Den svåra konsten att räkna rätt...

Hur svårt kan det vara. Att räkna rätt. Att stå för en siffra. Eller att ändra en felaktig siffra.

När rovdjurspropositionen presenterades var det mycket reaktioner på de olika intervall för antalet av olika arter som lades fram. Det startades namninsamlingar för att rädda kungsörnen. Det tolkades som att man skulle pressa ner stammarna till intervallens lägsta nivåer. Men det framgår inte helt tydligt vad man menar med referensvärde.

Igår gjorde Artdatabanken något anmärkningsvärt. Man reviderar uppgiften om mängden lodjur vid EU inträdet för 20 år sedan. Dvs den mängd lodjur som inte får underskridas. Istället för att det för 20 år sedan fanns 700 lodjur i Sverige påstår man nu att det fanns 1700 lodjur.

 Men siffran är fel, säger Hjalmar Croneborg. Enligt honom bottnar allt i en olycklig formulering från Artdatabankens egna forskare, som lett till att en felaktig siffra sedan cirkulerat.
När det här upptäcktes i våras påpekade Artdatabanken för Miljödepartementet att rätt nivå på lodjursstammen 1995 var minst 1 700 lodjur, säger Croneborg, som bedömer att Sverige kan få kritik från EU om man nu vidhåller den gamla siffran, och också lägger sig på en miniminivå på 700 lodjur framöver.

Hur fan kan man ha missat detta i 20 år? Hur kan man ha låtit den siffran florera i inte mindre än 2 stora rovdjursutredningar.... Jag blir mållös över inkompetensen och fräckheten att våga hävda detta. Hur skall man efter en sådan här fadäs kunna tro på något som artdatabanken presenterar? För övrigt är det inte första gången man räknar fel....

Varje sätt att räkna ger sin mängd individer. Hur man räknar lodjur har förändrats över tid och de gamla siffrorna för lo är knappast intressanta att ändra på, de är lika sanna som de nya så länge man anger 700 lodjur enligt beräkningsmodell XX. Som jämförelse kan ju björninventeringen nämnas. Vi hade väldigt lite björn i sverige väldigt länge. Jägarna hävdade att det fanns ånga men beräkningsmodellerna gav få. Tills man började dna analysera björnskit och helt plötsligt fick en fördubblad stam. Sedan är det ju faktiskt EU som ligger bakom delar av förvirringen:

Han menade att det var motstridiga direktiv från EU-kommissionen som medförde den totala förvirringen. Bland annat förordade kommissionen två olika beräkningsmodeller.

Och för att göra situationen ännu värre så har Naturvårdsverket räknat tokfel i de siffror som ligger till grund för rovdjurspropositionen. Verket har utgått från referensvärden för skandinavien och använder dem (utan att dra bort värdena för norge) för lo- respektive björnstammen i Sverige vilket ger avsevärt mycket högre värden än vad som hade varit motiverat. Gunnar Glöersen:

- Man måste förstås dra bort värdet för den norska stammen för att få fram referensvärdet för Sverige. Det är inte gjort.
- Samtidigt är det oacceptabelt att Naturvårdsverket valt att inte följa de vetenskapliga förslag som lagts fram. Verket bortser helt från den sårbarhetsanalys som gjorts för den sammanhängande Fennoskandiska populationen och väljer istället att isolera Sverige.

 Hur svårt skall man behöva göra det hela? Varför tar man nästan 20 år på sig att påpeka ett så stort fel som det i fråga om lodjuren? Och hur tänkte man egentligen på Naturvårdsverket?

Gunnar Glöersen ger svaret i sin blogg, åtminstone på delar av frågorna.Glöersen har gått igenom artdatabankens korrespondens kring lodjur:

 Det första jag läser är att underlaget har lämnats av Rovdjursföreningens Robert Franzén! Franzén hävdar inte att det fanns 1700 lodjur vid EU inträdet. Han skriver att det fanns 2300!!! Det är samma man som jag minns kallade upp Olof Liberg till NV efter den första större lodjursinventeringen 1994 för att tillrättavisa honom. Han hade nämligen skrivit en artikel i Svensk Jakt där han menade att det kunde finnas så mycket som 700 lodjur i Sverige 1994. De gillade inte Franzén och Bjärvall, de hävdade fortfarande att stammen var 200 djur! Samma man hävdar nu att det fanns 2300 lodjur! Det betyder att en av Sveriges ledande rovdjurstjänstemän i så fall underskattade lodjurstammen med över 2000 djur.

 Notering: Min personliga erfarenhet av NVV är att de är noga med vad de släpper. Åtminstone i så måtto att en mindre mängd personer går igenom och godkänner större rapporter innan de släpps. Det innebär naturligtvis att denna lilla grupp har stort inflytande över NVVs officiella linje. Möjligheten för individer att driva enskilda fågåvor blir stor om de når in i den bestämmande gruppen. Kvalitetssäkring kallas visst granskningssystemet.