Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 31 juli 2013

Djurrättens demagoger

Djurrättsförespråkarna har en intressant argumentationsmetodik när de försöker påverka allmänheten. Senast i söndags läste jag en insändare som fick mig att reagera på detta. Söndagens insändare i GP följer modellen för hur en sådan inlaga skall se ut. Djurrättsförespråkaren Malte Lindstam, som givetvis inte skriver i insändaren att han är verksam i Djurens Rätt, beskriver i insändaren hur han under en cykelsemester VECKAN INNAN kom in på en gård. Hmmm, hur kommer man in på en gård bara sådär? Det gör man i normalfallet inte. På gården stod en "lastbil fullastad med hönor packade i lådor". Jag är imponerad. Han måste gått nära eller in i lastbilen för att se detta. Eller? Sedan fortsätter han att beskriva hur han besökt hönserier och även sett bilder på hur det ser ut i hönserier. Men det är lastbilen som "oväntat väckte empati, frustration och ilska".

Jag har svårt att tro på detta. Sedan 8 år har Malte nämligen skrivit flera artiklar i Fria tidningen (även denna och denna). Den första artikeln är skriven i syfte att rättfärdiga inbrott på hönserier med fritagning av burhöns som mål. Fjäderfäindustrin är alltså något som engagerat Malte i bortåt 10 år. Därför förefaller hans debattinlaga i GP i söndags vara en amsaga. För att ytterligare illustrera det hela kan ni ju kika på denna länk till djurens rätt.

För ett par år sedan kunde man läsa en insändare i dagspress som gick ut på att svartmåla jägarkåren. Några rader som följer en retorik väldigt lik den Malte Lindstam har:
Jag slutade som jägare för lite mer än en månad sedan efter 38 år och det är det bästa jag har gjort. Jag slutade äta kött samtidigt. Orsaken är hur jägarna behandlar djuren. Min vändpunkt kom när vi skulle skjuta en älgko som fått första skottet för högt upp i halsen. Han som sköt var inte helt nykter. Älgkon var halvtokig av att det gjorde ont och hon var väl rätt skraj också och sprattlade som besatt.
Jakledaren skrattade när vi gick fram till henne. Han skrek åt henne och kallade henne "jävla kofitta" och när jag sköt henne vred hon på skallen så skottet kom fel. Det gick in vid örat. Vi fick göra om det igen. När jag tryckte av såg jag min spegelbild i hennes ögon.
Ni som tror att jakt har med naturupplevelser att göra borde se verkligheten bakom maten ni äter. Tror ni att vi är snälla mot djuren i skogen? Jag blir förbannad när jag ser lögnerna som jaktlobbyn pumpar ut i massmedia. Jag har sett värre saker än ni kan drömma om i era värsta mardrömmar. Jag har ätit min sista köttbit.
Ok, det var jägaren. Det intressanta är en liknande insändare som spreds för ungefär 10 år sedan. Men då handlade det om en slaktare:
Slutade som slaktare på Scan för lite mer än ett halvår sen (efter fem år!), och det var det bästa jag gjort. Jag slutade äta kött samtidigt. Orsaken var hur de behandlar djuren. Min vändpunkt kom när vi skulle slakta en ko som hade brutit benet i transporten och som väl var halvtokig av att det gjorde ont. Hon var väl rätt skraj också. En kille satte bältet på henne och sparkade henne tills hon kom i läge (fatta att han skrek åt henne och kallade henne "jävla kofitta") och när jag sköt bulten i henne vred hon på skallen så att det kom fel. Den gick in vid örat. Vi fick göra om det igen. När jag tryckte av såg jag min spegelbild i hennes ögon.
Ni som är militanta köttätare borde se verkligheten bakom maten ni äter. Tror ni vi är snälla mot djuren på slakterierna? Jag blir förbannad när jag ser vad ni har skrivit på en del ställen. Jag har sett värre saker än ni kan drömma om i mina värsta mardrömmar. Jag har ätit min sista köttbit.
Jag tror personligen inte på ett ord i någon av insändarna. Faktiskt inte heller den som Malte skrev. Däremot tror jag att Malte, som uppenbarligen är en äkta person till skillnad från de fiktiva namn som skall ha varit slaktare respektive jägare, har ett djupt och genuint engagemang för djur. Men bara för det så tycker jag inte att man behöver vara ovarsam med sanningen för att skapa demagogiska poänger. Sedan kan man ju fundera lite över vad en annan "före detta jägare" skriver i vargdebatten.  Det är inte mycket jag känner igen mig i där.

