Hur som helst. någon km hemifrån lade jag märke till det blödande trädet på bilden ovan. Lite fläkskador. en hel del koda. Bara mossa nedersta decimetern. Ingen död smutsbark i ytan.
Och, visst.
Vid en närmare titt så var där såklart även en massa vildsvinsborst i bark och kåda.
Naturens eget lockmedel funkar också. Och bara man är lite uppmärksam ser man spåren.
Vid ett tillfälle har jag skjutit en skaplig galt som när han låg där i lampans sken vid åteln mitt i natten såg riktigt skitig ut,från bakskallen över hals och bogar. När jag småningom fick in djuret i bilen och for hemåt så spred sig doften av kåda i bilen. Vid avpälsningen så såg man mer tydligt att det som först sett ut som skit i själva verket var torkad kåda. Flera grisar man skjutit har ju haft en trevlig doft av nytjärad eka, denna var den första och hittills enda som parfymerat sig med kåda. Både tjära och kåda har ju en lätt antiseptisk egenskap och funkar säkert också som avvisande för diverse hudparasiter. Helt klart är i alla fall att såväl tjärdoft som kåddoft är betydligt mer angenämt än en rekorderlig galtdoft sådär i november månad.
SvaraRaderaBra exempel. Tack för det!
Radera