Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 24 november 2013

Var inbjuden som hundförare igår...

Otålig hund väntar på att släppas.

Igår var jag inbjuden som hundförare. Det var Åsletorparn som var iväg med några polare och hade en jakt/grabbhelg. Jag infann mig kring halv åtta och vid åtta drog vi igång första såten. Den rev vi av på lite drygt en timme. Sedan postade skyttarna om och jag traskade bort och släppte Missan ånyo
Tur att järnvägen var övergiven. Annars är det inte så roligt att jaga...

I den andra såten fanns en gammal banvall. Dresiner rullar väl fram där ibland, men som väl var inga tåg. Vid banvallen tog i alla fall Missan upp och drog iväg upp för en kraftig slänt. Efter sisådär fem minuters drev smällde det. Först två gånger, sedan en tredje. Det var Åsletorparn som fått en bock i pass:
Bild länkad från Åsletorparns civila FB sida.

Bocken var ju Missans. SÅ jag fick helt sonika traska upp för slänten och hämta henne för ett nytt släpp i en annan del av såten. Efter en stunds rotande med två rådjur så började hon driva det ena. Nästan omedelbart smäller det två skott. Men rådjuret blev inte kvar på plats. Däremot dök det upp hos en annan skytt som inte hann med.... Efter en massa letande hittar vi skottplatserna och efter sisådär 50 m lite blod:
En skvätt blod.

Vi hittade en liten skvätt blod. Mörkrött, kanske en benträff?

Hur som helst. Missan fick fortsätta leta efter rådjuret. Först lös sedan i lina. Det gav inte så mycket så vi tog lunch och lät djuret lugna sig. Därefter tog jag Essa i lina. Detta var Essas första eftersök. Hon arbetade hårt och noga. Helt annan attityd än Missan som nu för tiden går med nosen rätt högt i sådana sammanhang och antagligen inte kommer att användas så mycket till eftersök när väl Essa är inskolad. Hur som helst. Essa följde spåret i halvannan km innan hon växlade över på ett korsande spår från Missan. Enstaka snöfläckar avsläjade nämligen efter ett tag att rådjuret inte längre var i fokus och då hade vi varit långt in på grannmarken och vänt.

Älgflugornas Herre förbereder sig för en dust med ogallrade unggranar.


Jag satte Essa i bilen och hämtade Missan för att arbeta med såt 3. En djäkligt tät gransåt. Förhoppningen var att vi skulle få upp gris. Men den förhoppningen kom på skam. Vi arbetade i planteringen i lite drygt 1,5 timmar innan vi bröt och återsamlades.

En trevlig dag var till ända även om det såklart hade känts bättre med två än ett rådjur på viltparaden. Men så blir det ibland.

2 kommentarer:

  1. Synd att ni inte hittade rådjuret.
    Verkar som en trevlig dag. VI har varit hos Loke o haft det kanon. SYnd att inte fått skjutet för AYla vilket var läge hos någon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har funderat en del på det där. Kanske hade det slutat annorlunda om inte Missan redan varit igång i sisådär fyra timmar innan djuret sköts på. Missan visade ganska tydligt genom ett allt kortare sök att hon började bli trött.
      Nåja, det är bara att stanna upp och fundera på det hela innan jag går vidare. En sak är säker, det skall bli mer spårträning, inte minst för Essa. Men det är lite svårt att hinna med just nu eftersom jag lägger all tillgänglig tid på praktisk jakt. Å andra sidan är det nog snart dags för löp för Missan och då blir det lite tid att lägga spår åt Essa.... Fördelen med Essa är att hon är stor nog att avsluta skadade rådjur på egen hand...

      Radera