Notera att jag inte talar mig varm för hönserier, jag har egna höns på gården just för att slippa köpa industriägg. Denna bloggpost är skriven som en reaktion på den demagogik som är så vanlig inom djurrättskretsar. En demagogik som kryddas med lögner för effektens skull

13 kommentarer:

  1. Det är ju bra att du har egna höns osv, är en rättskaffens jägare som aldrig träffar på sådant som Anders Kruger gjort, osv.
    Du är alltså helt utan ansvar och behöver inte ta någon ställning, bara mycket svagt isåfall.
    MEN är det inte bra att någon gör det??
    Är det inte jättebra att någon orkar resa sig från sin egen bekväma blindhet, se skiten och reagera??
    Är det inte egentligen beundransvärt att engagera sig för den som inte har någon egen röst??
    Behöver inte djuren i de vidriga köttindustrierna sina försvarare??
    Det är så typiskt, den som inte bryr sig själv, kan inte fatta varför andra ska behöva göra det.
    I mina ögon är djurrättsaktivister, trots en del naiva och misslyckade aktioner, moraliskt skyhögt över jägarkollektivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är aldrig moraliskt att använda lögnen som medel för att påverka. Det vänder jag mig mot. Men du kanske tycker att det är OK? Ändamålet helgar medlen?

      Köttindustrin kan kritiseras objektivt utan lögner. Men framför allt kan den genomsnittlige köttkonsumenten upplysas med fakta. Dock tycker jag att det skulle vara bättre för den biologiska mångfalden samt för en större mängd djurs allmänna välfärd om större energi lades på att lyfta fram hur djuren vars kött eller ägg importeras har det. Det finns anledningar till att det importerade köttet är så löjligt billigt.

      Sedan finns det kriminella avarter inom djurrättsrörelsen men dem har jag kritiserat i tidigare inlägg så dem låter jag vara denna gång.

      Radera
  2. Vad sägs om den här lögnen, (22 juli P1). En företrädare för minkuppfödningen påstår rakt ut att minkarna i dag är helt domesticerade (alltså nu är riktiga tamdjur) och har nuförtiden inget behov av att vistas i vatten.(???)
    Detta är en äkta lögn. Minkarna är identiska med vilda djur, de ÄR vilda djur.
    Samma lögnaktiga skitsnack kan man höra bland de som framställer kött under industriella former. Man påstår tex, (om man ljuger eller bara är dum vet jag dock inte), att djuren mår utmärkt och inte behöver något naturligt beteende, tex grisar behöver numera inte böka i jorden.
    En lögn är det också att om djuren mådde dåligt så skulle de inte växa. De är ju avlade att växa, genetiskt betingade att växa. Kroppen växer med en nästan sjuklig hastighet, utan att man behöver ta någon hänsyn till djurens egna upplevelse av sitt liv.
    Djuren har ett lika klart medvetande som vi.
    Jo det är ännu sämre utomlands, men det är ingen ursäkt.
    I Sverige får de riktigt stora anläggningarna ofta dispenser från den djurskyddslag som ger djuren rätt till sitt naturliga beteende. En ynkligt svag lag tycker jag.
    Däremot klämmer man ofta åt smågårdar, på små detaljer.
    Hörde nyligen om en ny mjölkanläggning i södra Sverige som fick dispens från lagen att släppa ut korna på sommaren. Det är klart, det kan ju vara lite knöligt att ta ut och in 3000 kor, två gånger om dan. 3000 kor.
    Det finns många exempel och jag har själv varit vittne till hur slaktkycklingsuppfödningen ser ut. En rent snuskig hantering, ingen skillnad på Sverige och utland.
    Den som ser hur djurskyddet går bakåt i vårt land, blir lätt frustrerad, ganska förståeligt. Det är inte bara djurrättsaktivister som reagerar, utan även tex veterinärer och beteendeforskare.
    Att ta avstånd från detta genom att ha egna djur, köpa ekologiskt eller helt enkelt bli vegetarian, räcker inte för alla. Det är också förståeligt.
    Vad är egentligen mest kriminellt, ett inbrott för att avslöja djurplågeri, eller själva djurplågeriet?
    Sådana aktioner görs för att upplysa den genomsnittlige köttkonsumenten (och hela samhället) om fakta.
    Ibland helgar ändamålet medlen. Det kanske är lite kriminellt att blunda för eller skita i djuren också.
    Vad skulle du själv kunna göra för att hjälpa din lilla hund? Ganska mycket tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är av den åsikten att våld, hot och inbrott inte löser några som helst problem i samhället. Jag är så gammal att det jag fick göra för att ta kraftfull ställning mot den allmänna värnplikten var att totalvägra. Jag har med andra ord suttit i fängelse av ideologiska skäl så jag vet vad det innebär.

