Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 15 april 2013

Rovdjuren är inte gratis, inte på något sätt....

Citerar en debattartikel som publicerades i ATL härom dagen. Det är en viktig artikel, den visar kostnader som är dolda, kostnader som de allra flesta människor inte känner till:
Dagens rovdjurspolitik innebär ett allvarligt intrång i äganderätten och möjligheten att bruka sin mark, skriver Björn Sprängare och Fredrik Widemo, Svenska Jägareförbundet.
Markägarna äger rätten att bruka sin mark. Men rovdjuren sätter tummen på en öm punkt.
Intäktsmöjligheten i att arrendera ut jakten urvattnas i och med att jaktmöjligheterna minskar. Staten måste ta ansvar för besluten kring rovdjuren och kompensera intrånget i äganderätten
En grundprincip inom svensk viltförvaltning är att skador orsakade av vilt ska förebyggas, så långt möjligt. För jaktbara arter ska skadorna begränsas genom jakt.
Därmed ersätts inte heller skadorna på skog orsakade av älg, eller skador på grödor orsakade av vildsvin.
Skador orsakade av fredat vilt, som exempelvis tranor, ersätts däremot av staten. Samma sak gäller skador på tamboskap eller renar orsakade av rovdjur.
Men när rovdjur förstör intäktsmöjligheter i att arrendera ut jakträtter eller sälja jakttillfällen, finns ingen ersättning. Detta är helt orimligt, när jakten omsätter miljardbelopp.
Jakt är en form av brukande som följer markägandet, precis som rätten att bedriva jord- eller skogsbruk.
Jakten är en växande näring och en viktig form av markanvändning som bedrivs över hela Sveriges yta. Enbart värdet av jakträtterna i Sverige har nyligen uppskattats till minst två miljarder kronor.
I de rovdjurstäta delarna av Sverige är möjligheterna att bedriva jakt i dag kraftigt inskränkta av det samlade rovdjurstrycket. Detta begränsar viltstammarnas storlek, och därmed möjligheterna att bedriva effektiv jakt med hund.
Två oberoende undersökningar har uppskattat bortfallet i jakträttens värde till 33–37 procent vid förekomst av varg och lodjur.
Enbart vargstammens utbredning innebär att bortfallet i jaktarrenden i dag uppgår till 70 miljoner kronor per år, vilket är cirka 20 miljoner mer än ersättningen till samerna för alla rovdjursdödade renar.
Till detta ska läggas minskade fällavgifter på ytterligare 12,5 miljoner kronor. Möjligheter till kompensation för detta inkomstbortfall för markägarna saknas helt.
Svenska Jägareförbundet anser inte att det är rimligt att man har olika principer för hur markägare kompenseras för inverkan av våra stora rovdjur, beroende på vilken form av markanvändning det handlar om.
För att få acceptans för rovdjursförvaltningen krävs någon form av kompensation även när det gäller begränsningar i möjligheten att bedriva jakt, eller arrendera ut jakträtten, så länge populationsreglerande jakt inte införs.
Dagens rovdjurspolitik utan någondera innebär ett allvarligt intrång i äganderätten och möjligheten att bruka sin mark.
Det krävs omedelbara, breda och tydliga grepp som tar hänsyn till alla socioekonomiska effekter av vargen.
Det är det enda sättet för myndigheterna att återfå något förtroende i lokalsamhällena och långsiktigt bryta dödläget i rovdjursförvaltningen. Och det är bråttom.

Artikeln är signerad Björn Sprängare och Fredrik Widemo, båda från Jägareförbundet.

9 kommentarer:

  1. Problemet med sådana artiklar är att man alltid talar i egen sak.
    För att få raspons hos de som man måste få med sig så måste man "få med dem oxå i debatten"...
    Självklart så är det endast jägare och jaktintrsserade som tycker att artikeln är bra, resten av läsarna, de som man måste få med sig, tyycker bara att det är fjanterier....

    Hur gör man för att få med sig de som inte bryr sig då de anser att det inte berör dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur jägareförbundets representanter än gör så kommer de alltid att beskyllas för att tala i egen sak på ett helt annat sätt än t.ex. SNF.

      Debatten behöver föras på flera olika planhalvor på samma gång. Det återgivna inlägget uppfattar jag som primärt riktat till de areella näringarna, vilket förklarar varför det är skrivet i ATL. Motsvarande inlägg riktat till de breda massorna bör också skrivas, men formuleras annorlunda även om siffrorna såklart skall finnas med.

      Skall man diskutera rovdjur i media så gäller det att hålla sig till en fråga i taget och inte försöka ta något helhetsgrepp för det funkar inte. Gör man det så kommer meningsmotståndaren bara att ta den del av debatten som funkar bäst för dem och ignorera helheten. Slutintrycket som läsaren får blir då att den som valt att snäva in debatten uppfattas som mer övertygande efter som ingen kommer ihåg helheten från det första inlägget... I detta fall har man koncentrerat sig på att det kostar pengar för markägaren att ha rovdjur på sin mark, det är ett enkelt och glasklart budskap som jag nog många markägare tar till sig och inte uppfattar som fjanterier, inte minst i områden med höga arrenden och rovdjursstammar på uppgående (t.ex. storstockholm och uppland).

      Radera
    2. Markägarintressena är inte tillräckligt...
      På sätt och vis undrar jag om inte frågan redan är förlorad...
      Varför inte utveckla det ytterligare?
      Plantera in Visenten! Den har ju funnits här förut (längesedan visserligen) och Uroxen...(var vi nu kan hitta sådana?)

      Visenten var mitt favoritdjur som liten...
      Mäktig, sällsynt..
      Tänk att få klämma en 7.57 i pannbenet på en sådan.
      Går det förresten...?
      Vi har fått gris i skogen här ovan...
      Apropå min nyinköpta bössa, en billig BRNO 12/7.57.....
      Säkert kultingar framöver.
      Så jag lever enligt mitt ordspråk.
      "Bättre med tio grisar i skogen än en i lagårn"

      Radera
    3. Frågan är som sagt en del av hela landsbygdsproblematiken och får diskuteras på olika sätt gentemot olika målgrupper.
      Jag tänker inte se den som förlorad, jag agerar på lite olika sätt, primärt här men även genom en och annan insändare men det viktigaste redskapet är nog personliga remissvar på de statliga utredningar/förslag jag tycker är viktigast.

      Radera
    4. Vicenten ja, Calle Thulin på SLU förespråkar att den skall sättas ut för att öka betestrycket på gräsmarkerna. Börjar vi jaga den så är det ett klass 1 vilt och då är din brno tillåten..... Åtminstone kulpipan.

      Också grisen. Har inte sett så mycket av den i anslutning till din gård senaste månaden, men hade fina spår av en lite grupp borta vid Folkes ställe i nysnön i fredags.

      Radera
  2. Bor vi grannar?
    Jag bor i Fotskäl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jupp. Funderade lite på när du skulle upptäcka det...

      Radera