Klövviltjakt i lördags

I lördags var jag medbjuden av Åsletorparn för att gå som hundförare när hans jaktlag skulle jaga av en bit utefter en större å. Missan var ganska mör efter flera dagars arbete så jag tyckte att hon var rätt trögstartad men vi körde på.....

Efter samling och genomgång sattes skyttarna ut och jag började gå genom området från norr och söderut. I väster var det avgränsat av en landsväg och i öster av en kraftig å. Primärt utgjordes området av åkermark med insprängda impediment och å- samt bäckbrinkar.

Ett ensamt rådjur stöttes nästan direkt. Missan skällde lite pliktskyldigt men lämnade sedan djuret i fred och vi fortsatte. Efter ett tag kom vi fram till Åsletorparn som lotsade oss vidare samt postade om själv. Nu gick vi ner i en bäckravin. Tät som sjutton. En bock och en get med kid skrämde vi fram. Inget konstigt med det. Missan jobbade lite halvhjärtat. Men sedan hände något. Missan tände till. Rätt ordentligt. Hon gick från trav till galopp.

När hon fick....

....vildsvinskontakt.

I en vasstätning tände det till och Missan fick fram en sugga med ett halvdussin kultingar osm följde henne ner i ån och över till grannmarken. Missan återvände till tätningen för att mötas av tre kultingar som hon började arbeta med. Kultingarna var små, något litet större än Missan så jag skulle gissa på ca 10 kg.

Två av kultingarna återvände ner i vassen och den tredje for iväg mot ån. Jag fick iväg ett skott som smällde i backen bredvid kultingen som fortsatte i samma fart med än högre grymtningar och ylningar ner i ån. Samtidigt dök det upp en kulting där Åsletorparn stod. Han löpte efter den.

Mycket dramatik som efter hand lade sig. När röken skingrats kunde vi konstatera att vi trots all dramatik inte fått ner ett enda vilt.

Återsamling och ny såt. Nu släpptes en drever och jag satt i ett torn. Regna hade det också börjat göra. En kall såt där drevern tog upp älgar istället för de lovliga arterna.

Trevligt var det hur som helst. Vi får se om det blir någon mer gång. Det verkade som om jaktledaren och de övriga var nöjda med Missans insatser trots att jag själv tycker att hon var lite trött och inte riktigt på hugget.