      Jag anser att vi i Sverige har ett tämligen väl fungerande system för hur man på laglig väg kan påverka regler och politiker. Jag har utnyttjat dessa, t.ex. genom att skicka in privata remissvar på lagförslag/ändringar som jag tyckt varit mindre lyckade. Jag har haft debattartiklar i diverse stora dags- och intressetidningar, t.ex. en helsida i DN. Jag har direkt medverkat till att Sverige ratificerat FN fördrag som man slingrat sig ifrån i 30 år! Jag vet med andra ord att det går att påverka utan våld och utan lögner. Därför tar jag avstånd från allt vad sådant heter.

      Därför tar jag avstånd från delar av djurrättsrörelsen. Sedan har jag starka åsikter om den svenska djurskyddslagen där finns mycket stora brister. Inte minst för att det finns delar av den som saknar förankring i hur djur beter sig samt i djurs behov. Delar där man i allt för stor utsträckning betraktat djur som någon slags mänskliga varelser på 4 ben.

      Vad gäller tammink så hörde jag också inlägget på P1. Jag kan egentligen för lite om detta för att uttala mig men jag är av den åsikten att tamminken inte hör hemma i svensk natur, så vad man än gör så skall man se ta mig fasen se till att inte släppa ut dem. Vi har haft åtskilliga lokala ekologiska katastrofer på grund av sådana utsläpp. Där en mindre mängd minkar till slut överlevt och fortsatt ställa till skada. De flesta har svultit ihjäl eller blivit överkörda helt enkelt därför att aveln tagit bort en mängd för arten i fråga naturliga beteenden, vilket är naturligt i fråga om domesticerade djur. I mina ögon har miljöskadan varit större genom utsläppet än lidandeskadan i burarna.

      För övrigt är det skillnad på hur djur hanteras i uppfödning och slaktled i Sverige och utomlands. På många punkter är Sverige bättre än genomsnittet men det finns saker som kan bli bättre i Sverige. Inte minst borde man öka möjligheten att slakta lokalt så man kommer ifrån transporterna.

      Radera
    2. Vill bara förtydliga att jag har sett hur djur sköts och hur slakt går till i såväl mindre väl bemedlade europeiska länder som sydamerika och där finns saker som jag är glad inte förekommer i Sverige. Men där finns också saker som jag tycker att vi borde ta till oss så visst finns det skillnader! Så stora skillnader att man måste vara antingen blind eller dum för att inte se dem.

