Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 2 februari 2013

Vapenutredningen, delvis missriktad

En intressant ledare i gårdagens SvD:
I onsdags var det dags igen. Klockan 15.12 utbröt skottlossning i folkvimlet, mitt i shopping och eftermiddagsfika. Vittnen räknade till sex skott, och en kula gick rakt genom fönsterrutan in i kaféet i stadsdelens populära food court. Det talas om gängkrig. Och det handlar alltså inte om Compton, LA. Vi pratar om sällsynt välordnade mönsterstadsdelen Vällingby centrum.
Igår överlämnade rektorn för polishögskolan Doris Högne Rydheim betänkandet Skärpningar i vapen lagstiftningen till justitieminister Beatrice Ask. Utredningen har sett över vapenlagarna och föreslår skärpta straff. Grovt vapenbrott ska rendera fängelse i lägst sex månader och högst fyra år, medan den nya rubriceringen synnerligen grovt vapenbrott ska ge fängelse i lägst två år och högst sex. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2014.
Straffskärpningen är välkommen. Som utredningen noterar säger polisen att ”mord och väpnade uppgörelser i anslutning till den grova organiserade brottsligheten på senare tid, främst i storstadsregionerna, har kommit att utgöra ett problem som kan betecknas som akut”. Det är en beskrivning allmänheten säkerligen känner igen sig i, inte minst efter händelser som i Vällingby eller de mer eller mindre regelbundna salvorna i Malmö (fyra skjutningar i januari).
Men utredningen föreslår också en strängare byråkratisk process för skytteföreningar, samlare, jägare och specialintresserade privatpersoner, och totalförbud (!) för idrottsskytte med helautomatiska vapen. Med Peter Mangs i färskt minne är det begripligt man oroas över tillgången till legala vapen. Men mycket lite talar för att sådana extremfall kan fångas med nya blanketter hos sportskytteklubbarna eller genom att ta död på en idrott.
Lagliga vapen hos hederliga medborgare är inte huvudproblemet. Det är illegala vapen och beväpnade brottslingar som ska bekämpas. Och här har regeringen att göra även efter den föreslagna straffskärpningen.
Det går att finna nya vägar. I Danmark kan straffet fördubblas om vapenbrottet sker i ett gängkrig, till exempel. Varför inte låta situationen och gärningsmannens vandel få större betydelse vid straffutmätningen? Det är de kriminella och deras vapen vi vill bli av med, inte skytteklubbarna och jägarna.
Och en annan, även den från SvD:
”Vi tar död på en sport. Men vi tycker inte att det behöver göras i morgon. De har ju licenser på fem år nu. Och vi tycker att låt det här få lite längre övergångstid, kanske fem års övergångstid för att byta intresse, hitta en ny sportgren. Men vi tar död på den sporten.”
Så sade Doris Högne Rydheim, rektor för polishögskolan och regeringens utredare till Ekot igår. Hennes utredning Skärpningar i vapenlagstiftningen föreslår ju inte bara strängare straff för grova vapenbrott (vilket vore välkommet), utan också totalförbud mot vissa vapen med vissa magasinstyper, vilket omöjliggör en rad former av sportskytte.
Det är alltså inte bara en sport utredningen vill ta död på, utan flera. Och det är inte bara sportskytte med helautomatiska vapen som drabbas, utan i praktiken slår man med all sannolikhet också ut skyttet med de halvautomatiska vapnen. De helautomatiska vapnen förbjuds rakt av, enligt utredningens förslag. Vad gäller skyttet med de halvautomatiska är utredningen lite mer försåtlig.
Med anledning av utredningen och dagens kritiska ledare skriver en styrelseledamot i en större sportskytteklubb till SvD om den magasinsbegränsning som föreslås (ordalydelsen ”Tillstånd att inneha halvautomatiska kul-gevär för målskytte får inte meddelas för sådana vapen som kan laddas med mer än sex patroner”):
”Då det, till min vetskap, inte existerar några halvautomatiska gevär på marknaden som är lämpliga för sportskytte, som inte kan laddas med fler än sex skott, då de alla har lösa magasin som går att byta ut mot sådana med större kapacitet, så ser jag detta effektivt som ett totalförbud även där. Det finns en mängd handlare och privatpersoner vars utrustning nu har tappat allt sitt fysiska värde och ytterligare sportgrenar går sin död till mötes. Detta utan några reella förändringar som faktiskt löser problematiken med vapenrelaterad brottslighet i Sverige då den, precis som du nämner i din artikel, inte har någon basis i legala vapen och/eller vapenägare.”
I somras skrev Mike Winnerstig, doktor i statsvetenskap och tävlingsskytt, en läsvärd debattartikel om legala vapen med rubriken ”Fler legala skjutvapen ger inte fler vapenmord”. Med grund i offentlig statistik och kriminologisk forskning drog han slutsatsen att det är ”viktigare att kontrollera personer än att kontrollera vapen”. Svenska kriminologiska studier ger honom rätt – sociala faktorer är avgörande för det dödliga våldet, inte mängden legala vapen hos hederliga medborgare.
Justitieminister Beatrice Ask tycks ändå vilja ”ta död på en sport” med klåfingrig lagstiftning. Det är trist, även om det är logiskt. Det finns populistiska poäng att plocka hem genom att framstå som handlingskraftig, även om åtgärderna är slag i luften.
Men det är inte givet att utredningen leder till faktisk lag. Rimligen går förslagets mindre genomtänkta delar att stoppa. Varför inte av något annat regeringsparti?
Exempelvis Centerpartiet skulle ju kunna finna en ny livsuppgift i att stoppa Beatrice Asks förslag om skärpt vapenlagstiftning. Hederliga medborgare med legala vapen är väldigt många, och eftersom deras organisationsgrad i föreningslivet är god torde de kunna agera tämligen samfällt och spela avgörande roll för ett parti som dinglar på fyraprocentsspärren.

2 kommentarer:

  1. Intet nytt under solen, som vanligt när statsapparaten ska försöka att komma till rätta med missförhållanden i samhället. Normalt sett är det inte de redan överkontrollerade och skötsamma jägarna som skjuter vilt omkring sig i bebyggelsen. Likadant när man ville komma till rätta med olika kamphundar, normalt sett inte den skötsamma jakthunds eller sällskapshundägaren som var det ruttna äpplet i korgen men man föreslår nästan alltid åtgärder som försvårar och fördyrar för dom som redan följer reglerna. De som inte följer reglerna får bara ytterligare en regel, ett påbud eller en påföljd att skita i. Tror att såväl utredare som beslutsfattare inte har förmågan att se saken utanför sig själv, de tänker på hur de själva i sitt ordnade liv skulle reagera... Helt fel! Låt en rehabiliterad buse och vild skytt fnula på vad som borde göras, h*n har nog förmågan att bäst avgöra vad som kan avskräcka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr ligger det en del i det du påpekar
      Jag kommer hur som haver att försöka lista ut remisstider etc för utredningen så att jag kan skriva ett personligt svar. Lägger ut all information jag hittar så fort jag hittar den. Antar att jag får maila registratorn på justitiedepartementet och be om instruktioner.

      Radera