Jägare, katter och ren idioti

Via sociala medier fick jag nys om en nyhet som demonstrerar människors brist på empati på fler än ett sätt. Nyheten kommer från Expressen och handlar om en man som tänkte ha ihjäl sin katt men högg av sig fingret istället. Expressen skriver:

- När jag kom upp på morgonen luktade det kattskit i hela lägenheten. Då brast det i huvudet på mig, säger mannen i ett förhör.
Mannen berättar att han tog en skärbräda och en köttyxa från köket och gick in i badrummet för att avliva katten.
Han la skärbrädan på golvet fick tag i katten och virade en handduk om den innan han placerade den på skärbrädan med ett fast grepp om överkroppen.
Mannen siktade mot kattens hals och slog ett kraftigt slag med yxan. Men missade och högg i stället av sin egen tumme.
- När jag tittade på min vänsterhand såg jag att tummen hängde rakt ned och var nästan av. Då förstod jag att jag huggit mig själv och att det var mitt blod och inte kattens, säger mannen.

Fortsättningen får en att fundera över om det var i efterdyningen av en fest som det hela ägde rum:

En kvinna som fanns i lägenheten berättar i förhören att hon hörde honom säga "Nu ska då få din djävel".
Kvinnan hör sedan att katten skriker hjärtskärande.
Och därefter skriker mannen ännu högre.
- Jag kom ut i köket. Då såg jag att hans tumme hänger och är nästan av, berättar kvinnan i polisförhöret.

Synnerligen tragiskt på många sätt. Jag skulle kunna tänka mig att mannen egentligen är i behov av hjälp snarare än den villkorliga dom och de 5000 kr i böter som han dömdes till. Men som start kan myndigheterna förslagsvis börja med att belägga mannen med djurförbud, det känns som en rimlig åtgärd.

Det som faktiskt fick mig att kommentera händelsen här var kanske inte händelsen i sig utan vissa reaktioner jag sett på den i sociala medier. Dels finns det de som förståeligt anser att mannen skulle fått ett grövre straff för sitt tilltag. Å andra sidan så är det hela ett bra exempel på att dumhet straffar sig. I detta fall omedelbart. De reaktioner jag blev lite fundersam över och reagerade på var uttryck av starkt kattogillande, på gränsen till hat, som en del gav uttryck för. Det fanns kommentatorer som till och med tyckte att mannen skulle fått betalt för att han försökte avliva katten snarare än att han skulle får böter. Men det finns ju en del jägare som istället för att uppskatta djuren i vår natur hyser närmast hatliknande känslor för en del av dem. Vilket såklart inte är något som skall blandas ihop med viljan att förvalta djurstammarna oavsett art vilket är något helt annat.

Personligen så har jag inget emot katter. Har haft ett gäng genom åren. Eftersom vi bor invid en väg så kändes det lite trist att åtminstone en gång om året gå ut och skrapa upp resterna efter en av katterna så till slut tog jag bort de sista katterna. Visst tar de en herrans massa fåglar och andra djur. En tamkatt tar i snitt 200-400 djur per år. Givetvis är det förvildade katter som tar lejonparten av smådjuren, såväl smågnagare som fåglar och andra djur. Just förvildade katter är ett problem, och jag blir inte riktigt klok på reglerna för att ta bort vildkatter. Eller jo, reglerna är egentligen rätt enkla. I lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter står det:

21 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får avlivas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.

Följdfrågan blir såklart, vad anses som skäl? Skall en katt ha halsband för att räknas som tam? Är en katt förvildad om den inte är handtam? En tilltufsad skygg katt utan uppenbar ägare?

Själv har jag tagit bort ett par katter som höll till i ladugården. De var oerhört skygga och bajsade i fårens vinterhö vilket var mindre lustigt. Satte därför en fälla med kattmat i vilken de var enkla att fånga in. Eftersom de var halsbandslösa och rätt tilltufsade, utöver skyggheten, ansåg jag att avlivning var befogad.