      Radera
  3. Förtydligande. Som jag sagt är slaktkycklinguppfödningen en snuskig hantering. Som jag varit vittne till.
    Släktingar till mig (och jag själv i ca 2 tim) för länge sen extraknäckte, packade kycklinger i lådor till slakt.
    En del skadades eller kvävdes (svinn), allt var vidrigt.
    Idag sköts även denna packning maskinellt. Hela uppfödningen sköts av maskiner. Djurskötarens enda jobb är att ta en runda och plocka upp döda fåglar.
    Rasen som används är extremt genförändrad, uppfödningen är helt anpassad till de onaturliga tillväxtegenskaperna.
    Gårdarna binder sig med kontrakt till Kronfågel (i Sverige och Danmark), som anger exakt hur fåglarna skall skötas.
    Då denna kycklingsort är patenterad och användes även utomlands så tror jag inte det är någon större skillnad på djurhållning i Sverige och andra länder. När det gäller kyckling.
    När det gäller andra djurslag vet jag (som jag skrev ovan) att det kan vara sämre utomlands. MEN DET ÄR INGEN URSÄKT.
    Om man möter en misshandlad människa kan man ju annars säga:
    "Å så synd, det här borde vi försöka förhindra. Men du fattar väl att det finns andra som fått ännu mer stryk?"
    Lantmännens ständiga reklam om svenskt kött från lyckliga djur från svenska gårdar är en väl inarbetad lögn.
    Skickliga demagoger som lurar massor av blinda dumbommar.
    Även dig tydligen, du tom hjälper till.
    Många som själva har känt sig ansatta av djurrättsaktivister, (tex jägare), börjar ju genast baktala exakt allt som dessa grupper tar sig till, och allt de säger. Du är själv en duktig demagog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg en annons för en tjänst i ett hönseri härom året. Arbetsuppgiften var att sortera dagsgamla kycklingar i hanar/honor. Honorna fick leva och bli producenter medan hanarna gick till djurmat...

      Om du läser och försöker förstå vad jag skriver här och på lammbloggen så förespråkar jag svenskproducerat kött. Självklart, men inte vilket kött som helst. Jag vill se kött från djur som går ute. Helst så stor del av året som möjligt. Jag vill se lokalproducerat kött (och för den delen även odlade produkter). Men där har vi en lagstiftning som sätter käppar i hjulen. Samt en landsbygds och rovdjurspolitik som kommer att leda till att en mängd irrationellt skötta smågårdar kommer att lägga ner. Dessa gårdar är dem som bidrar till den största biologiska mångfalden. Jag har stött på djurrättsaktivister som slår lika hårt mot sådana gårdar som mot kommersiella djurindustrier. Och vad gäller försöksdjur så håller jag med djurrättsorganisationerna om att djurförsök för skönhetsindustrin är vulgärt och onödigt, men medicinska djurförsök är en ofrånkomlig nödvändighet för att vi skall kunna ge människor med en mängd kroniska sjukdomar ett drägligt liv. Så jag anser alltså, som du ser, människan som viktigare än djuret.

      Den blinda tron på att de gagnar djuren genom att sprida lögner eller genom sabotage och "frisläppningar" kan jag inte acceptera. Det är inte värdigt medborgare i en demokrati.

      För som jag nämnt så finns det lagliga och demokratiska vägar att påverka. Jag vet för jag har själv gjort -och gör- det.

      Slutligen vill jag bara påpeka att det egentligen finns fler gemensamma värderingar mellan jägare, djurrättsaktivister och naturvärnare än motstående intressen. Det handlar om att tona ner konfliktytorna och se till de gemensamma målen. Lejonparten av de jägare jag känner föredrar ekologiskt viltkött framför antibiotikastinna danska slaktsvin, eller ännu värre all den importerade asiatisk kyckling som säljs i halvfabrikat (där kan vi snacka om att det är stora skillnader i hanteringen gentemot Sverige). Jägarna är måna om en stor biologisk mångfald och en rik natur, en natur där man kan skörda en ränta utan att behöva ta på kapitalet för att dra in en ekonomisk liknelse. Men vad du vill och vilken agenda du har blir jag inte riktigt klok på.

      Radera
    2. Moster Mimmi, om jag förstår dig rätt är du kritisk till att jag tar avstånd från utomparlamentariska påtryckningsmetoder i syfte att ge djuren bättre situation. Att jag tar kraftfullt avstånd från varje form av illegal handling och stoiskt hävdar demokratins vägar verkar du inte respektera/acceptera.

