Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 25 februari 2013

Är detta SNFs mål?

Jag läste just på Svensk Jakt på nätet följande notis:
Var femte finländare godkänner illegal jakt på rovdjur och i finska Lappland godkänns tjuvjakt av var tredje. Det framgår av en undersökning som Think If Laboratories genomförde i början av februari på uppdrag av MTV3.
Undersökningen visar även att var tredje finländare anser att det finns för många stora rovdjur i Finland. Totalt 42 procent anser att antalet rovdjur är lämpligt.
Det är främst i områden som berörs av rovdjur, östra Finland och Lappland, som folk anser att det finns för många rovdjur.
Cirka 1.800 finländare svarade på frågorna och felmarginalen är tre procentenheter, rapporterar finska FNB.
På grund av de överklaganden av alla former av vargjakt som SNF, WWF och SRF driver så funderar jag på om vi inte i ett kraftigt accelererande tempo börjar närma oss en situation som den som beskrivs för Finland. Jag tror att desperationen och frustrationen som följer kommer att slå tillbaka. De som drabbas kommer dels att vara vargstammen och dels någon enstaka person som tagit lagen i egna händer.

Jag kan inte se att det kommer något gott ur SNFs, WWFs, och SRFs hårdnackade förnekande av glesbygdens rätt till drägliga livsvillkor.

2 kommentarer:

  1. Man kan ju inte gärna upphöra att skydda djur för att det finns en del av befolkningen som fortfarande omfattas av gamla tiders rovdjurshat. Trots allt måste väl mer moderna tankar om ekologi, viltskydd och djuretik vara vägledande.
    Tyvärr verkar det ju idag som om våra myndigheter och politiker i sann populistisk anda går rovdjursmotståndarna till mötes och t o m obstruerar domstolsutlåtanden (som nu senast i fallet med Junselevargen).

    Och glesbygdens levnadsvillkor är ju inte avhängigt några rovdjur utan snarare globala ekonomiska trender och ekonomiska villkor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sagt det förut och vidhåller det. Utan en rovdjurspolitik som inkluderar och tar hänsyn lokalbefolkningen så kommer vi aldrig att få en fungerande rovdjursförvaltning. Då kommer vi att behöva leva med att alternativa förvaltningsmetoder blir legio. För du har väl hört talas om "the italian way" i fråga om vargförvaltning? Vi är om jag inte misbedömmer strömningarna helt, på väg dig. Den förvaltningsmodellen innebär att stammen hålls nere genom tjuvjakt. Och det gynnar ingen.

      För övrigt visar statistiskt säkerställda undersökningar om kunskap om vargars beteende att jägare i samt människor i vargrevir har en betydligt högre faktisk kunskap om vargens beteende än folk i södra sverige och i städer. Så sätt hänger motstånd mot varg och hög faktisk kunskap väldigt väl ihop. Därmed inte sagt att inte många vargvänner också har en hög kunskap.

      Det ekologiska argumentet. Ja där har vi också varit inne och jabbat tidigare. Min åsikt, som jag för övrigt har stöd för bland många forskare jag pratat med, är att en vargetablering i ett område på sikt innebär en nettominskning av biologisk mångfald. Jag kommer att återkomma till detta i en framtida blogpost. Tills dess konstaterar jag att SNFs outtalade mål i praktiken är att tjuvjakt på varg och andra stora rovdjur skall öka.

      Radera