Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 12 mars 2013

Vemod och vapenamnesti

Ingen har väl missat att det just nu pågår en vapenamnesti. Det innebär att man kan lämna in vapen till polisen fram till den sista maj utan att få frågor om vapnens ursprung eller behöva uppge vem man är. Media rapporterar att vapen strömmar in på de olika polisstationerna.

Igår lämnade jag mitt bidrag. Men det var inte utan ett visst vemod. Det var ett vapen med affektionsvärde.
1917 tillverkades det någonstans i Ryssland. Bössan var en Mosin Nagant M91. 1917 var ett spännande år. Första världskriget rasade för fullt. Tyskarna släppte lös sina u-båtar helt förutsättningslöst. I Ryssland startade februarirevolutionen som slutade med att tsaren avgick och Sovjetunionen skapades. Ett historiskt år. Ett historiskt vapen.

Mosin Nagant utvecklades för den ryska armen 1882-91, dvs från ungefär samma tid då de moderna vapnen kom till med Mausers kända mekanism som det mest spridda exemplet. Vapnet användes i den ryska och sedan sovjetiska armén fram till andra världskrigets slut. Det finns i en mängd olika varianter. Denna bild från Wikipedia visar de vanligaste:
Den översta föreställer en M91, ett sådant vapen som jag lämnade in. Kalibern är 7,62x54R.

Men hur hamnade då vapnet hos mig?

Jag fick det när jag var sisådär 7 år gammal. Min mormor hade kvar det efter sin skiljsmässa från morfar. Morfar i sin tur hade kvar det efter sin far (som för övrigt sköt sig). Hur morfars far kom över det har jag ingen aning om, men jag skulle gissa att han köpte eller fick det när han var jägmästare i finnbygden i värmland strax efter kriget. Kan det vara ett krigsbyte från andra världskrigets strider mellan Finland och Sovjetunionen? Jag vet inte. Jag tror för övrigt inte heller att vapnen kunnat avfyras sedan min morfars fars tid, om ens då....
Däremot får jag erkänna att jag överraskade polisen lite när jag lämnade vapnet. Jag hade nämligen strippat det på allt som inte krävde licens. Det enda som lämnades var pipa med lås samt slutstycket. Det sistnämnda var för övrigt defekt.

Att lämna ifrån sig ett vapen med sådan historia och koppling till släkten kändes vemodigt. Men jag kände inte att jag hade något alternativ. Jag har svårt att se hur jag skulle kunna få det på samlarlicens när det inte är inte finns i rullorna från början. Men jag kanske gjorde en felbedömning..... Nåja, nu är det gjort. Släktens samvete är rent.

4 kommentarer:

  1. Ja det förstår jag att det var svårt att lämna in...skulle ju förståss ha varit bäst om du fått samlarlicens på det, men...nu är det gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade rätt mycket på det men jag förstod inte riktigt hur jag skulle kunna få den legal när den så att säga inte existerade i systemet sedan tidigare.... Det fick därför bli den tråkiga men enkla lösningen.

      Radera
  2. Affektionsvärde har jag full förståelse och medkänsla för. tråkigt att behöva lämna ifrån sig en familjeklenod, men det är ett känt faktum att farbror blå inte tar sådana hänsyn över huvud taget. Bra gjort ändå av dig att vara så rättrådig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ungefär så jag tänkte. Jag försöker vara helt klanderfri då jag iom bloggen är någon slags självpåtagen representant för jägarkåren. Då måste man vara rättrådig oavsett hur det känns.

      Radera