      Du är också kritisk till att jag inte (såvitt du vet) kritiserar köttindustin annat än i bloggform.

      Du verkar kritisk till att jag vill gynna svenska mulbetade och öppna landskap.

      Jag vet inte om du strävar efter konsekvensen, dvs en enda stor granåker i hela södra Sverige eller om du bara tycker om att kritisera anonymt och antagligen får en kick av det. Jag får intrycket av det sistnämnda när jag kikar på dina kommentarer på denna och andra bloggar. För så mycket mer än lite kritiska kommentarer på bloggar verkar du inte prestera. Eller står du på barrikaderna? Skriver du insändare? Hur ser ditt engagemang egentligen ut? Är det djupare än nätets inbillade anonymitet?

      Radera
  4. Jo jag accepterar att du bara vill verka inom lagen och "demokratin". Det är väl bra.
    Men jag respekterar även de som för djurens skull trampar lite över den gränsen. Jag har också sagt att deras aktioner ofta är naiva och lite misslyckade. Eftersom fokus alltid hamnar på dem själva. Djuren lämnas åt sitt öde.
    Fungerar demokratin bra? Är det inte egentligen alltid starka ekonomiska intressen som alltid vinner?
    Mina kommentarer här är reaktion på ditt blogginlägg.
    Men jag har en avvikande uppfattning, som så ofta är irriterande. Den kommer givetvis fram i verkliga livet också, även om jag inte står på några barrikader.
    (Borde kanske öppna en egen blogg?) :)
    Att kunna säga sin mening i så många sammanhang som möjligt är ett sätt att försöka påverka. Måste det vara tråkigt?
    Jag är givetvis inte kritisk till betesmarker och odlingsmark. Jag är kritisk till avskjutning av varg och alla rovdjur. Men jag fattar givetvis att det blir problem.
    Men, min mor (75) har ca 40 tackor, och klarar ta in dessa varje natt. TA IN EDRA FÅR NATTETID! Det är lätt, dom springer in!
    Detta har jag sagt på ett par bloggar, kanske uppfattas som kritik.

    Vad gäller granskog, älg och varg så hör det ihop. Kallas ekosystem. Här kommer min verkliga kritik in, som grundar sig på min egna insikt och mina egna tankar. Att Moder Jords eget avelsarbete, det naturliga urvalet, är satt ur funktion. Och att detta förmodligen är ett enormt problem.
    När människan ständigt skjuter av rovdjur för att "balansera" i naturen, ge bytesdjuren mer plats, öka biologisk mångfald osv., Var finns då det viktiga hälsobringande naturliga urvalet?
    Om en människa (jägare) ser mer än två rävar under en dag, så "kryllar det av räv som måste bort". Det är gällande politik. Det blir en konstgjord balans. Men människan kan inte lokalisera och spara de finaste djuren.
    Är det inte naturligt med ganska stora förändringar i djurbestånd? I ett fungerande ekosystem balanserar djuren varandra genom naturlígt urval. Vågskålen går fram och tillbaka, de bäst anpassade och friska robusta individerna för sitt släkte vidare.
    Naturligt urval gäller också vid reproduktion, alltså i en frisk natur. När tex älgtjuren når vuxen ålder utvecklas ett speciellt beteende i parningstider. Detta existerar inte i svenska skogar, för här finns inga vuxna älgtjurar.
    Jag är mycket kritisk.
    Jag har erfarenhet av djuravel, mjölkkor och travhästar.
    Det som händer i naturen är en smygande katastrof. Att försöka framföra detta till jaktfolk, är inte lätt.
    Den sk.viltvården gör mer skada än nytta enligt mig. Det enda naturen behöver från oss människor är utrymme. Det är vårt ansvar att ge den detta utrymme. Annars blir det bakslag från Moder Jord, var så säker. De som vägrar fatta detta, utan sitter där på pass med bössan och kallar sig själv "toppredator" brukar jag kalla Ekosystemhaverist.

    PS. Nu ska jag inte störa mer här på din fina blogg.
    ha det gott.









