Rovdjuren är inte gratis, inte på något sätt....

Citerar en debattartikel som publicerades i ATL härom dagen. Det är en viktig artikel, den visar kostnader som är dolda, kostnader som de allra flesta människor inte känner till:

Dagens rovdjurspolitik innebär ett allvarligt intrång i äganderätten och möjligheten att bruka sin mark, skriver Björn Sprängare och Fredrik Widemo, Svenska Jägareförbundet.

Markägarna äger rätten att bruka sin mark. Men rovdjuren sätter tummen på en öm punkt.
Intäktsmöjligheten i att arrendera ut jakten urvattnas i och med att jaktmöjligheterna minskar. Staten måste ta ansvar för besluten kring rovdjuren och kompensera intrånget i äganderätten
En grundprincip inom svensk viltförvaltning är att skador orsakade av vilt ska förebyggas, så långt möjligt. För jaktbara arter ska skadorna begränsas genom jakt.
Därmed ersätts inte heller skadorna på skog orsakade av älg, eller skador på grödor orsakade av vildsvin.
Skador orsakade av fredat vilt, som exempelvis tranor, ersätts däremot av staten. Samma sak gäller skador på tamboskap eller renar orsakade av rovdjur.
Men när rovdjur förstör intäktsmöjligheter i att arrendera ut jakträtter eller sälja jakttillfällen, finns ingen ersättning. Detta är helt orimligt, när jakten omsätter miljardbelopp.
Jakt är en form av brukande som följer markägandet, precis som rätten att bedriva jord- eller skogsbruk.
Jakten är en växande näring och en viktig form av markanvändning som bedrivs över hela Sveriges yta. Enbart värdet av jakträtterna i Sverige har nyligen uppskattats till minst två miljarder kronor.
I de rovdjurstäta delarna av Sverige är möjligheterna att bedriva jakt i dag kraftigt inskränkta av det samlade rovdjurstrycket. Detta begränsar viltstammarnas storlek, och därmed möjligheterna att bedriva effektiv jakt med hund.
Två oberoende undersökningar har uppskattat bortfallet i jakträttens värde till 33–37 procent vid förekomst av varg och lodjur.
Enbart vargstammens utbredning innebär att bortfallet i jaktarrenden i dag uppgår till 70 miljoner kronor per år, vilket är cirka 20 miljoner mer än ersättningen till samerna för alla rovdjursdödade renar.
Till detta ska läggas minskade fällavgifter på ytterligare 12,5 miljoner kronor. Möjligheter till kompensation för detta inkomstbortfall för markägarna saknas helt.
Svenska Jägareförbundet anser inte att det är rimligt att man har olika principer för hur markägare kompenseras för inverkan av våra stora rovdjur, beroende på vilken form av markanvändning det handlar om.
För att få acceptans för rovdjursförvaltningen krävs någon form av kompensation även när det gäller begränsningar i möjligheten att bedriva jakt, eller arrendera ut jakträtten, så länge populationsreglerande jakt inte införs.
Dagens rovdjurspolitik utan någondera innebär ett allvarligt intrång i äganderätten och möjligheten att bruka sin mark.
Det krävs omedelbara, breda och tydliga grepp som tar hänsyn till alla socioekonomiska effekter av vargen.
Det är det enda sättet för myndigheterna att återfå något förtroende i lokalsamhällena och långsiktigt bryta dödläget i rovdjursförvaltningen. Och det är bråttom.

Artikeln är signerad Björn Sprängare och Fredrik Widemo, båda från Jägareförbundet.