan, säger ekologen Frans Vera vid skogsvårdsstyrelsen i Nederländerna.
Oostvaardersplassen är ett exempel på ett nytt sätt att se på naturvård. Man försöker bevara mångfalden och rädda hotade arter genom att återskapa de naturtyper som fanns innan människan började påverka naturen. Processen kallas rewilding, eller pleistocene rewilding, efter den geologiska tidsepok som avslutas med äldre stenåldern, då människan levde i jägar- och samlarkulturer.
Pleistocen var megafaunans era. Storvuxna växtätare som mammutar, ullhåriga noshörningar, jättehjortar, vildhästar, bison och uroxar dominerade landskapet. Deras betestryck och varierade diet, och också trampet från deras hovar och klövar, skapade ett öppet och artrikt gräslandskap. Skog var en relativt sällsynt naturtyp.

 Som väl var lät FoF Carl-Gustaf Thulin och Fredrik Widemo kommentera det hela:

 En av grundtankarna inom rewilding är att de stora växtätarnas antal ska regleras av födotillgång och rovdjur – människans påverkan ska vara så liten som möjligt. Carl-Gustaf Thulin anser dock att den inställningen är orealistisk.
– Människan utgör en del av naturen och vi har alltid påverkat megafaunan, säger han.
Han får medhåll av Fredrik Widemo, ekolog och naturvårdsstrateg på Svenska Jägareförbundet.
– I Sverige har vi en aktiv förvaltning av både växtätare och rovdjur. Rewilding fullt ut är nog inte möjligt här, säger han.
Fredrik Widemo anser också att den biologiska mångfalden skulle gynnas av nya arter som exempelvis visenten. Men han poängterar att även sådana arter måste regleras genom jakt och stödutfodring. Ett av målen med vår nuvarande viltförvaltning, förklarar han, är att hålla beståndens storlekar konstanta över tiden för att minska skador på jordbrukets grödor och, inte minst, antalet trafikolyckor.

Den renläriga rewilding europe tankent är cyniskt. Det går inte att vrida tillbaka klockan. Människan är en del av ekosystemet, den del som styr och dikterar över det, hur man än vänder och vrider på det. Att låta djur dö av svält är förvisso naturligt men det skär i själ och hjärta på jägaren som är upplärd med idealet att orsaka djur minsta möjliga lidande. Att svälta ihjäl över en period av månader eller att dö av en jägares kula i hjärt/lungområdet? Jag vet vad jag anser än skonsammast.

Men nu åter till Djurens Parti. Den första december kunde man på bloggen Scandinavian Wildlife läsa en återgivning av ett brev/pressutskick som Djurens Partis initiativtagare Johanna Parikka Altenstedt skrivit. Där står:

Idag har regeringen med stöd från SD röstat igenom ny rovdjursproposition som säger att vargstammen ska minskas ytterligare med 60 individer

 Men, tänker jag, omröstningen sker ju inte förrän på torsdag den 5 december? Eller rättare sagt, debatten blir den 5:e, själva omröstningen blir nog inte förrän den 10:e. Så frågan är: Vilken tid lever hon i?

Åter dyker förkortningen upp i tanken.