    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kritik gäller med andra ord det som varit signum för människan sedan hominiderna skildes från aporna för ett par miljoner år sedan men som eskalerat sedan vi blev jordbrukare (eller egentligen sedan slutet av jägarstenåldern). Att man kan manipulera och utnyttja sin omgivning. Eller så kan man se det som att människan är en dominant del av ekosystemet. Vi styr det oavsett vilka val eller icke-val vi gör för så totalt förändrad är vår planet. Jag vill nog dra det hela ett steg längre än du, jag skulle nog hävda att det inte finns några fungerande ekosystem utan mänsklig inblandning. Ekosystemen kommer aldrig att gå tillbaka till ett ursprungsläge, lämnas de vind för våg kommer nya ekosystem att etableras utifrån de förutsättningar som vi skapat (behöver jag nämna Baikalsjön).

      Människan får välja hur man vill ha (förvalta) sina ekosystem, man kan lämna dem till fri utveckling eller så kan man jämka olika intressen. Vad gäller stora rovdjur så är det min fasta övertygelse att vi behöver börja förvalta dem genom jakt nu och helst igår. Annars tror jag inte att det blir bra. Det kan bli som i Finland, en minskande vargstam till följd av EUs ingripande. Det kan bli som i Ryssland med skenande vargstam och en total likgiltighet för hur vargen dödas bara den dör. Näe, då är jag fast och fullt övertygad om att en begränsad vargstam som ges ett jaktligt värde (vars betydelse inte skall underskattas) är en bättre väg att gå. Jag kan tänka mig att stora delar av jägarkåren kan acceptera en lite större vargstam om man känner sig delaktig i den, men inte som det är nu. När man känner sig totalt överkörd av vad man uppfattar som stadsbor och ignoranta Sydeuropeiska kommissionärer utan empati.

      Många fårfarmare har för övrigt sommarbeten som ligger ganska långt från vinterhagarna och stallarna så din uppmaning till nattstallning är inte realistiskt om vi vill upprätthålla ett relevant betestryck över så stora ytor som den biologiska mångfalden kräver. Men visst, på enskilda gårdar funkar det säkert.

      Sedan tycker jag nog att ekosystemhaverist snarare är den som blundar för människans roll i ekosystemet. Ekosystemhaverist är den som medvetet släpper ut 4000 minkar i fåglarnas häckningstid.

      Radera
  5. Hej!

    Malte Lindstam här. Jag råkade hitta denna artikel när jag sökte efter min insändare. Jag ska försöka besvara några av funderingarna.

    Gårdsplanen var helt öppen och nära landsvägen - vi cyklade bara in. Det fanns inga skyltar eller dylikt om att det inte var tillåtet. Avsikten med beösket var att titta på de växthus där det enligt skyltar på byggnaden odlades gurkor.

    Ja, lastbilen stod på en gårdsplan som inte var så stor så vi kom automatiskt nära och insåg inte att det var en djurtransport förrän vi var nära.

    Det stämmer att jag är djurrättsengagerad sen många år. Denna upplevelse var alltså inte ett oväntat uppvaknande men jag blev förvånad över hur berörd jag blev och upplevelsen motiverade mig att göra något vilket resulterade i denna insändare.

    beskriver i insändaren hur hen under en cykelsemester VECKAN INNAN kom in på en gård. Hmmm, hur kommer man in på en gård bara sådär? Det gör man i normalfallet inte. På gården stod en "lastbil fullastad med hönor packade i lådor". Jag är imponerad. Hen måste gått nära eller in i lastbilen för att se detta. Eller? Sedan fortsätter hen att beskriva hur hen besökt hönserier och även sett bilder på hur det ser ut i hönserier. Men det är lastbilen som "oväntat väckte empati, frustration och ilska".

    Jag har skrivit många insändare genom åren och oftast undertecknat som representant för Djurens Rätt men inte alltid. Denna gång valde jag att inte göra det eftersom insändaren hade en så personlig ton i beskrivandet av min upplevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för förtydligandet.

      Radera
    2. Men jag tycker ändå att det är ett smått otroligt sammanträffande. Kan inte komma ifrån att det känns tillrättalagt.

      Radera